Film: oväntade vändningar

Sena sommarkvällar är jag extra förtjust i att titta på film. Klickar runt för att hitta de där godbitarna utanför standardlistan (vill jag gärna tro).
Här får du två finfina tips:

Two faces of January (baserad på en novell av Patricia Highsmith) Kirsten Dunst, Viggo Mortensen, Oscar Isaac

Chester (Viggo M) och Colette (Kirsten D) är ett glamoröst par på resa i Athen. De stöter på guiden Rydel (Oscar I) och de inleder ett trevligt umgänge med turer runt staden och middag. Ögonkast byts mellan Colette och Rydel och när hon glömmer sitt armband i taxin går Rydel till parets hotell. Efter detta växlar händelserna på både oväntade och makabra sätt. Se filmen!

3coeurs

Filmen 3 hjärtan

 

3 hjärtan (3 coeurs)
Charlotte Gainsbourg, Benoit Poelvoorde, Chiara Mastroianni

Ett romantiskt drama med svärta. Älskar fransk film. En vardaglig man (Benoit P) som jobbar som revisor blir störtförälskad i en yngre kvinna (Charlotte G). De bestämmer träff men komplikationer uppstår. Några år senare har mannen träffat en ny kvinna (Chiara M) och bildat familj. Då dyker den unga kvinnan upp igen. Efter detta växlar händelserna och… ja du förstår, det händer oväntade saker. Se filmen!

 

 

100 hemskaste – Helena Dahlgren

En bok som är fylld av Jaaaa! Och Ahaaa! Och minnen från mitt tidigare liv av skräck. 100 hemskaste är nästan som en dagbok. 

Det mesta i skräckväg konsumerade jag under 80-talet. Mycket och ofta.  En lätt överdos av denna genren gör att jag får röda stressfläckar idag. Efter detta enstaka nedslag som till exempel The Ring.

Urval från

I 100 hemskaste får vi tips och guidning. Igenkänningen bitvis slående. Arkiv X, jag spelade in alla avsnitt på VHS. Förlorade dock vårdnaden om banden vid en separation.  Hittar många ”nya” tips, vet inte om jag vågar läsa. Stephen King,  hade nästan glömt gymnasietiden och strax därefter.  100 hemskaste blir den nya svarta soffbordsboken!

2016-07-31_22.18.09

Monstret i natten -får högsta betyg

Hade tänkt att jag skulle ha en skräck/thriller-sommar.  Glad att jag inte tog det hela vägen. Fortfarande skakig efter Färjan.  Monstret i natten är i alla fall dotterns nya favorit.  ”När kommer nästa?”  sa hon när vi läst ut boken.

2016-07-27_22.47.51

Frank blir biten av den snälla hunden Uffe när de leker. Efter detta börjar han förvandlas på nätterna.  Folk blir rädda för honom.  Hittar på hemskheter om ”monstret”.  Bitvis är boken ganska läskig.  Min dotter lägger sig närmare mig. ”Läs mer, fortsätt.”

Det är spänning och nya monsterkunskaper. Högsta betyg från 8-åringen och mamman! Ett gulligt bokmärke behövs dock.

Monstret i natten – Mats Strandberg

Färjan – skräckens nya hus

Redan innan jag börjar läsa Färjan känner jag klaustrofobin. Jag vet att jag ska följa med på en Finlandskryssning, instängd i plåtpalatset på öppet hav med vampyrer ombord.  Skräck.

Det som dock sticker ut är de mycket välskrivna porträtten av alla dessa karaktärer som presenteras.  Från ögonskuggans nyans, till rakvattnets överdrivna doft, tankar och önskningar. Redan nu funderar jag på vilka jag vill ska överleva. Klassiskt grepp. Att författaren Mats Strandberg dessutom skrämer skiten ur mig med att ta död på gamla välbeprövade knep att döda vampyrer med ökar pulsen drastiskt.

