Saturnus tecken – Ulrika Kärnborg

I Saturnus tecken är historia blandat med fiktion. Bäst och mest påtagligt blir det när kvinnorna kommer i fokus. Mer kött och blod. 1600-tal i Sverige och Europa
är allt annat än gemyt. Smuts och pest, kalla slott och intriger.

Apropå blod, eftersom vi följer härskarnas framfart, krigföring och i synnerhet
krigarkonungen Gustav II Adolf, är det mycket blod. Det är kadaver, döda kroppar, blod, blod. Mitt i detta krigande måste lämpliga allianser ingås. Kungens högra hand och
nästintill frälsare rikskansler Axel Oxenstierna, Oxenpanna kallad, måste hitta
och ta hem ett lämpligt gemål. Lotten faller på Maria Eleonora av huset Brandenburg.

Saturnus-tecken_1

Saturnus tecken

Det är många romanfigurer (historiska personer) som ska läsas och tas in. Det är en
bild av hur Sverige såg ut, kunde sett ut. Det är gycklare och hur det än är så har
alla en egen agenda. Spännande, absolut. Hade jag fått önska skulle vi fått läsa
denna historiska fiktion än mer ur kvinnornas synvinkel. Det är där berättelsen blir
stark och känslig.

Annonser

Stadsvandring i fotspåren av Maj

Äntligen! Måste jag ropa, nu händer det. En stadsvandring i fotspåren av romanfiguren Maj från Kristina Sandbergs trilogi. Välkommen till Övik. Till en studie i folkhem, entreprenörsanda och kvinnokamp. 

Det är en stor grupp som samlats utanför Statt på Lasarettsgatan i Övik. Guiden Karin tar med oss in i palatset för fina middagar, affärsuppgörelser och kanske dans med någon filmstjärna. Med en säker dramaturgi låter guiden oss vara med den där kvällen då Maj, Tomas och deras sällskap sitter på middag på Statt. Maj har sin nya vackra klänning, den som följer hennes kropp som vatten smeker och böljar. Sture Lagerwall, den kände svenske skådespelaren ser Maj och bjuder upp henne. Hon dansar på Statt med allas blickar på sig.

IMG_2017-07-24_21-10-54

Statt Örnsköldsvik. Garderoben där Tomas jobbade.

I ett tidigare inlägg här på bloggen kan du följa en karta över Övik där jag marketat ut
adresser och händelser från böckerna.
Till dagens guidetur följer ett häfte (finns på Örnsköldsviks museum och konsthall samt se ornskoldsvik.se/majsfotspar) som beskriver ytterligare några platser.

Sundmans café på Stora Torget där Maj jobbar innan hon träffar Tomas hette i verkligheten Stensmans. I huset finns sedermera även den kemtvätt där Maj
tar jobb på äldre dagar när hushållskassan börjar tryta.
De symboliska bilderna för ett ”fall” på den sociala stegen blir tydliga med att jobba
en trappa ner, ta hand om andra människors tvätt. Likaså när Tomas tvingas söka jobb i garderoben på Statt och ta emot sina tidigare affärskollegor och vänner.

Vi vandrar genom stan, upp för Storgatan, många gamla hus finns kvar. Vi korsar Fabriksgatan där vännerna Solbritt och Lasse bor i böckerna. Kanske hade de kaffekalas. Att baka kakor, laga mat var dag och hålla rent var en dygd för Maj. Ni har väl tittat i (eller köpt) I köket hos Maj? Där får vi ta del av tidens matlagning.

IMG_2017-07-24_21-12-33

Trähus i Örnsköldsvik, Storgatan, Fabriksgatan.

Vidare kommer vi ut på Viktoria Esplanaden. Här bor Tomas mamma Tea och här finns badhuset dit Maj fick ta sina barn för att tvagas. Det dröjde innan lägenheterna fick egna badrum. Kallvatten och avlopp fanns men inte WC och bad. Även här finns hus i kvarteren kvar såsom de beskrivs i böckerna. Gamla fina trähus som innehöll paradvåningen för ägarna, tjänstebostäder och mindre lägenheter.
Efter giftermålet flyttade Tomas och Maj in i samma hus som tant Tea, på gott och ont kan tänkas.

Den resa som Maj gör, från det enkla livet i Östersund, drömmarna och jobbet på Sundmans konditori, till det oplanerade barnet och bröllopet med Tomas är inte unikt. Men den styrka som romanfiguren Maj tillskrivits är beundransvärd. Att resa sig, att bli en god mor (enligt tidens norm kan det INTE varit lätt), att stolt ta sig ann att förvärvsarbeta för att bidra till hushållet är stort.
Att ta sig upp ger beundran, att ramla ner ger det inte.  Baka, baka liten kaka, mor är rar. Mor ror och styr och kan på ålderns höst ändå le och dansa.

