Magiska Maggie O´Farrell – Den hand som först höll min

Den hand som först höll min är ytterligare en fullträff från Maggie O´Farrell.
Det är en parallellhistoria med många vändningar. Gripande, underhållande och alldeles underbar.

dhsfhm_mof

Den hand som först höll min av Maggie O´Farrell

Vi får följa paret Elina och Ted som fått sitt första barn och växelvis den unga Lexie som
lämnar sin familj och det lantliga livet för London och den spännande Innes. Nutid och dåtid.  På ett mycket finmejslat sätt växer berättelsen fram genom minnen och samtal och tar med mig på det oförutsedda. Det är många tragiska händelser, men som alltid finns ett ljus. Och som alltid kommer de där oväntade kopplingarna mellan romanfigurerna.

Det skriker FILM om den här boken. Scenerna är så snygga. Tänk 50-tal, kläder, tidningsbransch.  Eller SoHo, galleri, våningar i city. Lägg till en supertight intrig. Klart.

Den hand som först höll min (Etta förlag)

Stadsvandring i fotspåren av Maj

Äntligen! Måste jag ropa, nu händer det. En stadsvandring i fotspåren av romanfiguren Maj från Kristina Sandbergs trilogi. Välkommen till Övik. Till en studie i folkhem, entreprenörsanda och kvinnokamp. 

Det är en stor grupp som samlats utanför Statt på Lasarettsgatan i Övik. Guiden Karin tar med oss in i palatset för fina middagar, affärsuppgörelser och kanske dans med någon filmstjärna. Med en säker dramaturgi låter guiden oss vara med den där kvällen då Maj, Tomas och deras sällskap sitter på middag på Statt. Maj har sin nya vackra klänning, den som följer hennes kropp som vatten smeker och böljar. Sture Lagerwall, den kände svenske skådespelaren ser Maj och bjuder upp henne. Hon dansar på Statt med allas blickar på sig.

IMG_2017-07-24_21-10-54

Statt Örnsköldsvik. Garderoben där Tomas jobbade.

I ett tidigare inlägg här på bloggen kan du följa en karta över Övik där jag marketat ut
adresser och händelser från böckerna.
Till dagens guidetur följer ett häfte (finns på Örnsköldsviks museum och konsthall samt se ornskoldsvik.se/majsfotspar) som beskriver ytterligare några platser.

Sundmans café på Stora Torget där Maj jobbar innan hon träffar Tomas hette i verkligheten Stensmans. I huset finns sedermera även den kemtvätt där Maj
tar jobb på äldre dagar när hushållskassan börjar tryta.
De symboliska bilderna för ett ”fall” på den sociala stegen blir tydliga med att jobba
en trappa ner, ta hand om andra människors tvätt. Likaså när Tomas tvingas söka jobb i garderoben på Statt och ta emot sina tidigare affärskollegor och vänner.

Vi vandrar genom stan, upp för Storgatan, många gamla hus finns kvar. Vi korsar Fabriksgatan där vännerna Solbritt och Lasse bor i böckerna. Kanske hade de kaffekalas. Att baka kakor, laga mat var dag och hålla rent var en dygd för Maj. Ni har väl tittat i (eller köpt) I köket hos Maj? Där får vi ta del av tidens matlagning.

IMG_2017-07-24_21-12-33

Trähus i Örnsköldsvik, Storgatan, Fabriksgatan.

Vidare kommer vi ut på Viktoria Esplanaden. Här bor Tomas mamma Tea och här finns badhuset dit Maj fick ta sina barn för att tvagas. Det dröjde innan lägenheterna fick egna badrum. Kallvatten och avlopp fanns men inte WC och bad. Även här finns hus i kvarteren kvar såsom de beskrivs i böckerna. Gamla fina trähus som innehöll paradvåningen för ägarna, tjänstebostäder och mindre lägenheter.
Efter giftermålet flyttade Tomas och Maj in i samma hus som tant Tea, på gott och ont kan tänkas.

