Stora makters uppgång och fall – Rachman

Jag var helt lyrisk över hans förra, De imperfekta. Efter att ha lyssnat på Rachman på Bokmässan beslöt jag mig för att köpa nya boken, Stora makters uppgång och fall. Det skulle bli mer läsning med 512 sidor. Efter en lite trög start så tar sig boken.

Det är en långsam berättelse, många karaktärer och platser att ta till sig. Den centrala figuren Tooly får vi följa växelvis genom barndom och då hon som vuxen dragit sig undan världen för att driva ett antikvariat på landsbygden i Wales. Ganska snart visar det sig att hennes uppväxt varit både tuff och rörig. Det finns många fina inslag i relationerna men det som slår mig när jag läser är människans egoism. Den fria människan blir väldigt egoistisk.
Det är som sagt 512 sidor, inget som jag kan reflektera över på några rader.
Läsvärd, ja. Top 10, nej.
Rachman är en god berättare, han hittar vinklar och vrår som få kan.

Stora makters uppgång och fall… på väg

Det är 513 sidor som väger 742 gram. Det är mycket bok. Jag fullkomligt älskade Tom Rachmans De imperfekta. Jag har inte läst klart alla 513 sidor än. Måste bara skriva och känna av lite på vägen så att säga. Stora makters uppgång och fall.

Han, Tom Rachman, är mycket behaglig att lyssna till. Det var ett samtal i seminarieform på Bokmässan 2014 som avgjorde att jag köpte boken. Jag hade funderat på den. Nu har jag börjat läsa. Har läst ett tag. Vissa delar är helt lysande, då är jag fångad. Andra delar känns mer svårtillgängliga. De kapitel som tar stora omvägar och presenterar alla dessa karaktärer som är med. Sedan tillbaka där jag upplever den där sköna berättelsen. Det lunkar på, dåtid och nutid varvas.

Det finns något lockande att som huvudpersonen i boken, Tooley, dra sig tillbaka. En lite by i Wales, tar över ett antikvariat. Men någonstans finns spår som gör att hennes vänner/bekanta i det förflutna hittar henne. Den för tankarna till nyss lästa Kalmars Jägarinnor. Tillhörighet, en plats i gruppen, utanförskap.
Jag undrar så hur detta ska sluta, nu när jag läst halva boken. Har ingen aning. Så jag släpar runt på 713 gram då och då för att få lästid lite här och där.

Tom Rachman om hur vi lär oss det nya

Hade kunnat lyssna till diskussionen med Rachman länge. Boken Stora makters uppgång och fall köpte jag och ska läsa. Gillade De imperfekta mycket. Men diskussionen runt nya boken gick iväg på mycket intressanta vägar under seminariet på bokmässan.

Några top of the line-citat:
“Changing is evolving”
“Consistency of character is a disaster”
“The fast life will show the gap between the young you and the old you”

Det började med prat om vad en plats kan göra för människan, för kulturen. Rachman menar att kulturen är mycket mer skapandet av sig själv snarare än att tillhöra en plats. De flesta (större) förändringar sker ändå för en människa via kriser av olika slag.
Kanske speciellt i västvärlden där vi under lång tid mer förvaltat det vi sett som färdigt.
Det som händer runt om i världen lär oss nya saker. Om vi är öppna att ta emot det nya.
Att läsa är att lära sig nya saker. Att lägga undan sig själv en stund och gå in i fictionen.