IMG_2017-07-24_21-14-51

Stadsvandring i fotspåren av Maj genom Öviks fina parker. 

Stadsvandringen är i fotspåren av Maj och att ha läst böckerna ger så många fler bilder. Men det är även bilden av en stad och dess utvecklingen genom alla de industrier som byggts upp under åren.

Se även mina övriga inlägg om Maj:
Liv till varje pris

Ta en promenad med Maj genom Övik

Att föda ett barn

Kakor på Majs tid

Ta i tu (boktips)

Lila – Marilynne Robinsson

Berättelsen om Lila är svårforcerad i många stycken. Det är inte lättsmält, ej heller hårt. Bäst tycker jag om de stycken som handlar om vistelsen i staden Gilead. Kanske för att det där finns mer hopp och mänsklighet.

Det ligger en hinna av grusdamm över berättelsen. En strävhet som ändå blir varm när jag vandrar längs vägen med Lila. Som en biblisk berättelse, andaktsfullt, grymt och fjärran.
Lila som efter år av hemlöshet, svält och fattigdom hamnar i staden Gilead brottas med sina tankar kring det förflutna. ”Varför blir saker som de blir?”
Hon träffar prästen John Amos och de utvecklare en sorts vänskap och kärlek. Deras samtal samlar upp många frågeställningar som berör oavsett tid och ålder.
Stämningen för tankarna till filmen Winters bone och framförallt musiken. Tänker på Johnny Cash.

”Det är 1920-tal i den amerikanska mellanvästern. En fyraårig flicka försvinner från farstubron till det slitna hus där de som kanske är flickans föräldrar, kanske bara hennes avlägsna släktingar, bor. Hos dem har hon inte ens haft ett namn. 
Den lilla flickan plockas upp av Doll, en hemlös kvinna, och får namnet Lila. Tillsammans driver de runt på vägarna och söker arbete för dagen.”
(Lila – Weyler förlag)

Mycket givande samtal på Kulturhuset

Gårdagens samtal med Julie Otsuka på Kulturhuset var en riktig höjdare.
Ett samtal som går mellan fiktionen i böckerna, verklighetsförankring, historia och nutid. Andreas Ekström är excellent i rollen som moderator/intervjuare.

De få sidorna i hennes böcker rymmer mer än många tegelstenar. Det är koncentrerat, mjukt och detaljerat. Julie Otsuka pratar om interneringen av japaner under andra världskriget och berättar att det inte finns med i historieböckerna. Fientligheten mot japaner efter Pearl Harbour gick ut över de som bodde i landet, var födda i landet. Att stoppas undan, bli bespottad. Julie Otsuka är född och uppvuxen i Kalifornien, USA.
Hennes föräldrar pratade inte om det som hänt, de levde ”amerikanskt”. Flickan i boken ”När kejsaren var gudomlig” bygger på hennes egen mor.
Litteratur är historia, tidsmarkör, underhållning, uppväckare. Allt.

När kejsaren var gudomlig
Vi kom över havet

Julie Otsuka på Kulturhuset 2015

Julie Otsuka på Kulturhuset 2015

När kejsaren var gudomlig – Julie Otsuka

Det här är så bra. Bra! Det är en närvaro i texten som gör att det vibrerar, den stillsamma texten till trots. Det är fantastiska karaktärs- och miljöbeskrivningar. När kejsaren var gudomlig beskriver den förändrade tillvaron för Kaliforniens japanska befolkning efter attacken mot Pearl Harbor.

Sedan tidigare har jag läst Vi kom över havet, som jag tyckte mycket om. ”Kejsaren” har en nerv som nästan slår omkull mig som läsare. I denna bok hamnar barnen i fokus. De som är födda i landet som behandlar dem som fienden. De som ser sina föräldrar vara förtvivlade, uppgivna, sjunka undan. Se föräldrar föras bort mitt i natten. Hela familjer förs bort. Till öknen, där hettan och sanden tränger in i varje por. Instängda bakom stängsel.

Ikväll ser jag Julie Otsuka på Kulturhuset.

Liv efter liv Kate Atkinson #boktips

En berättelse som börjar om. Födas, leva, dö för tidigt. Lära av misstagen. Födas igen, leva.. Ja det upprepas genom boken. Barnet, Ursula, växer upp som tredje barnet i en välbeställd familj. Hur kan hon påverka det som sker i världen? Liv efter liv.

