Landsbygd, mänsklighet och identitet

Som en tråd, eller stark kätting går temat genom de scenprogram och seminarieprogram som jag valde ut i år på Bokmässan.  Landsbygd vs stad, samhällets utveckling. Gemenskapen som erbjuds i det mindre samhället. Men även det som skapar utanförskap människor och land emellan.

Livet på landet

I samtal kring böcker där känslor och händelser är förlagda mellan land och stad finns ofta två olika infallsvinklar.
Landet är bekymmersfritt, en lugn oas där romanfiguren hittar sig själv. Eller så flyr karaktären den lilla orten där inskränkthet och avundsjuka hägrar. Då och där ska staden stå för frihet, nytänkande och positiv urbanisering.

Anne B Ragde – Det finns alltid förlåtelse

Vilka val styr vårt boende?

Anne B Ragde skriver sina släktkrönikor som rör sig mellan stad och land för att visa hur en generation påverkar en annan och spänningarna som uppstår där emellan. Förändringar eller svek står ofta på menyn. Från Berlinerpopplarna till nya Det finns alltid förlåtelse  följer vi familjemedlemmarnas val. Och Kval. Om de har ett val i fråga om att stanna eller åka. Förväntningar från släkt och samhälle styr hur karaktärer (och människor) gör sina val.

Identitet kopplat till bygd

Ljuset bakom ögonen handlar om utanförskap där Tommi Kinnunen menar att resan från landet och sedan göra en omvänd resa tillbaka är en identitetsresa. Du lämnar din hembygd och återvänder för att göra upp. Eller att ta tillbaka din egen identitet istället för den som du tillskrivits. Det riktigt intressanta kommer dock när Kinnunen säger ”..historian kommer fram mellan två bilder..”.
Identiteten, samhörigheten, utvecklingen växer kanske bättre om vi kan tillåtas göra våra resor mellan landsbygd, stad och tillbaka igen. Att utvecklingen i samhället ska gälla alla orter och landsändar. Då kanske människor inte behöver känna att de måste fly till staden.
Livet på landet seminarieprogram med Anne B Ragde, Tommi Kinnunen på Bokmässan 2017.

Landsbygd kallas ett område med lantlig bebyggelse. Termen används ofta som motpol till stad, och ofta avser alla områden belägna mellan städerna. Ordet ska inte förväxlas med landsorten, som betecknar ”landet utom huvudstaden” (Wikipedia).

Monstret på cirkusen – jätte-jättebra!

Vi har precis läst ut del 2 ”Monstret på cirkusen” i bokserien om monstret Frank. Precis som i del 1 är lillungen (8år) helt begeistrad i denna berättelse.
”Så spännande” ”Jätte-jättebra” ”Vi måste läsa nästa bok också!” är några utlåtande.

Clownen Kryger är inte snäll

I staden Yrred bor Frank. Han har inte många vänner och när han äntligen träffar några
så är de monster och spöken. Människorna i staden är såklart väldigt rädda för hans nya
vänner och det är viktigt att de inte avslöjar sig. Då dyker en cirkus upp i staden med den mycket obehagliga clownen Kryger. Kryger lovar alla i staden att fånga alla hemska och farliga monster så att de istället ska uppträda på hans cirkus.
De vet ju inte det Frank vet, att monstren är snälla. Hur ska det gå?

Monstret på cirkusen

Läs tillsammans och prata om boken

Det är massor av spänning, vänskap och känslor. Behållningen ligger i att läsa tillsammans och sedan prata om det efter. Att vara en vän. Att hjälpa varandra. Att inte vara rädd för eller arg på någon som är annorlunda.

Monstret på cirkusen
Rabén&Sjögren
Mats Strandberg

Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguros

Det är Anthony Hopkins röst som jag hör genom hela boken. Han som med bravur gör rollen som Stevens i filmen (1993) med samma namn. Även Emma Thomson är som klippt och skuren. Övriga är suddiga biroller. I boken vaggas jag sakta, sakta framåt genom tankar och brittiska landskap. Extra plus för nytt fint omslag.

Återstoden av dagen – i ny skrud

 

Ganska snart tar mig tankarna till en annan bok och film, Välkommen Mr Chance/Finnas till (Jerzy Kosinksi). Det långsamma och detaljerade. Det isolerade livet/samhället och vad som styr åsikter och uppfattningar. Inte på något sätt att Stevens är bortkommen på ett sådant sätt som Chauncey Gardiner i Finnas till. Det är stämningen som jag tycker är mångt och mycket den samma.

