Nej, den lever inte upp till mina högt ställda förväntningar. Av de tre parallella berättelserna håller enbart en av dem mina Sirimått. Minnen av framtiden är
inte det sista minnet jag vill ha från Siri. Läsvärd är hon dock alltid.
Minnen av framtiden
New York 1978
Vi får följa Minnesota, flickan från landet som flyttar till stora staden.
Hon ska skriva sin roman. Inga pengar, svälten nära, mörk lägenhet. Här
glimrar Hustvedt, här är berättelsen så där Sirisk som jag älskar. Romanfiguren
Minnesota träffar intressanta människor, hon rör sig genom staden och bilderna flödar.
Hon lyckas få ett välbetalt exktraknäck genom att spökskriva åt en annan men som tar tid från hennes eget skrivande.
Hemma i lägenheten lyssnar Minnesota på grannens förvirrade samtal som tycks föras med någon som inte är där. Hon följer de desperata monologerna genom väggen. Tankar väcks och hon tar med sig dessa in i den roman hon skriver på. Romanen i romanen.
Romanen i romanen
Minnesota ska skriva sin första roman. Denna roman får vi delvis följa genom boken. Den är i mitt tycke den svagaste delen. Även om person-/romanfigurporträtt är Hustvedts starka sida så blir jag aldrig engagerad i Ian (IF) och Isadora (IT) som hon kallar dem. Finurligt. Men tyvärr tycker jag att det blir för många referenser till att briljera över litteratur och eget kunskapskaptial.
Reflektion tillbaka i tiden
Den tredje delen av boken är när huvudkaraktären Minnesota tänker tillbaka på sin tid i New York. Hennes åldrande jag reflekterar över livet och hittar sin gamla anteckningsbok till romanen som aldrig blev. Och grannen Lucy. Minnen som är högst levande.
CatOnHat - books´n´stuff 