Den resa som Maj gör, från det enkla livet i Östersund, drömmarna och jobbet på Sundmans konditori, till det oplanerade barnet och bröllopet med Tomas är inte unikt. Men den styrka som romanfiguren Maj tillskrivits är beundransvärd. Att resa sig, att bli en god mor (enligt tidens norm kan det INTE varit lätt), att stolt ta sig ann att förvärvsarbeta för att bidra till hushållet är stort.
Att ta sig upp ger beundran, att ramla ner ger det inte.  Baka, baka liten kaka, mor är rar. Mor ror och styr och kan på ålderns höst ändå le och dansa.

IMG_2017-07-24_21-14-51

Stadsvandring i fotspåren av Maj genom Öviks fina parker. 

Stadsvandringen är i fotspåren av Maj och att ha läst böckerna ger så många fler bilder. Men det är även bilden av en stad och dess utvecklingen genom alla de industrier som byggts upp under åren.

Se även mina övriga inlägg om Maj:
Liv till varje pris

Ta en promenad med Maj genom Övik

Att föda ett barn

Kakor på Majs tid

Ta i tu (boktips)

De polyglotta älskarna – Lina Wolff

Ellinor, Max och Lucrezia. Tre rollfigurer, tre handlingar som korsar varandra.
Det är både kittlande, vackert och (ibland) motbjudande.

Är det sökandet efter kärleken, den perfekta, den ouppnåeliga? Eller är det
människans sökande efter perfektion för att få spegla sig själv i den? Det
yttersta egoistiska? Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst De polyglotta älskarna.

De tre delarna har olika stämningar, bäst gillar jag den om Lucrezia som skulle kunnat
bära hela boken själv. Övriga figurer har jag inte mycket till övers för. Men kanske
just detta att alla inte är ”likable” gör att texten, berättelsen blir spännande och
oväntad. Någonstans läste jag att boken liknades vid ett grekiskt drama. Tänker att
det är den något distanserade känslan samtidigt som det kryper i skinnet med denna
tragikomiska berättelse som är dramat.

dpa

De polyglotta älskarna av         Lina Wolff

 

De polyglotta älskarna (Albert Bonniers förlag):
”I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också
förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen
om förståelse.”

Sagan om Turid – tredje delen

Kan blir det några spoilers när jag pratar om del 3 i sagan om Turid.
Jag är lite extra förtjust i denna starka tjej som växer upp i en hård
vikingatid. Hennes liv är utstakat, hon är Kungadottern, hon har också
krafter som få andra har. Korpgudinnan avslutar sagan om Turid.

Jag läste del 1 och tänkte att detta blir en perfekt bok när dottern
blir lite äldre. Men det funkar utmärkt att läsa för alla åldrar skulle
jag säga. Gillar du vikingatiden, karga öar, öppna eldar, magiska krafter
och starka kvinns då är det perfekt.

SoT

Sagan om Turid – Korpgudinnan.

Lite oväntat kliver jag in i del 3 och finner att Turid nu är gift. Att
hon blir gravid. Hon var nyss ett barn. Nu ska hon hitta en ny boplats för
sitt folk. Vägen går genom irernas rike på väg mot bergen. Det blir många omvälvande
möten på resan.
Ett stort plus att boken har en ordlista. Det blir historielektion och glosor
samtidigt. Det är spännande, det är krig, det är sierskor. Men avslutet är ändå
början på hennes vuxna liv som sammanfattas kort. Kanske kommer det
uppföljare genom berättelser om hennes avkommor..?

Tidigare böcker i serien:
Kungadottern
Krigstid

Den gröna vägen – Anne Enright

Den gröna vägen är som en novellsamling som knyter samman berättelserna om
varje person i familjen Madigan. Det är en ”Altman Shortcuts” med Irland som knutpunkt. Varje romankaraktär förtjänar en alldeles egen roman tycker jag.

