Påskekrim – läs deckare i påsk

Det började som en annonskampanj i Norge för boken ”Bergenstoget plyndret i natt” som skrevs av Nordahl Grieg och Nils Lie.  Allt sedan kopplas ledigheten kring påsk ihop med att läsa deckare.
Här kommer några tips:

Stadsbibiloteket tipsar om deckare

Du kan även hålla koll på @enochannanbok på twitter som tweetar ut Lotta Olssons tips varje dag (100 bästa deckarna).

Jag kommer nog att gå på loppis i påsk. Det är ju litet av ett detektivarbete

Annonser

Mannen som vände insidan ut – Fred Vargas

Det bästa med de böcker av franskspråkiga författare som jag läst är att det alltid är roliga karaktärer. Inte roliga, haha, utan roliga/intressanta. Så även i denna deckare av Fred Vargas.
Men, deckardelen är det minst intressanta i boken.

Jo, det mördas en kvinna i boken men mest får. Får man tro byborna i Mercantour är det en varulv som springer löst. Möjligen tar den skepnaden av en av de udda byborna, Massart. Jakten tar de upp själva då polisen inte riktigt köper det där med en varulv. Och det är deras resa tillsammans som är underhållande, deras samtal, genom bergiga landskap.
Men, det går lite för långsamt för min del. Först när kommissarie Adamansberg kliver in ordentligt i boken blir det lite fart på det hela. Att kommissarien har haft ett förhållande med en av byborna, Camille, ger såklart en extra piff till det hela.

Jag skulle inte vilja säga att det är en deckare för de som generellt bara gillar deckare. Det är dock underhållande, ingen action och föga spännande.
Men, karaktärerna träffar jag gärna igen, i en annan bok.

Mannen som vände insidan ut – Fred Vargas (Sekwa)

 

Mörk jord – Belinda Bauer

Steven, lilla pojke, på väg in i tonåren, försöker så desperat att få sin familj att älska varandra. Bara han hittar morbror Billys kropp som försvann för 18 år sedan. Förmodat mördad av den avskyvärde Avery.

En deckare, baksidetexten avslöjar en annorlunda vinkling av brottet. Redan där skär det till i magen. Det är barn som försvunnit och mördats. Det som gör det möjligt att läsa är att brotten är förlagda bakåt i tiden. Jag får en sorts distans.
Det är en pojke, en hed och en familj som är det egentliga fokuset. Det står klart när jag läst en bit in i boken. Morden blir till slut som en bihistoria, något parallellt, men inte fokus. Det som drabbar är hur en familj inte kan leva i nuet, älska sina barn som är i livet. Hur skuldkänslor och vanmakt förs vidare från mor till dotter, från mor till son.
Så lyckas Steven hitta den förmodade mördaren, fängslad och en brevväxling påbörjas.

(adlibris.comModernista förlag)

”Lille Toby Dunstan beskrevs i bildtexten som det yngsta av offren. En skrattande sexåring med utsående öron och fräknar till och med på ögonlocken. Steven log – Toby såg ut att vare en kul unge. Sedan mindes han – Toby var död.”

”På något sätt hade den lille pojke han en gång varit försvunnit någonstans, och ersatts av deta nya jag. Den nye Steven tittade inte på Dagens match eller köade i Blue Dolphin för att köpa småkakor för 50 pence.”