Krisen i bokhögen

Krisen består i att bokhögen på ”vill läsa” inte rör sig alls.
Det är kris i läslandet. De ljuva bilderna av en bok och kaffe, en bok och
en glass, en bok och ett glas vin uteblir.

Här är i alla fall två ur högen:
Tio över ett – Ann-Helén Laestadius
Ensamheten värst – Siri Johansson, Sven Teglund
Denna sparar jag till semestern hemmavid (Övik). Tänker att det förhöjer stämningen.

bokhog

Två raringar ur läshögen.

Norrland som tema i böcker

Vad händer i Norrland enligt vad litteraturen berättar för oss? Det är
ensamhet, häxor som bränns (sant i och för sig), ensamhet, hopplöshet,
långa avstånd, familjehemligheter och en hel del självmord.
Men vad är ”Norrland”?*

norrland

Här ett axplock böcker jag läst:
Per-Olof Enquist – Liknelseboken
Theresé Söderlind – Vägen mot Bålberget
Kristina Sandberg – Ta itu
Mikael Fant – Vattnet i mars
PO Tidholm – Norrland
Mikael Niemi – Fallvatten

 

Vill läsa (med flera):
Kerstin Ekman – Händelser vid vatten
Karin Alvtegen – En sannolik historia

Vad är Landsbygd noir? Läs artikel som Anneli Jordahl skrivit 2012.
”Romanen ska helst utspela sig i Norrlands inland eller i småländska avkrokar.
Alla mår skit. Livet på vischan är en förbannelse och vår tids svält är andlig.
Den som har kraften och begåvningen tar sig härifrån fortare än kvickt.”
Att skapa norrland (Umeå universitet)
”..1800-talet och framåt, samtidigt som norrlandsförfattarna också försöker
hävda ett Norrland med en egen identitet. De norrlandsförfattare som är
verksamma i undersökningsperioden 1890 till slutet av 1930-talet uppvisar
därför liknande drag som den s.k. postkoloniala litteraturen. Här finns
således både en strategisk essentialism, som hävdar Norrlands försteg framför
södra Sverige, försök att gestalta norrlänningen som en mångkulturell identitet
och exilen som lösning..”

* Norrland är den nordligaste och till ytan största av Sveriges tre landsdelar och
definieras traditionellt av nio landskap: Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland.[1] Norrland har en landarea på 242 735 km²[2], vilket utgör 59,6 procent av Sveriges yta. (Wikipedia)

Den härliga och fria landsbygden..eller?

Många av mina favoritböcker utspelas på landsbygd eller i alla fall mindre
städer och samhällen långt från Stockholm. Det ligger ett skimmer av frihet
samtidigt som intriger och gammal oförrätt lurar runt hörnet. Men hur står
det egentligen till med vår landsbygd idag?

Följer nyheterna om nedläggning av BB i Sollefteå, minskade jobbtillfällen
i Sundsvall (hela regionen Västernorrland). Drömmen om ett lugnare och friare liv
utanför storstäderna ter sig allt mer omöjligt. Samhällsservicen försvinner från
mindre orter. Trendexperter talar om att landsbygden kommer dö ut och
allt som är något att satsa på kommer att skapa nya stora superstäder.

norrlands_svarmod

Norrlands svårmod

Detta är långt från mina favoritböckers fina beskrivningar av närhet till natur, familj och ett lugnare liv. I dessa böcker inte nödvändigtvis ett lyckligare liv dock.
Trilogin om Maj – Kristina Sandberg
Gånglåt – Elin Olofsson
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Landsbygd i nyheterna
DN – Första bilförlossningen sedan BB-stängningen i Sollefteå
DI – Försäkringsjätte flyttar från Sundsvall
TV4 Nyheterna – Obalans på arbetsmarknaden
Aftonbladet – Landsbygden dör om ingen agerar
Allehanda – Kulturredaktören som brinner för landsbygden

Jag fäller en tår för Sverige.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

Har haft boken i min ägo ganska länge.  Från första stund jag hörde talas om den tänkte jag att det var en bok helt i min smak.  Nu vet jag definitivt.

2016-11-06_12-32-36

Mona är endast 16 år när hon får tjänst som barnflicka hemma hos paret Britt och Ove. Det blir en stor omställning mot livet hemma hos mor och far.  På en soffa i vardagsrummet i parets tvårumslägenhet förväntas hon vila ut och samtidigt ta hand om deras lilla dotter.

Lediga lördagskvällar och söndagar blir ofta utbytta mot arbete då frun i huset förkovrar sig i sitt arbete med helgkurser. Mannen i huset drömmer om ett liv som musiker.  Det är nylonskjortor, svett och groggar. Det är slagsmål och dansbanor. Det är kvinnans plats i hemmet eller som hålldam mot vissa tjänster.