2016-07-23_14.51.22

Nu sitter jag och äter glass vid vattnet i Övik dagen efter att ha läst ut boken.  Krälar någonting omkring där under de blå glittrande vågorna?

 

 

 

 

 

 

Vi – Kim Thúy

Vackert språk som trollbinder. Någon beskrev Vi som poetisk.  Jag håller med.

Poesin finns i varje mening,  i beskrivningen av Vietnam,  av människor. Texten rör sig framåt som en bris i ett silkestyg.  Det finns ett vemod och samtidigt hopp i berättelsen. Formen ger mig som läsare tid till eftertanke. En lång bok på få sidor.

Kim Thúy kommer till Bokmässan i september.

Om boken: Om Vi som flyr med sin familj från Vietnam till Kanada, om uppväxten,  kulturella krockar och fantastisk mat. Om kärlek och vänskap.

 

Jag var precis som du – Negra Efendic

Det är en lättläst bok. Det är en svårsmält bok. Jag var precis som du av Negra Efendic
sätter sig som en knut i magen och tagg i hjärtat. Det är enkelt och rätt fram. Inget sentimentalt.

Det behövs inga långa beskrivningar om boken. Läs den. Läs den för de fina beskrivningarna om nära och kära, om den goda maten. Läs om de hårda orden som viner, om längtan hem och rädslan.

NE
Om boken:
”Jag var precis som du är en personlig berättelse om ett barns väg från tryggheten i
byn till ett liv långt borta. Det är en resa förbi vägspärrar och beväpnade män, där
en svettig barnhand håller hårt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det är ett liv av väntan,
oro och matpaket från Röda korset. Och till sist en lång bussresa till ett land i norr,
där alla äter knäckebröd och där man ändå inte ska stanna. Eller?”

Jag vill läsa…

Jag vill läsa..
I en soffa
I en hammock
I en stol
med min plaskande unge i en pool
Jag vill läsa..
På en strand
På en trappa
På en båt
medan jag lyssnar på min favoritlåt
Jag vill läsa
Med solen i ansiktet
Med regnet utanför
Med susande träd
under en mysig pläd
Jag vill läsa..
Långt
Kort
Mittemellan
bara det blir ofta och inte sällan
Jag vill läsa..
M Train av Patti Smith
Vi av Kim Thúy
Anna Jörgensdotter´s Drömmen om Ester
och det ska jag för snart är det semester!

sunglasses_reader

 

Hausfrau – Jill Alexander Essbaum

Det är en intressant intrig i Hausfrau. Hemmafru med tre barn är uttråkad, skaffar sig älskare, bra dialog. Men. Det blir för mycket ingående (om än trovärdiga)
beskrivningar av köttsliga lustar för mig. Blir tveksam. Läser vidare.
Vänta, håll ut!

En Madame Bovary för 2000-talet om äktenskap, sex, otrohet och moral.
Så beskrivs boken. Att karaktären Anna behöver dämpa sin inre tomhet.
Men. Så börjar det hända saker. Bortom alla otrohetsaffärer dyker en
starkare ton fram. Nu vänder boken för mig. Nu blir Anna mer än en
en liderlig kvinna som tar ut sina lustar när andan faller på.
En oväntad vändning.
Sluta läsa efter bilden – SPOILERVARNING!!

hausfrau

Hausfrau – svaga och starka verb

Jag drabbas av att Annas ena son förolyckas allt medan hon ligger till sängs
med en av sina män i annan stad. Jag drabbas av hur hon börjar se sitt
sammanhang. Hur svaga hennes länkar är. Hur alla älskare, enstaka vänner
och psykolog plötsligt inte finns där när hon behöver det som mest.
Jag drabbas av ett ofrånkomligt slut. På allt.

100 hemskaste tipsen och några till

Så var det sommaravslutning med Breakfast Book Club igår. Vi kände oss franska
och litterära på Bistro Berns i Berzeliipark. Många tips fick vi. 

Alex Grecian – The black country
Deckare som utspelar sig i Viktorianska London.