I Återstoden av dagen finns förutom herreman och tjänare, fint folk och bondfolk, även en kärlekshistoria. Ganska subtil kan sägas. Men lika väl påtaglig, kanske för att den inte tillåts blomma ut mellan Stevens och Miss Kenton. Formatet med att jaget Stevens återberättar minnen från förr och upplevelser i nuet är trivsamt. Men väldigt långsamt. Ibland för långsamt. Bäst tycker jag om när samtalen mellan Stevens och Miss Kenton får breda ut sig. Och såklart bilturen genom den Engelska landsbygden.

Färjan – skräckens nya hus

Redan innan jag börjar läsa Färjan känner jag klaustrofobin. Jag vet att jag ska följa med på en Finlandskryssning, instängd i plåtpalatset på öppet hav med vampyrer ombord.  Skräck.

Det som dock sticker ut är de mycket välskrivna porträtten av alla dessa karaktärer som presenteras.  Från ögonskuggans nyans, till rakvattnets överdrivna doft, tankar och önskningar. Redan nu funderar jag på vilka jag vill ska överleva. Klassiskt grepp. Att författaren Mats Strandberg dessutom skrämer skiten ur mig med att ta död på gamla välbeprövade knep att döda vampyrer med ökar pulsen drastiskt.

Nu sitter jag och äter glass vid vattnet i Övik dagen efter att ha läst ut boken.  Krälar någonting omkring där under de blå glittrande vågorna?

 

 

 

 

 

 

Ajvidefeber, skräck och samtid

Nu är det ganska nyligen som jag började läsa John Ajvide Lindqvist.
En rivstart med Rörelsen – den andra platsen och Låt den rätte komma in.
Plötsligt ser jag hans böcker överallt. Och det skrivs om Ajvide. Mer skräck åt folket alltså.

John Ajvide Lindqvist i tidningen Vi läser nr 3 2016

Nu senast i tidningen Vi läser. En utomordentligt bra artikel. Alltså om jag inte redan vore
såld och vill läsa mer så skulle jag bli det efter detta.
”Jag skriver ofta om lite vilsna människor, såna som har haft sin identitet knutet till något som inte längre gäller.” Säger Ajvide i tidningen.
Lite luggslitna, utstötta, fullt mänskliga karaktärer. Det är tidsmarkörer och händelser kopplade till tiden. Skräcken som språk för annat som sker, tänker jag.
Skräck och samtida skräck.
Kanske en temasommar?

Skräck. Något jag gärna konsumerade som tonåring till den milda grad att jag under många år (jätte, jättemånga år sedan jag var tonåring..) varken kunnat läsa eller se film i genren. Nu har det öppnats en dörr. Inte på vid gavel, men dock öppen. För läsning.

Bokfrukost med boktips

Tisdag 10 maj Stockholm Natur och Kultur plan 5.
Solen! Den blå himlen! Frukost! Boktips! Kan det bli bättre? Knappast.

Bokfrukost på Natur och Kultur. Här med bokbloggarna Som ett  sandkorn, SincerelyJohanna & Breakfast Book Club.

Världens vackraste man – Lena Ackebo
Tecknaren Lena Ackebo släpper sin första roman. Här får vi läsa om syskonrelationer, hur olika syn på uppväxt, status och kärlek kan te sig.
Mona är den pensionerade storasystern som lever ett inrutat och ordentligt liv. Kanske lite tråkigt.
Barbro är lillasystern, statusmedveten, noga med relationerna, det måste vara ”rätt” personer.
Tillsammans åker till Mallorca för att få bättre kontakt med varandra. Väl där blir Mona hals över huvud förälskad.

Herbariet – Elin Unnes
Rockjournalisten som blev trädgårdsfrälst. Nu med ny bok. Funderingar kring om växter kan känna och se. ”Du blir iakttagen av växterna” säger hon.
Det är odling, växter, mat och musik.
Har du någonsin undrar över vilken rockmusik liljeväxterna föredrar? Då kan svaret finnas här.

Jag var precis som du – Negra Efendic´
Självbiografisk berättelse om när kriget kom till en liten by i Bosnien. Betraktelser ur ett barns synvinkel varvas med TT-meddelanden. Hur tryggheten blir till rädsla, frågor, flykt.
En klump i magen.