Greppet att låta berättelsen börja om är både spännande och intressant. Små detaljer som gör skillnad. Tänkvärt. Barndomen skildras, barnets tankar. Ett barn som tycks ha mycket livserfarenhet. Uppväxt, sköna dagar i det stora vackra huset. Relationen mellan familjemedlemmarna, vänner och tjänstefolk. Det hela är en berättelse som jag inte vill sluta läsa.
Andra världskriget bryter ut och fasorna beskrivs så att hjärtat bankar och slår hårt. Detaljer. Hur lever vi våra liv och vad innebär det?
Fantastiskt bra bok. Mycket läsvärd.
Tyckte även mycket om hennes tidigare bok I museets dold vrår.

Hyresgästerna Sarah Waters

Fina beskrivningar av miljöer som gjorda för film. Många bilder som byggs upp av berättelsen. Då jag sett och hört flera intervjuer med Sarah Waters är jag lite insatt i vad som väntas. En smygande historia byggs upp och jag läser i hög takt för att komma fram.

Det ryms mycket i Hyresgästerna, livet efter första världskriget, minnen, längtan, personporträtt, kärlek. Boken är lättläst och jag flyger fram. Redan från början vet jag att någon ska dö, jag känner till att det ska bli en för tiden okonventionell kärlekshistoria.
Den lämnar mig inte oberörd, t.ex tycker jag inte om karaktären Lilian men däremot huvudpersonen Frances. Tjugotalet i sig är intressant och en början på så mycket.
Men. Det som byggs upp, spänning, intriger faller till slut i ett ”jaha”. Vet inte vad jag väntat mig men det blir en avslagen slutscen.

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof

Hur kan jag förklara? Att läsa om Märta och Hjalmar Söderberg är att se tillbaka på en tid som är allt annat än bra. Hur makt och inflytande styr över människors liv. Det är beklämmande och upplysande att läsa. Det är inte enbart deras historia, det är ett stycke historia.

För att gå direkt in i handlingens kärna. Överklassflickan Märta Abenius börjar närma sig åldern då det blir allt svårare att ingå äktenskap, 28 år. Hon träffar, och enligt uppgift uppvaktar hon författaren Hjalmar Söderberg. De gifter sig, hennes far ombesörjer Hjalmars skulder så att äktenskapet ska börja skuldfritt. Barn nummer ett (av tre) kommer och familjen har det relativt bra, Hjalmars författarskap går bättre och bättre.
Märta lider av reumatism som förvärras genom åren vilket gör att hon har svårt att sköta hemmet och är i behov av behandling. Dessa behandlingar sker på kurhem runt om i Sverige och är ganska kostsamma. Hjalmar drar på sig allt mer skulder, har ett vidlyftigt krogliv, kärleken från hans sida dör och ett flertal älskarinnor finns på sidan om.

Nu är vi inne på år 1903-1904, äktenskapet ses som oupplösligt, endast formella fel vid äktenskapets ingående kan medföra ogiltigförklaring. En ogiltigförklaring som helst ska betyda att Hjalmar slipper betala underhåll. En mycket central punkt. Det är nu makten och inflytandet gör sitt och får Märta att framstå i dålig dager, ja till och med sinnessjuk. Hon stängd ute från sitt eget hem, får ej träffa sina barn. Att hon dessutom får sin halvbror Alban utsedd till förmyndare gör inte saken bättre, han hyser inga varma känslor för henne.

Ett utdrag ur boken Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof:

”…Det är en förfärlig känsla sedan jag fick Alban till förmyndare, det gör mig beklämd, jag känner mig som en fängslad dödsdömd varelse, han skall förstå att jag har själ och livet är inte nog om jag sitter utkastad från allt ibland främmande människor, jag har haft så mycket ändå att bära i livet, och den enda värmen och kärleken jag har omkring är barnen och det bygger upp hälsan mycket lättare att bära sjukdomen.” (brev till sonen Tom någon gång 1917-1919)

Märta och Hjalmar Söderberg - en äktenskapskatastrof

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof

Liv till varje pris – Kristina Sandberg – En fullträff

Det är många stora förändringar som berörs i boken. Samhället, kroppen, relationer. Visst kan du läsa boken fristående men styrkan i att få Sverige i en förpackning om tre böcker är oslagbar. Utropa dessa böcker som allmän läsning! Ta in dem i skolan lär om historia, lär om relationer, lär om hur det var, vad som präglat oss. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag är glad att det var sista delen. Nu är Maj allas.