Boken varvar berättelsen om Monas steg ut i vuxenlivet och tillbakablickar i dialogform med hennes vuxna dotter. En dotter som föds utom äktenskapet. Det är kvinnohistoria och samhällsskildringar från en tid som endast ligger 55-60 år bort. Så tacksam för allt som gått framåt sedan dess.  Så mycket det fortfarande finns att göra.

Feelgood bland kakor & lantidyll

Vägen till Suger Maple Inn är en mysig paus som håller vad den lovar. I boken medföljer recept på kakor och receptet för storyn innehåller allt en feelgood-roman ska innehålla. 

 

2016-10-15_16-34-09

Suger Maple Inn av Louise Miller

 

 

Det är hovleverantören av feelgood Printz Publishing som ger ut Suger Maple Inn. Självklart har vi en ganska egensinnig kvinna som inte riktigt befinner sig där hon vill vara. Något roligt/dramatiskt händer och hon sätter ny riktning i livet. Några tveksamheter och funderingar kommer under vägen. Sedan får en perfekt bakad paj. Eller bok för den delen.
I denna bok får vi följa konditorn Olivia som startar om sitt liv i småstadsidyllen Guthrie, Vermont. Hon får genast jobb på lokala pensionatet där en originell äldre kvinna styr stället. Det är underbar natur, maträtter, kakor och nya vänner. Det är intrigen som lurar i en småstad och hemligheter. Det är ett koncept. Jag vill bo där. Jag vill baka paj, gå ut med hunden och tända en brasa när jag kommer hem. Mycket trivsamt att läsa.

Gånglåt – Elin Olofsson

Gånglåt landar som ett avsnitt ur allt pågående liv. Elin Olofsson skriver texter som skrapar på hud och hjärta. 

2016-09-03_15.43.45

I Gånglåt är huvudkaraktärerna systrarna Sonia och Gun-Britt. Deras helt olika liv och sätt att vara skapar osämja,  skavsår och missnöje. Sonia ”Salida” som är en känd sångerska.  Gun-Britt går kvar hemma på gården. Upplagt för komplikationer.

Men med värme och trovärdighet bygger övriga karaktärer på berättelsen och skapar en oemotståndlig känsla.  Det är vemod. Det är kärlek.  Mina känslor för var och en i boken skiftar från kapitel till kapitel. Underbar bok.

Ta i tu – Kristina Sandberg

Nerven finns där. Närvaron hos karaktärerna är påtaglig. Jag är där med dem i köket, på jobbet, i relationen. Det är Kristina Sandbergskt.

När jag läser Ta i tu kommer 70-talsdängan ”Är det konstigt att man längtar bort någon gång?” med Lena Andersson upp i mitt huvud. Längtan efter förändring.
I staden där studerar man. Där har man sin fabrik. Där har man sitt kontorslandskap, sin marknad, sin butik. Man talar om sin marknadsdel, sitt jobb och sin säsong.
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
” Så aktuell idag.

Bort från måsten. Det är inget som är dåligt men heller inte bra. Bokens Maria kämpar med att få vardagen att fungera med deltidsjobb och konststudier på distans. Detta påfund. Varför ska hon studera, vad ska hon med det till, vad ska det leda till? Frågar sig hennes man. Och omgivningen. Ingen tycks förstå. Där åker hon iväg med bussen till Umeå för att vara borta från familjen.
Gradvis får vi följa hur Maria mår allt sämre. Ett sammanbrott kryper närmare. Det är med med små, små detaljer som jag som läsare får ta del av Marias känslor. Kanske innan hon känner av dem själv. Smärtsamt tidvis att läsa.

Det är som att en kollektiv järnjungfru omger kvinnorna. En rustning utan skydd mot det som hon förväntas göra, inte göra, ställa upp. Vad har hänt sedan 70-talet? Vi kan studera, skaffa oss en karriär men för guds skull låt det inte gå ut över familjen. Ve den kvinna som inte tar hand om hus och hem.

ks_taitu

Ta i tu av Kristina Sandberg.  Läs den var du vill. Bara läs.

Så här skriver Jens Liljestrand i en krönika om boken:
För ”Ta itu” är en av de mest ångestfyllda skildringar av svenskt familjeliv jag någonsin har läst. Huvudpersonen Marias kamp för att få sin vardag att fungera – två barn, ett halvtidsjobb, konststudier på distans – är en rysare på Hitchcock-nivå.”

