Stockholm, 90-tal, att ta för sig. Vad det nu betyder, att ta för sig. Alltings början.
Boken borde te sig som en skröna om man inte upplevt Stockholms uteliv själv. Jag var ute på 90-talet och upplever den som mycket ”Stockholmsk”.
Som fond till två tonårstjejers maraton genom vidlyftigt nattliv ser vi feminism, politik & utvalda världshändelser som susar förbi. Mest som utfyllnad, ser ingen riktig funktion i berättelsen. Kanske för att få boken att kännas mer ”vuxen”.
Jag upplever ändock boken som avskalad och delvis rå. Det finns väldigt lite värme. Inte ens i den vänskap som beskrivs känner jag värme. Det är så många måsten som ska uppfyllas. Hur hon, huvudkaraktären Saga, förväntas vara. Vad hennes mamma anser, hennes vänner, omgivningen hon rör sig i, älskare, pojkar, män, andra kvinnor. Vad vill hon själv?
Vad formar en ung kvinna vars mor är radikalfeminist, en frånvarande mor som lever sitt liv? Är det närhet hon söker? Är det bekräftelse, oavsett vad som bekräftas? Är du ett objekt om du väljer vara ett? Det finns många intressanta frågor kring det uteliv som beskrivs, sexuella kontakter, droger. Men, om man förvandlar krogen till en arbetsplats och relationerna till kollegor, mötesrum och kaffe så är det inte så olika…
Om man bortser från vissa partier i boken, som jag ser som transportsträckor, är det bra driv. Igenkänning och språk gör det som en återberättelse av någon du känner men inte träffat på ett tag. Vill veta hur den äldre Saga ser på det hela. Var står hon idag?
Om män: ”De tillhör en speciell mansart som ofta syns i sådana här habitat. De är gamla, säkert fyrtio år de är jäktade av fruar och exfruar, tonårsbarn, alltings allmänna jävlighet.” (s.75-76)
Stockholm, Birger Jarlsgatan, krog på 90-talet.
Läsvärd? Ja, alla gånger.
Alltings början: Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.
Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. (adlibris.com)
Andra som bloggat om boken:
Lisas läsdagbok – Onekligen
Den var bra