Realism, nedärvda beteenden, tristess, förnedrande kvinnosyn, det jag förväntat mig av Italien. Går att koppla till vilken industriort i Sverige som helst. Kanske inte lika mycket knark, vad vet jag. Den slår till i mellangärdet och lämnar egentligen aldrig området.
Två unga flickor, deras syn på livet, eller kanske den syn de får med det liv de lever och ärvt. Två så barnsliga flickor som så gärna vill leva vuxenlivet. Det som i boken mer eller mindre tar slut vid sjutton, arton år. Då är du som kvinna förbrukad.
Det är missbruk på alla nivåer. Relationer, sexualitet, vänskap – allt missbrukas med en rejäl dos knark eller tristess. Livet sker på en och samma plats som det alltid gör. Det står stilla. Bortom viken ligger det glänsande Elba. Som en ouppnåelig skatt.
Jag får lust att ropa högt: ta en buss, åk, gör något. Men det är som om Stål inte bara titeln på boken. Det är även materialet som deras handfängsel är gjorda av.
Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell. (adlibris.com)
CatOnHat - books´n´stuff 