Rosaleen Madigan har beslutat sig för att sälja huset. Detta meddelar hon alla
sina vuxna barn när de kommer hem för att fira jul.
När jag läser boken slås jag av hur vissa av romanfigurerna är enklare att tycka om,
medan vissa blir ”unlikable”. Sedan läser jag vidare och så svänger min uppfattning något, då och där ju mer jag ”lär känna” dem. Det är så mycket känslor som spelas upp hos var och en.

dgv

Den gröna vägen

Det är den klassiska vinkel att några av barnen har lämnat barndomsstaden och det syskon som blev kvar tar på sig en offerroll. Att alltid vara där för den åldrande mamman. Att vara den som ordnar och fixar. Att inte kunna säga nej. De är alla är irrande själar som inte hittar sin plats.
Jag skulle inte säga att den är lättläst, heller inte svår. Den gröna vägen innehåller mycket som kräver sin eftertanke. Älskar att läsa böcker med tema ”familjen, komma hem”.
Det kommer ett sorts avslut i boken för dem alla även om jag skulle vilja påstå att
det ändå är ett öppet slut.

Läs recension på SVD.

Floden mellan bergen – Ngugi Wa Thiong´O

Om Kenya under den brittiska kolonialtiden som berättas utifrån de två
bergsbyarna Makuyu och Kameno. I Kameno råder de traditionella värdena och ledaren Chege varnar för de vita inkräktarna. Invånarna i byn Makuyo övergår till kristendom och rivalitet uppstår mellan de båda byarna.

Berättelsen i sig är spännande och går åt det poetiska med en oerhörd närhet till
naturen och landet i beskrivningarna. Det finns även en klassisk ”Romeo och Julia” då
två av de rivaliserande byarnas ungdomar blir kära.
Det är det nya och det gamla och konflikten däremellan.

fmb

Floden mellan bergen (Modernista)

Vi diskuterade boken hos Breakfast book club och det finns mycket att prata om. För mig
gav våra diskussioner, olika uppfattningar och inspel mycket mer än själva läsningen.
I den svenska översättningen upplever jag språket styltigt. De som läste den
engelska versionen kände inte på samma sätt. Boken som är skriven 1965 har en översättning från 1971.

Floden mellan bergen (The river in between)

Hennes nya namn – Elena Ferrante

Vet inte vad jag ska säga. Ferrante berör, upprör, och rör till det. Rör till det i fråga om
vad jag ska tycka och tänka. Jag blir så arg på Lila. Jag blir så arg på Elena.

Bok nummer två Hennes nya namn tar vid där Min fantastiska väninna slutade.
Nu har Lila gift sig med Stefano och äktenskapet är inte bra. Elena kämpar på med
sina studier och sin obesvarade kärlek till Nino. Samtidigt låter hon
sin nuvarande pojkvän hållas.
Vi möter alla övriga i staden där livet rullar på med alla oskrivna
regler som berör vänskap, makt och kärlek. Och – inte minst vad som förväntas
av kvinnorna.

ferrante_2

Hennes nya namn.

Frågor som dyker upp är Vad är vänskap? Vad är ett kärlek?
Om vi slår upp ordet ”Kärlek” får vi svaret ..är en fråga om empati och
omsorg, att vilja bry oss om någon annan.”
Varken Lila eller Elena känner kärlek till sina pojkvänner om vi läser ovan mening.

I fråga om vänskapen ”..en social relation i vilken de båda parterna
känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt..” blir
jag tveksam till om det är vänskap de faktiskt hyser för varandra.
De har en gemenskap i fråga om intresset för att lära sig, läsa, komma
vidare. De har en gemenskap i att vilja förändra sina liv, ta sig ur
tidens kvinnofälla. De ömsom stöttar och ömsom hindrar och söndrar
varandra. Varför vänder de sin frustration mot varandra istället för
att hjälpa varandra vidare? (Frågar mitt 2017-års-hyffsat-jämnställda-vuxna-kvinno-jag”.)

Tveklöst en romanserie som berör.

Sorgen bär fjäderdräkt – Max Porter

Hur ska jag förklara denna lilla, fina bok Sorgen bär fjäderdräkt? Det är en bok om sorg. Det är en bok om chock. Det är en bok som hyllar Ted Hughes ”Kråka” (som skrevs om åren efter Sylvia Plaths självmord). Det är något nytt, även om sorgen är något som alltid finns bland oss.