Femtiotalet går över i sextiotal och tiderna förändras. Örnsköldsvik förändras. Förändras Maj? Det liv hon inte valde men så väl förvaltar rullar på. Tomas problem med spriten, att oroas för barnen och deras utbildning, vad som ska serveras till lunch och middag. Fortfarande en tid där mödrar hoppas på äktenskap för sina barn. Förfasas över att någon bor ihop utan att vara gifta. Och medelåldern som gör sitt till. Det behöver inte vara sextiotal för att dessa frågor ska ställas. Det gör de fortfarande hos denna generation.  Övik är en förändrad stad idag 2014, men runt om i stugorna bor det en ”Maj” här och där. Värderingar och kunskaper i bakning lever kvar.

Frågan är om det kunde blivit ett bättre slut. Eller avslutning på trilogin (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris).  För vissa tar det slut. Död. För andra fortsätter livet precis som livet gör.

Märta och Hjalmar Söderberg – gift

Sällan har en berättelse lockat så till läsning. I Johan Cullbergs och Björn Sahlins bok om äktenskapet mellan Märta och Hjalmar Söderberg får vi följa deras liv mot en katastrof. Han är författaren och en ”grill-Janne” (dåtidens snobb och dandy). Hon är överklassflickan som blir en ”hysterika”, en sinnessjukdom som ansågs vara en kvinnlig störning. I lördags fick vi en förstklassig introduktion hos Natur och Kultur till boken Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof.

Det är en skildring av ett äktenskap i början av 1800-talet. Kvinnor är inte myndiga utan står under sina äkta mäns förmynderi. Här möts den fina flickan som har gått i flickskola och författaren med de gula skinnhandskarna. Hon förför honom. Han är känslig. Kaos.
De har båda älskare på sidan om men snart står det klart att Hjalmar inte vill tillbaka till sin fru. Vänner och bekanta intygar hennes sinnessjukdom, barnen tas ifrån henne och hon tas in för vård, b.la på Långbro sjukhus.
Här skulle nog vilken människa som helst förlora vettet, när barnen tas ifrån. Det slår mig att vara kvinna under 1800-talet skiljer sig i vissa fall inte mycket från idag. En kvinna kan inte bete sig hur som helst utan att få en ”dom” över sig. Sinnessjuk eller sköka, bitch eller inte en god mor.
Återkommer när jag läst boken. Det går ilningar genom kroppen.

Jag heter inte Miriam

Jag har sagt det förut och säger det igen, hon skriver på Majgullska Majgull Axelsson.

Jag heter inte Miriam, kriget, Nazityskland, alla öden. Likt andra berättelser om andra världskriget. Viktiga berättelser. Hemska berättelser. Jag ryser varje gång. I denna bok får vi en bild av romernas utsatthet. Hur de hierarkiska oskrivna lagarna styrde i lägren. Där det jävliga råder kan det ändå vara jävligare.

Boken ger även en berättelse om efterkrigstiden i Sverige. Det flyter fram. Nästan gemytligt. I bakgrunden en olustig känsla. Vi följer Malika som blir Miriam, från rom till jude, ett klädesplagg, en märkning och en människa blir en annan.

Det är mycket känslor i boken. Det är överlevnad. Det är Majgullska på bästa möjliga sätt.

Femtio nyanser av ett liv #blogg100

Idag tillägnas bloggen min bror som fyller 50 idag. Fatta! Jag har en bror som fyller 50. Det var ju i förrgår som vi läste Buster, Fantomen och Agent X9, sprang genom lillskogen upp till fotbollsplanen för att lägga straffar.

Vi var barn, livet handlade om serietidningar och fotboll, sommarbad i kallt vatten eller lovikavantar som snöbollarna fastnade i. Vad låg på topplistorna för femtio år sedan?
Jean-Paul Sartre får Nobelpriset och tackar nej
Nordiska rådets litteraturpris går till Tarjei Vesaas
Några författare som föds 1964: Bret Easton Ellis, Martina Haag, Johanne Hildebrandt
Några kända författare som dör 1964: Moa Martinsson, Ian Fleming

Böcker, böcker, böcker #blogg100

Efter senaste städinsatsen i bokhyllan fick jag syn på några gamla bokvänner från förr. Ni vet, de där som man sparar på i många, många år för att se tillbaka på vad jag läste då.

Detta finns hos mig:
Sidney Sheldon – jag läste ALLT, tyckte att det var spännande och mycket BRA. Kände mig vuxen och världsvan (17 år).
Marianne Fredriksson – nästa författare som jag fastnade för och slukade allt jag kom över.
Fay Weldon – Vid den här tidpunkten har jag flyttat och bor i Stockholm och gillar det mystiska som böckerna ger mig. Se där, nu har vi fått oss lite bokhistoria. Hejhej.