Jenny T Colgan – Resistans is futile
Crossover, kärlek och … lite av allt.

jennyT

Snyggaste omslaget Jenny T Colgan

Ida Jessens – En utflykt
Novell som ingår i en samling hos Novellix.
Så här säger tipsaren ”De moderna danska författarna är mer fria i sina texter o genren”.

NoracEphron – I remeber nothing
En samling essäer som enligt utsago är mycket underhållande.

Michele Houellebecq – Underkastelse
Ärlig, hemsk, svart.

James Reebanks – Fårbondens dagbok
Livet på landet under ett år. ”Helt underbar” säger tipsaren.

Helen McDonald – H som i hök
Fascinerande, självbiografisk bok om att hantera sorg.

Elisabeth Hand – Hard light
Deckare. Författaren kommer även till Crime time Gotland.

Suad Amiry – Golda sov här
Alla gamla hus bär på en berättelse.
Annorlunda om när staten Israel bildades.

Meg Wolitzer – Hustrun
Hustrun till en författate, kvinnan bakom den framgångsrike mannen.
Upprörande, enligt vissa.

Lars Mytting – Simma med de drunknade
Om en ung pojke som växer upp utan sina föräldrar.

Mitt bästa tips är självklart Kristina Sandberg – Ta itu.
och min nya bekantskap Ajvide .

Sist men inte minst en färsking, Helena Dahlgrens – 100 hemskaste
100 skräckupplevelser för den som vågar läsa.

God boksommar!

Ajvidefeber, skräck och samtid

Nu är det ganska nyligen som jag började läsa John Ajvide Lindqvist.
En rivstart med Rörelsen – den andra platsen och Låt den rätte komma in.
Plötsligt ser jag hans böcker överallt. Och det skrivs om Ajvide. Mer skräck åt folket alltså.

ajvide_vi_laser_nr32016

John Ajvide Lindqvist i tidningen Vi läser nr 3 2016

Nu senast i tidningen Vi läser. En utomordentligt bra artikel. Alltså om jag inte redan vore
såld och vill läsa mer så skulle jag bli det efter detta.
Jag skriver ofta om lite vilsna människor, såna som har haft sin identitet knutet till något som inte längre gäller.” Säger Ajvide i tidningen.
Lite luggslitna, utstötta, fullt mänskliga karaktärer. Det är tidsmarkörer och händelser kopplade till tiden. Skräcken som språk för annat som sker, tänker jag.
Skräck och samtida skräck.
Kanske en temasommar?

Skräck. Något jag gärna konsumerade som tonåring till den milda grad att jag under många år (jätte, jättemånga år sedan jag var tonåring..) varken kunnat läsa eller se film i genren. Nu har det öppnats en dörr. Inte på vid gavel, men dock öppen. För läsning.

Låt den rätte komma in – John Ajvide Lindqvist

Efter en spännande upplevelse med Rörelsen – den andra platsen har jag nu läst
Låt den rätte komma in.

Han är bra han Ajvide. Förutom att det är en fond av skräck/fantasi så finns där så mycket mer. Ensamhet, utsatthet, vänskap.

Mycket har redan sagts om Låt den rätte komma in (2004). Filmen är redan gjord (2008) och ”alla” har redan läst. Lyckliga mig som fick spara denna godbit till nu.
Inramningen är förorten Blackeberg väster om Stockholm, 80-tal. Som i den tidigare boken Rörelsen är det många roliga tidsmarkörer. Även om berättelsen stegras, byggs upp och blir ganska blodig och otäck finns det något sympatiskt skimmer över den. Det är dessa karaktärer i boken som jag får en relation till. Bitvis kan det bli lite snurrigt då de är ganska många. Det är inte några ståtliga karaktärer. Tvärtom. Men desto mer intressanta att läsa om.

ldrki_1

Låt den rätte komma in

Oskar är 12 år, mobbad. Han bor ensam med sin mamma och träffar sin pappa högst sporadiskt. Så sker ett mord som förbryllar polisen. Oskar samlar på tidningsurklippen.
Fascinerad. I porten bredvid flyttar Eli in, en väldigt ovanlig flicka som bara är ute om natten.