En extra krydda tillfördes denna genialiska bok, att se och höra Max Porter själv på Kulturhusets Internationell författarscen. Författaren är underhållande, spirituell, kultiverad, eftertänksam och så där alldeles, alldeles underbart brittisk. Jag tror jag kan tala för många av oss som var där, att vi gick hem och googlade videos med kråkor. Att vi kommer att bära med oss kråkor som en sinnebild över tänkbara lösningar och svar, på det mesta.

mp_crow

Max Porter – Sorgen bär fjäderdräkt

 

Boken som blir en blandning av roman och diktsamling handlar om en pappa och två söner som sörjer en maka och en mor som plötsligt gått bort. En dag knackar en stor kråka på dörren och flyttar in. Nu följer samtal mellan pappan, sönerna och kråkan, växelvis är det en och en som får ge röst åt berättandet. Kråkans berättande är en fontän av ord som allra helst ska läsas i rasande takt. Om och om igen. Det är udda. Det är fint. Det är hjärtgripande.

Här kan du läsa recensioner om Sorgen bär fjäderdräkt:
SVD – ”De sörjande barnens berg-och-dalbana”
GP – ”Egensinnigt”

Så mycket böcker på G

Som alltid har jag så mycket böcker på G som jag vill läsa NU. Nu, nu, nu.
Vissa hinder på vägen såsom ”somnar-alltid-i-soffan-sattyget” eller ”måste-röja-i-källaren-surdegsjobb” eller ”dåliga-ursäkter-finns-det-många-av-skit” tenderar att breda ut sig.

Här är i alla fall mina bokstavsfyllda vänner:
Berättelse om ett äktenskap – Geir Gulliksen
M Train – Patti Smith
Den gröna vägen – Anne Enright
Saturnus tecken – Ulrika Kärnborg
Simma med de drunknade – Lars Mytting

berattelse_om_ett_aktenskap

Berättelse om ett äktenskap

 

Ni vet att jag gillar er!

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

Har haft boken i min ägo ganska länge.  Från första stund jag hörde talas om den tänkte jag att det var en bok helt i min smak.  Nu vet jag definitivt.

2016-11-06_12-32-36

Mona är endast 16 år när hon får tjänst som barnflicka hemma hos paret Britt och Ove. Det blir en stor omställning mot livet hemma hos mor och far.  På en soffa i vardagsrummet i parets tvårumslägenhet förväntas hon vila ut och samtidigt ta hand om deras lilla dotter.

Lediga lördagskvällar och söndagar blir ofta utbytta mot arbete då frun i huset förkovrar sig i sitt arbete med helgkurser. Mannen i huset drömmer om ett liv som musiker.  Det är nylonskjortor, svett och groggar. Det är slagsmål och dansbanor. Det är kvinnans plats i hemmet eller som hålldam mot vissa tjänster.

Boken varvar berättelsen om Monas steg ut i vuxenlivet och tillbakablickar i dialogform med hennes vuxna dotter. En dotter som föds utom äktenskapet. Det är kvinnohistoria och samhällsskildringar från en tid som endast ligger 55-60 år bort. Så tacksam för allt som gått framåt sedan dess.  Så mycket det fortfarande finns att göra.

Feelgood bland kakor & lantidyll

Vägen till Suger Maple Inn är en mysig paus som håller vad den lovar. I boken medföljer recept på kakor och receptet för storyn innehåller allt en feelgood-roman ska innehålla. 

 

2016-10-15_16-34-09

Suger Maple Inn av Louise Miller

 

 

Det är hovleverantören av feelgood Printz Publishing som ger ut Suger Maple Inn. Självklart har vi en ganska egensinnig kvinna som inte riktigt befinner sig där hon vill vara. Något roligt/dramatiskt händer och hon sätter ny riktning i livet. Några tveksamheter och funderingar kommer under vägen. Sedan får en perfekt bakad paj. Eller bok för den delen.
I denna bok får vi följa konditorn Olivia som startar om sitt liv i småstadsidyllen Guthrie, Vermont. Hon får genast jobb på lokala pensionatet där en originell äldre kvinna styr stället. Det är underbar natur, maträtter, kakor och nya vänner. Det är intrigen som lurar i en småstad och hemligheter. Det är ett koncept. Jag vill bo där. Jag vill baka paj, gå ut med hunden och tända en brasa när jag kommer hem. Mycket trivsamt att läsa.