Vattnet drar – Madeleine Bäck
Något mystiskt börjar hända efter att ortens värstinggäng gör inbrott i kyrkan på midsommarafton. Naturens kontrakt med människan är i skakning. En kvinna hittas död.

De försvunna böckernas bibliotek – Kristoffer Leandoer
Vad händer egentligen med böcker som faller i glömska? Finns inte berättelserna kvar då? Är det rätt att ”ta bort” litteratur som inte passar in eller upplevs som stötande? Det är bara du som läser böckerna som kan bestämma om berättelsen är sann. Ser du dig själv i boken?

 

Ta i tu – Kristina Sandberg

Nerven finns där. Närvaron hos karaktärerna är påtaglig. Jag är där med dem i köket, på jobbet, i relationen. Det är Kristina Sandbergskt.

När jag läser Ta i tu kommer 70-talsdängan ”Är det konstigt att man längtar bort någon gång?” med Lena Andersson upp i mitt huvud. Längtan efter förändring.
”I staden där studerar man. Där har man sin fabrik. Där har man sitt kontorslandskap, sin marknad, sin butik. Man talar om sin marknadsdel, sitt jobb och sin säsong.
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?” Så aktuell idag.

Bort från måsten. Det är inget som är dåligt men heller inte bra. Bokens Maria kämpar med att få vardagen att fungera med deltidsjobb och konststudier på distans. Detta påfund. Varför ska hon studera, vad ska hon med det till, vad ska det leda till? Frågar sig hennes man. Och omgivningen. Ingen tycks förstå. Där åker hon iväg med bussen till Umeå för att vara borta från familjen.
Gradvis får vi följa hur Maria mår allt sämre. Ett sammanbrott kryper närmare. Det är med med små, små detaljer som jag som läsare får ta del av Marias känslor. Kanske innan hon känner av dem själv. Smärtsamt tidvis att läsa.

Det är som att en kollektiv järnjungfru omger kvinnorna. En rustning utan skydd mot det som hon förväntas göra, inte göra, ställa upp. Vad har hänt sedan 70-talet? Vi kan studera, skaffa oss en karriär men för guds skull låt det inte gå ut över familjen. Ve den kvinna som inte tar hand om hus och hem.

Ta i tu av Kristina Sandberg.  Läs den var du vill. Bara läs.

Så här skriver Jens Liljestrand i en krönika om boken:
”För ”Ta itu” är en av de mest ångestfyllda skildringar av svenskt familjeliv jag någonsin har läst. Huvudpersonen Marias kamp för att få sin vardag att fungera – två barn, ett halvtidsjobb, konststudier på distans – är en rysare på Hitchcock-nivå.”

Eftersom jag är en hängiven läsare av Maj-trilogin jämför jag såklart dessa böcker.
Kvinnorollen, tankarna, ömkande. I Maj-böckerna fanns en ton av dur. Ta i tu lämnar mig i moll. Inte på något dåligt sätt, men jag undrar hur det ska gå för Maria.

Sandmannen @marabouparken – videokonst och text

I Den universella bokcirkeln fick vi på sista träffen undersöka hur en text kan tolkas genom videokonst. Att få möjligheten att tolka texter genom olika konstnärliga uttryck har varit mycket inspirerande och givande. Jag hoppas att detta initiativ kommer att fortsätta.

Vi läste E.T.A Hoffmans Sandmannen och tittade på Stan Douglas videoinstallation som tolkar ett stycke ur boken. När vi sedan pratar om verket ser vi många intressanta symboler och tolkningar.
Skiljelinjen som går i filmen (delar upp bildsekvenserna) gör att upplevelsen blir flerdimensionell. Vad är dröm, vad är verklighet? En förvrängd värld genom bildspråket. Som en 1800-tals Matrix där Neo blir Nathanael. I filmstycket läser de tre karaktärerna från boken, Nathanael, Klara och Lothar, ur brevväxlingen. Repeteringen av dessa texter blir nästan hypnotiska när filmen snurrar 360 grader.
Vi blir guidade i videokonst av Felice Hapetzeder som själv är konstnär.