Eftersom jag är en hängiven läsare av Maj-trilogin jämför jag såklart dessa böcker.
Kvinnorollen, tankarna, ömkande. I Maj-böckerna fanns en ton av dur. Ta i tu lämnar mig i moll. Inte på något dåligt sätt, men jag undrar hur det ska gå för Maria.

Springa med åror x2 – Cilla Naumann

Efter att ha läst Bära barnet hem och träffat Cilla på Bokmässan blev Springa med åror ett självklart val. Två flickor blir vänner när den ena familjen kommer som sommargäster. Åren går och vänskapen består, inte. Med subtila gestaltningar och fint språk målas en berättelse fram.

Det är fantastiska porträtt av personer och miljö. Det är flickan från landsbygden, den moderlösa och flickan från staden från fina familjen. Monika lär Johanna simma. Monika får Johanna att få bruna ben, springa barfota och cykla på stora vägen. Monika har en frihet. På landet. Johanna som är sladdbarnet i storstadsfamiljen får uppleva något nytt när de köper en bit av marken, det gamla stallet och gör om det till sommarboende. Med franska dörrar och cocktailpartyn. Klasskillnader. Den arbetanden bonden Ivan, Monikas pappa, sommargästen och doktorn som sköter sin mottagning via telefon på distans, Johannas pappa.  Skillnader. Det är smutsigt och luktar på gården, gödselstanken kryper in under skinnet. Rena kläder på söndag. Men all skit stinker, tänker jag, när avloppet fylls i stallet och en brun sörja fyller golvet hos doktorns.

springa_med_åror_cilla_naumann

Springa med åror – Cilla Naumann

 

Vänskapen mellan flickorna blir intensiv och fysisk. Vänskapen trotsar förmaningarna från doktorn för att Johanna ska ”få” leka med Monika. Tillåtas. Underlåtas. Orosmoln stiger upp. Johanna får en sommarfling med en av pojkarna på orten. En av de som köpt av de tomter som Ivan styckat av från gården. De som bygger de fina strandnära husen. Det blir vändningen i tonåren som resulterar att de glider isär. Livet går vidare för Johanna. Monika är kvar på gården. När Monika får barn kommer alla tankar på barndomen och mamman fram.  Mor ror, mor orm. Barnet, Lasse, är inte som alla andra. Han är tyst, inbunden, svår att få kontakt med. Men så kommer tiden då Johanna tar över sommarstället och bor där med sin familj. De forna vännerna börjar en ny försiktig dans med artighet som grannar. Deras barn börjar leka. Johannas barn tillåts leka med Lasse. Nu kommer en krypande känsla om vad framtiden ska ge. Det går inte att sluta läsa.

X2 är både det faktum att jag fick läsa och diskutera boken Springa med åror tillsammans med nya bokklubben som jag startat med mammorna i min dotters klass.  Dessutom finns berättelsen beskriven i boken 62 dagar, där vi följer karaktärerna ur ett annat perspektiv. Det är Tom, Johannas yngste son som är berättaren (ej läst).

Några ord som sades under kvällen:
Stort vemod
Längtan till landet beskrivs i de fina miljöbeskrivningarna
Förändringarna som kommer upplevs starkt genom avstyckningarna av gården
Det är en sådan ojämlik vänkap
Eller är det Monika som är starkare?
Irritation över Monika som inte tar tag i sitt liv (kopplingar till Maj i Kristina Sandbergs böcker)
Väldigt fin relation som beskrivs mellan Monika och hennes pappa Ivan

Sund Tove Folkesson

Läste med stor behållning hennes debut Kalmars jägarinnor. Igenkänning från uppväxt i mindre ort, underbart språk, rakt på. Nu har jag kastat mig över uppföljaren Sund.

Eva lämnar Kalmar för att gå Arkitekthögskolan i Stockholm, en helt annan värld. Allt som nu förväntas av henne. Ångest, ligga på golvet på toaletten på skolan. Även i denna bok varvas berättelsen med blickar från Öland där mormor bor. Det trygga.
Men. Det som jag förmodar ska visa på hur en ung människa försöker hitta sig själv, hantera motstridiga känslor och att göra rätt blir så fel. För mig. Det blir som att försöka åka berg-och-dal-bana i en mycket förvirrad människas huvud.

Precis som i ”Jägarinnorna” är det många träffsäkra beskrivningar. Kanske är det författarjagets ångest och förvirring som gör att boken blir jobbig att läsa. Delvis också ointressant då det blir för mycket av allt. Lite ”get a haircut, get a job”. Skärp dig.
Men också frågan, var tog de nära, bästa vännerna vägen? Ingen som tar emot dig när du faller? Eva har ramlat ut ur bilden av sig själv, som de andra har. Hittar hon sig själv?