En främmande man – Maria Lang

Ny på Maria Lang. Ja, precis, inte läst tidigare. Har nu läst En främmande man i originalutgåva från 1962. Kostade då 14.50 sek. Beskrivs med ”Sommarskyar, solstråk över åsarna och den djupa tystnaden i granars skymning”.

Sjungande och vackert språk. Delvis mycket underhållande och med kommentarer som gäller än idag.
Ingenting, sa han, är så överreklamerat som det svenska semesterfirandet. Det har gått hysteri i det. Antingen ska man flåsa iväg på blixtresor till Spanien och Grekland eller också tvingas man att byta ut sina trevliga och bekväma stadsvåningar mot husvagnar och tält och halvdana pensionat eller torpstugor.

Som deckare och thriller är den åt det mysiga hållet. Lite Morden i Midsomer. Det mördas och det finns många aspiranter till mördarrollen. Några vändor hit och dit för att förvilla och till sist en lösning. Gillar.
Här ligger ett gammalt mord som fond. En man som söker sanningen då han återvänder till brottsplatsen. Fina miljöer, en hel del regn och ängsblomster.

Säg det i toner (och inte i ord)
Mitt nya inslag är att hitta musik som beskriver känslan. Säg det i toner.
En främmande man, sviken kärlek, nattens mörker och regn ligger tungt över Bergslagen.
Jag ger er Regntunga skyar med Robin

Maria Lang - En främmande man

Maria Lang – En främmande man

Annonser

Lila – Marilynne Robinsson

Berättelsen om Lila är svårforcerad i många stycken. Det är inte lättsmält, ej heller hårt. Bäst tycker jag om de stycken som handlar om vistelsen i staden Gilead. Kanske för att det där finns mer hopp och mänsklighet.

Det ligger en hinna av grusdamm över berättelsen. En strävhet som ändå blir varm när jag vandrar längs vägen med Lila. Som en biblisk berättelse, andaktsfullt, grymt och fjärran.
Lila som efter år av hemlöshet, svält och fattigdom hamnar i staden Gilead brottas med sina tankar kring det förflutna. ”Varför blir saker som de blir?”
Hon träffar prästen John Amos och de utvecklare en sorts vänskap och kärlek. Deras samtal samlar upp många frågeställningar som berör oavsett tid och ålder.
Stämningen för tankarna till filmen Winters bone och framförallt musiken. Tänker på Johnny Cash.

”Det är 1920-tal i den amerikanska mellanvästern. En fyraårig flicka försvinner från farstubron till det slitna hus där de som kanske är flickans föräldrar, kanske bara hennes avlägsna släktingar, bor. Hos dem har hon inte ens haft ett namn. 
Den lilla flickan plockas upp av Doll, en hemlös kvinna, och får namnet Lila. Tillsammans driver de runt på vägarna och söker arbete för dagen.”
(Lila – Weyler förlag)