Der Sandmann (bild lånad från DeviantArt)

Senare under kvällen väljer vi i gruppen ut ett stycke som vi läser upp i en inspelning. Det blir mitt favoritstycke där Nathanael träffar Coppola som i hans ögon är en reinkarnation av Coppelius aka Sandmannen.  Av Coppola köper Nathanael en liten kikare och när han ser ut genom fönstret får han syn på den undersköna Olimpia för första gången. Detta kommer att resultera i många intressanta vändningar innan avgrunden nalkas och döden kommer. (börjar på sidan 37 i boken..)

Sandmannen – en aktuell novell 200 år senare

En brevnovell med oväntat högt driv och många tidsöverskridande markörer. Sandmannen av E.T.A Hoffman bjuder på mycket i litet format. Vad är sanning, vad är dröm? Vad är det som skrämmer oss och vad gör det med våra tankar och handlingar?

Berättelsen förs framåt genom de brev som skickas mellan tre vänner som är uppväxta tillsammans, Nathanael, Klara och Lothar. Det är Nathanaels minnen av den hemske Coppelius som han som barn förväxlar med Sandmannen. Nathanael pratar om sin skräckupplevelse där Sandmannen förbannar hans framtida blick och dödar hans far.
Det är i alla fall vad han själv tror.
Sandmannen är en varelse som vuxna hotar sina barn med när de inte vill sova. Han kastar sand i barnens ögon tills ögonen blöder och ramlar ur sina hålor, sedan matar Sandmannen sina egna barn med dessa ögon. Nathanaels skräck driver honom till vansinne och vanföreställningar.

Novellen Sandmannen av E.T.A Hoffman

Det är mycket som ryms i denna korta novell om endast 59 sidor. Det är ett högt tempo som ökar och ökar. Det är en novell som håller än idag (publicerades första gången 1816) där människors minnen av en och samma händelse kan skilja sig. En tunn skiljelinje mellan normalt och abnormt, skräck och verklighet. Det är hur vi människor speglar oss själva i andra, i skeenden och ser vad vi vill se.

Bokcirkeln om Montecore – en unik tiger

Gårdagens bokcirkel är överens, vi gillar alla Montecore. Språket, berättelsen,
karaktärerna. Även om det lyftes frågor om huruvida vissa delar var 
förlöjligande genom karaktären Kadirs sätt att tala.

Personligen älskar jag (speciellt)början av boken. De finurliga meningarna av ord och nyanser från andra språk. ”Kadir din fars mest antike vän” blir bäraren av värme
och mänsklig närvaro. Det finns så mycket hopp och önskningar.
Sakta kommer dock verkligheten närmare.Klimatet hårdnar, drömmar släcks.
Ilska och ifrågasättande uppstår.
Länge genom läsningen tänker jag att titeln är Montecore – en svensk tiger.
Funderar på om det är en svensk som tiger inför det som pågår eller hur en
svensk är som en tiger?
Hela berättelsen är för mig ett flöde genom händelser, genom gestaltning och
genom det språkliga. Wow.

Montecore av Jonas Hassen Khemiri

Montecore sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i
Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar.
Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen
Montecore – en unik tiger – Jonas Hassen Khemiri

 

PS! Läs gärna Tunisian Girl av Lina Ben Mhenni (mer om det här på bloggen)

Äntligen mer av Kristina Sandberg

Inget nytt, men en nyutgåva av Ta i tu från 2003 och ett frukostseminarium i veckan som gick. Kastar mig över boken och börjar läsa. Samma omedelbara grepp som jag tycker så mycket om från trilogin om Maj. Det där vardagliga och täta, det nära och kända som både smeker och piskar.

Ta i tu av Kristina Sandberg

I Ta i tu får vi följa Maria under en kort period av hennes liv. Sjuttiotalet är fond och kvinnans roll är som mor, yrkesarbetande och vad rollen bör och inte bör vara är i fokus.
Vi får lyssna till samtalen mellan Maria och maken Anders. Hennes behov att utöka sitt utrymme. Kanske genom att gå ner i arbetstid och studera på halvtid. Vad säger Anders om det? Hushållskassan minskar. Vad ska hon med konststudier till?

Vad ”får” kvinnor göra utan att dömas? Kan kvinnor göra något utan att dömas? Att som kvinna våga ta steget mot något annat men att slitas mellan sin kvinnoroll som mor och maka och då gå sönder. I tu. Depression.

Kristina Sandberg berättar att hon tänkt sig att gestalta historien genom att låta de olika karaktärerna berätta ur sina synvinklar. Men Marias röst blev starkast. Det blev Maria som talade till Kristina.