Aftonland – Therese Bohman

Hon skriver så det kliar i skinnet av obehag. Hennes karaktärer är inte speciellt
”likable”. Samtidigt så är det välskrivet, enkelt och rakt. Kanske träffar
Therese Bohman känsliga punkter? Kanske ligger hennes böcker för nära verkligheten?

al_bok

Aftonland

Den senaste, Aftonland, handlar om Karolina som bryter upp ur ett förhållande och
börjar en slags vilsen resa. Resa mot förändring eller avgrund, det är frågan? Hon betraktar
livet men deltar inte helt fullt ut. Hon jobbar och rör sig i kulturella kretsar, hamnar ofta i lätt obehagliga eller ”fel” situationer.
Eller söker hon sig omedvetet dit? Dras hon mot fåfänga, självupptagna män?
Vill hon känna livet genom någon sorts pinsam bestraffning mot sig själv?
Eller är det som Bohman själv säger i ett montersamtal under Bokmässan att ”..Känslan att vara en observatör av livet ger en styrka att göra saker..”
Göra saker för att tillhöra, även om du inte vill göra dessa saker?!
(I boken ligga med män, hamna på fel fester, missa viktiga detaljer i jobbet…)

I den tidigare boken jag läst ”Den andra kvinnan” är temat liknande. Det är spelet och
makten mellan män och kvinnor och hur den används. Inte ”likable” men med dragningskraft för sluka böckerna och vilja veta mer. Det finns något kittlande med Therese Bohmans berättelser.

 

Kim Thúy – en unik upplevelse

Har läst Mãn och Vi av Kim Thúy och slås av att hennes avskalade böcker
kan innehålla så mycket. En sådant delikat språk att det får bladguld
att framstå som stenblock. Att hon sedan är en sprudlande människa full
av berättelser är bara mer av allt gott.

Tisdagen bjöd på Internationell författarscen på Kulturhuset där Kim Thúy
var huvudperson. Hon bjuder på sig själv, skrattar, berättar. Vi skrattar,
vi gråter, vi lyssnar hänförda av det hon berättar.
Hon blandar det smärtfyllda i att vara flykting, förvisad från sitt land,
från släkt och vänner, med glädjen i det nya.
Hon ger inblick i det allra hemskaste på ett så poetiskt sätt att
det kan liknas vid trans.

kt_bok

Kim Thúy – bild från Sekwa.se

Några (snabbt översatta) vackra ord som hon sade under kvällens gång:
”För en vietnames är orden Jag älskar dig översatta till mat.
Genom mat visar vi kärlek.”
– så kommer en anekdot om guavafrukt.

”Att tala om bra saker som människor gör skapar positivia tankar
och positiv inställning.”
– om integration och människors värde

”Kanada var färgen vit, det rena. Att komma från krigets Vietnam
blev en stor skillnad. Kriget var rött.”
– om hur Kim upplevde skillnaden mellan sina länder, det nya och det gamla.

Gånglåt – Elin Olofsson

Gånglåt landar som ett avsnitt ur allt pågående liv. Elin Olofsson skriver texter som skrapar på hud och hjärta. 

2016-09-03_15.43.45

I Gånglåt är huvudkaraktärerna systrarna Sonia och Gun-Britt. Deras helt olika liv och sätt att vara skapar osämja,  skavsår och missnöje. Sonia ”Salida” som är en känd sångerska.  Gun-Britt går kvar hemma på gården. Upplagt för komplikationer.

Men med värme och trovärdighet bygger övriga karaktärer på berättelsen och skapar en oemotståndlig känsla.  Det är vemod. Det är kärlek.  Mina känslor för var och en i boken skiftar från kapitel till kapitel. Underbar bok.