Bokfrukost med boktips

Tisdag 10 maj Stockholm Natur och Kultur plan 5.
Solen! Den blå himlen! Frukost! Boktips! Kan det bli bättre? Knappast.

nok_frukost

Bokfrukost på Natur och Kultur. Här med bokbloggarna Som ett  sandkorn, SincerelyJohanna & Breakfast Book Club.

Världens vackraste man – Lena Ackebo
Tecknaren Lena Ackebo släpper sin första roman. Här får vi läsa om syskonrelationer, hur olika syn på uppväxt, status och kärlek kan te sig.
Mona är den pensionerade storasystern som lever ett inrutat och ordentligt liv. Kanske lite tråkigt.
Barbro är lillasystern, statusmedveten, noga med relationerna, det måste vara ”rätt” personer.
Tillsammans åker till Mallorca för att få bättre kontakt med varandra. Väl där blir Mona hals över huvud förälskad.

Herbariet – Elin Unnes
Rockjournalisten som blev trädgårdsfrälst. Nu med ny bok. Funderingar kring om växter kan känna och se. ”Du blir iakttagen av växterna” säger hon.
Det är odling, växter, mat och musik.
Har du någonsin undrar över vilken rockmusik liljeväxterna föredrar? Då kan svaret finnas här.

Jag var precis som du – Negra Efendic´
Självbiografisk berättelse om när kriget kom till en liten by i Bosnien. Betraktelser ur ett barns synvinkel varvas med TT-meddelanden. Hur tryggheten blir till rädsla, frågor, flykt.
En klump i magen.

Vattnet drar – Madeleine Bäck
Något mystiskt börjar hända efter att ortens värstinggäng gör inbrott i kyrkan på midsommarafton. Naturens kontrakt med människan är i skakning. En kvinna hittas död.

De försvunna böckernas bibliotek – Kristoffer Leandoer
Vad händer egentligen med böcker som faller i glömska? Finns inte berättelserna kvar då? Är det rätt att ”ta bort” litteratur som inte passar in eller upplevs som stötande? Det är bara du som läser böckerna som kan bestämma om berättelsen är sann. Ser du dig själv i boken?

 

Ta i tu – Kristina Sandberg

Nerven finns där. Närvaron hos karaktärerna är påtaglig. Jag är där med dem i köket, på jobbet, i relationen. Det är Kristina Sandbergskt.

När jag läser Ta i tu kommer 70-talsdängan ”Är det konstigt att man längtar bort någon gång?” med Lena Andersson upp i mitt huvud. Längtan efter förändring.
I staden där studerar man. Där har man sin fabrik. Där har man sitt kontorslandskap, sin marknad, sin butik. Man talar om sin marknadsdel, sitt jobb och sin säsong.
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
” Så aktuell idag.

Bort från måsten. Det är inget som är dåligt men heller inte bra. Bokens Maria kämpar med att få vardagen att fungera med deltidsjobb och konststudier på distans. Detta påfund. Varför ska hon studera, vad ska hon med det till, vad ska det leda till? Frågar sig hennes man. Och omgivningen. Ingen tycks förstå. Där åker hon iväg med bussen till Umeå för att vara borta från familjen.
Gradvis får vi följa hur Maria mår allt sämre. Ett sammanbrott kryper närmare. Det är med med små, små detaljer som jag som läsare får ta del av Marias känslor. Kanske innan hon känner av dem själv. Smärtsamt tidvis att läsa.

Det är som att en kollektiv järnjungfru omger kvinnorna. En rustning utan skydd mot det som hon förväntas göra, inte göra, ställa upp. Vad har hänt sedan 70-talet? Vi kan studera, skaffa oss en karriär men för guds skull låt det inte gå ut över familjen. Ve den kvinna som inte tar hand om hus och hem.

ks_taitu

Ta i tu av Kristina Sandberg.  Läs den var du vill. Bara läs.