Nu ska jag läsa Ta i tu och ta in texten.
Sedan finns några fler olästa Sandberg som tur är i väntan på nyheter.
Som den här; I köket hos Maj.

Alla böcker som väntar på att bli lästa

Alla dessa böcker som jag vill läsa, alla böcker som vill bli lästa.
Alla böcker som ännu inte finns men som kommer att finnas och läsas.
Underbar tanke.

Just nu pågår läsning:
Åsneprinsen – Caroline Hainer
och
Marie-Louise Ekmans två liv

Åsneprinsen

 

Ska lånas på biblan:
Det hemliga namnet – Inger Edelfeldt
Montecore en unik tiger – Jonas Hassen Khemiri

Next runner up:
Hausfrau – Jill Alexander Essbaum

Rörelsen – den andra platsen

Denna läsning blev ett bra möte. Min första bok av John Ajvide Lindqvist. Rörelsen handlar för mig så mycket om människors utsatthet, ensamhet, sökande, längtan. Nu förpackat mot en fond av övernaturliga händelser.

Under diskussionen på Breakfast book club i torsdags gick meningarna isär. Bra eller inte att en sådan god berättelse, fantastiskt språk borde komma i en skräckform. Personligen tycker jag att nischen fungerar mycket väl.
Det kommer att bli fler Ajvide, ska låna från biblan. En promenad i Blackan är utlovad av Enochannanbok t.ex. Det betyder att jag slänger mig över Låt den rätte komma in.

Rörelsen den andra platsen

 

Guld av Chris Cleave – oväntade relationer

Det är mycket om cykling i Guld. Velodromen känns efter att ha läst boken som vilken träningshall som helst. Men även om cyklingen är en stor del av boken så är det relationen mellan huvudkaraktärerna Kate, Zoe och Jack som är central.

Det är relationen som jag bär med mig efter att ha läst ut boken, med många frågor. Ser fram emot att diskutera boken med min bokklubb senare.  Kate, Zoe och Jack anmäler sig som tonåringar till cykelträning. Tränaren  Tom ser tidigt att dessa tre har något utöver det vanliga, han ser även hur de redan då bildar en triangel av händelser. Det som retar mig är de ibland stereotypa beskrivningarna. Till exempel Zoe som ska vara komplexed blir väldigt platt. Kate beskrivs med mer känsla och omsorg. Jack faller till viss del och även om han har en mycket stor del i relationen förblir han i bakgrunden. Tom deras tränare är ”likable” och hans karaktär blir fast punkt att återvända till.

Guld av Chris Cleave

 

Det händer mycket mellan de tre, både som grupp och enskilt. Många gånger frågar jag mig hur jag skulle gjort om jag hamnat i deras situation. Där i ligger det intressanta att diskutera. Hur kan Kate vara så uppoffrande? Hur finner hon styrka i att fortsätta träna samtidigt som dottern är svårt sjuk i leukemi? Hur mycket klarar ett litet sjukt barn av? Uppfinningrikedomen i att lägga en spya i legobygget var extraordinärt. Kan vi tycka synd om och till och med gillla Zoe när vi får veta mer om hennes bakgrund?

Jag gillade verkligen Chris Cleaves bok Litte Bee. Guld når inte riktigt upp till de höjderna men är klart läsvärd.

Bokvernissage – det bästa av två världar

Onsdagens vernissage med engelska klassiker i ny skrud ger det bästa av två världar. Böcker och konst. Konstnären Jon Holm har skapat fantastiska oljemålningar som blivit till bokomslag.

Om du tittar noga på målningarna ser du alla detaljer, färgernas sammansättning som på håll kan uppfattas som ett fotografi. Kan du se det gröna i kvinnans hår på håll? Ser du hur skuggan på kinden ger Thomas (Downton Abbey) hans karaktäristiska utseende? Magisk färg.

Oljemålningar av Jon Holm (beskurna)

Bonnier släpper klassikerna En förlorad värld (Evelyn Waugh), Northhanger Abbey (Jane Austen), Resan ut (Virginia Woolf) och Återstoden av dagen (Kazuo Ishiguro) med nya omslag. När de presenteras med snittar och vin blir upplevelsen såsom varje boksläpp borde vara. Underbart.

Engelska klassiker

Fler fina omslag står Novellix för, något att läsa och hänga på väggen!

Novellix ryska klassiker