Det är 513 sidor som väger 742 gram. Det är mycket bok. Jag fullkomligt älskade Tom Rachmans De imperfekta. Jag har inte läst klart alla 513 sidor än. Måste bara skriva och känna av lite på vägen så att säga. Stora makters uppgång och fall.
Han, Tom Rachman, är mycket behaglig att lyssna till. Det var ett samtal i seminarieform på Bokmässan 2014 som avgjorde att jag köpte boken. Jag hade funderat på den. Nu har jag börjat läsa. Har läst ett tag. Vissa delar är helt lysande, då är jag fångad. Andra delar känns mer svårtillgängliga. De kapitel som tar stora omvägar och presenterar alla dessa karaktärer som är med. Sedan tillbaka där jag upplever den där sköna berättelsen. Det lunkar på, dåtid och nutid varvas.
Det finns något lockande att som huvudpersonen i boken, Tooley, dra sig tillbaka. En lite by i Wales, tar över ett antikvariat. Men någonstans finns spår som gör att hennes vänner/bekanta i det förflutna hittar henne. Den för tankarna till nyss lästa Kalmars Jägarinnor. Tillhörighet, en plats i gruppen, utanförskap.
Jag undrar så hur detta ska sluta, nu när jag läst halva boken. Har ingen aning. Så jag släpar runt på 713 gram då och då för att få lästid lite här och där.