Norrland som tema i böcker

Vad händer i Norrland enligt vad litteraturen berättar för oss? Det är
ensamhet, häxor som bränns (sant i och för sig), ensamhet, hopplöshet,
långa avstånd, familjehemligheter och en hel del självmord.
Men vad är ”Norrland”?*

norrland

Här ett axplock böcker jag läst:
Per-Olof Enquist – Liknelseboken
Theresé Söderlind – Vägen mot Bålberget
Kristina Sandberg – Ta itu
Mikael Fant – Vattnet i mars
PO Tidholm – Norrland
Mikael Niemi – Fallvatten

 

Vill läsa (med flera):
Kerstin Ekman – Händelser vid vatten
Karin Alvtegen – En sannolik historia

Vad är Landsbygd noir? Läs artikel som Anneli Jordahl skrivit 2012.
”Romanen ska helst utspela sig i Norrlands inland eller i småländska avkrokar.
Alla mår skit. Livet på vischan är en förbannelse och vår tids svält är andlig.
Den som har kraften och begåvningen tar sig härifrån fortare än kvickt.”
Att skapa norrland (Umeå universitet)
”..1800-talet och framåt, samtidigt som norrlandsförfattarna också försöker
hävda ett Norrland med en egen identitet. De norrlandsförfattare som är
verksamma i undersökningsperioden 1890 till slutet av 1930-talet uppvisar
därför liknande drag som den s.k. postkoloniala litteraturen. Här finns
således både en strategisk essentialism, som hävdar Norrlands försteg framför
södra Sverige, försök att gestalta norrlänningen som en mångkulturell identitet
och exilen som lösning..”

* Norrland är den nordligaste och till ytan största av Sveriges tre landsdelar och
definieras traditionellt av nio landskap: Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland.[1] Norrland har en landarea på 242 735 km²[2], vilket utgör 59,6 procent av Sveriges yta. (Wikipedia)

Annonser

Fyra böcker och en julvecka

Så mycket tid tänkte jag och lade upp en plan för min läsning under julen. Så många dagar tänkte jag och laddade upp ett helt batteri av godsaker. Jag ligger lite efter. Men en glittrande stjärna har jag läst ut – Och snön smälter på Hester Street (Printz Publishing). Underbar bok!

Gräddfudgen var gräddig och god, väldigt söt, en låda har vi smaskat i oss, en till ligger i frysen. Saffransscones fick stryka på foten.  Likaså mandelmusslan, hittade inga formar. Saffransrulltårta med mascarponefyllning var en hit. Men vi har bara orkat med en bit var. Läsningen har haltat. Så fort jag satt min ändalykt i en fåtölj har någon i familjen fått trängande behov av att prata med just mig. Angenäma problem.
Lillungen har upptäckt varm choklad. ”Om man är kall måste man bli varm.” Sedan läser vi små spökhistorier tillsammans.

Men så idag påbörjar jag Bär den som en krona. Ser mycket fram emot den. Böcker ackompanjeras mycket väl av marsipan, årets hemrullade är dock redan slut.
Norrland, inköpt under årets Sigtuna Litteraturfestival väntar. Har kommit halvvägs i Mãn av Kim Thuy (Sekwa) och gillar den mycket. Annorlunda grepp i texten.
Sen var det ju allt annat jag tänkt mig. Men om det nu spiller över till 2014 gör det inget. Att läsa är inget som ska stängas in i år, det bör var ett ständigt flöde, såsom älvar, såsom blodet i kroppen.

Four books 2013

4 books 2013

Då tänker jag på Sigrid – Elin Olofsson

”Det här är en berättelse om kärlek, svek och kalldrag..” skrev Elin när hon signerade boken jag just köpt. För mig är den mycket landsbygden och dess liv och människor och vad som händer över generationer.

Nutid och dåtid, gillar dåtidsberättelserna bäst. Sigrid, farmordern, modern, kvinnan som levde för gården Storgårda. Hennes söner, arvet, döden.  Vad som förväntas av dem i en bygd där storleken på gården ger en viss status. Bor du på gården eller på byn.
Barnbarnet Hanna, nutid, flyttat till Stockholm, jobbar på byrå, kär i en gift man. Hon återvänder hem för att reda ut sina känslor. Väl hemma får hon veta mer om sin släkt än hon tidigare vetat. Mötet med sin farmor Sigrid som ”förlorat sig”, dement och sitter på hem.
Hannas pappa som har ett ansträngt förhållande till sin mor.
”Bli aldrig en satkärring, Hanna min. Aldrig en sån som förstör andras drömmar.” (sid 85)

Det som tilltalar mig i berättelser som denna är anknytningen till det lilla samhället. Det berättas i Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”, i Therése Söderlinds ”Vägen mot Bålberget”. Det norrländska, karga. En långsam berättelse som tar tag i dig.
”Alla vill vi ju hem då och då, sa han, och för ett ögonblick undrade jag var han kom ifrån själv, vad som var hemma för honom.” (sid 207)

Läs mer om boken här >