Så här skriver Jens Liljestrand i en krönika om boken:
För ”Ta itu” är en av de mest ångestfyllda skildringar av svenskt familjeliv jag någonsin har läst. Huvudpersonen Marias kamp för att få sin vardag att fungera – två barn, ett halvtidsjobb, konststudier på distans – är en rysare på Hitchcock-nivå.”

Eftersom jag är en hängiven läsare av Maj-trilogin jämför jag såklart dessa böcker.
Kvinnorollen, tankarna, ömkande. I Maj-böckerna fanns en ton av dur. Ta i tu lämnar mig i moll. Inte på något dåligt sätt, men jag undrar hur det ska gå för Maria.

Sandmannen @marabouparken – videokonst och text

I Den universella bokcirkeln fick vi på sista träffen undersöka hur en text kan tolkas genom videokonst. Att få möjligheten att tolka texter genom olika konstnärliga uttryck har varit mycket inspirerande och givande. Jag hoppas att detta initiativ kommer att fortsätta.

Vi läste E.T.A Hoffmans Sandmannen och tittade på Stan Douglas videoinstallation som tolkar ett stycke ur boken. När vi sedan pratar om verket ser vi många intressanta symboler och tolkningar.
Skiljelinjen som går i filmen (delar upp bildsekvenserna) gör att upplevelsen blir flerdimensionell. Vad är dröm, vad är verklighet? En förvrängd värld genom bildspråket. Som en 1800-tals Matrix där Neo blir Nathanael. I filmstycket läser de tre karaktärerna från boken, Nathanael, Klara och Lothar, ur brevväxlingen. Repeteringen av dessa texter blir nästan hypnotiska när filmen snurrar 360 grader.
Vi blir guidade i videokonst av Felice Hapetzeder som själv är konstnär.

der_sandmann_deviantart

Der Sandmann (bild lånad från DeviantArt)

Senare under kvällen väljer vi i gruppen ut ett stycke som vi läser upp i en inspelning. Det blir mitt favoritstycke där Nathanael träffar Coppola som i hans ögon är en reinkarnation av Coppelius aka Sandmannen.  Av Coppola köper Nathanael en liten kikare och när han ser ut genom fönstret får han syn på den undersköna Olimpia för första gången. Detta kommer att resultera i många intressanta vändningar innan avgrunden nalkas och döden kommer. (börjar på sidan 37 i boken..)

Sandmannen – en aktuell novell 200 år senare

En brevnovell med oväntat högt driv och många tidsöverskridande markörer. Sandmannen av E.T.A Hoffman bjuder på mycket i litet format. Vad är sanning, vad är dröm? Vad är det som skrämmer oss och vad gör det med våra tankar och handlingar?

Berättelsen förs framåt genom de brev som skickas mellan tre vänner som är uppväxta tillsammans, Nathanael, Klara och Lothar. Det är Nathanaels minnen av den hemske Coppelius som han som barn förväxlar med Sandmannen. Nathanael pratar om sin skräckupplevelse där Sandmannen förbannar hans framtida blick och dödar hans far.
Det är i alla fall vad han själv tror.
Sandmannen är en varelse som vuxna hotar sina barn med när de inte vill sova. Han kastar sand i barnens ögon tills ögonen blöder och ramlar ur sina hålor, sedan matar Sandmannen sina egna barn med dessa ögon. Nathanaels skräck driver honom till vansinne och vanföreställningar.

Sandmannen_ETA_Hoffman

Novellen Sandmannen av E.T.A Hoffman

Det är mycket som ryms i denna korta novell om endast 59 sidor. Det är ett högt tempo som ökar och ökar. Det är en novell som håller än idag (publicerades första gången 1816) där människors minnen av en och samma händelse kan skilja sig. En tunn skiljelinje mellan normalt och abnormt, skräck och verklighet. Det är hur vi människor speglar oss själva i andra, i skeenden och ser vad vi vill se.