På drift med Marianne Lindberg De Geer

Det är bitvis så underhållande att jag skrattar. I det mörka finns humor, eller
kanske överlevnad. Marianne Lindberg De Geers På drift omfattar såväl ungdomens rus som psykisk ohälsa och våld i nära relationer.

På drift av Marianne Lindberg De Geer

Mick Jagger

Tänk om Mick Jagger är svaret på allt? Det är i alla fall romanfiguren Monas svar
när skolkuratorn ber henne fylla i ett formulär. Mona växer upp i en dysfunktionell familj. Pappa jobbar jämt, mamma skaffar älskare, pappa blir deprimerad, mamma dricker.

The great European tour eller cigg i London

Mona drar iväg till London som tonåring. Hon ska jobba som au-pair. Hon får sparken, träffar ny vänner, testar klubblivet och inser att män vill ha hennes kropp. Jag kan känna ciggröken ligga tät och hur hungern biter tag i magen och försvinner.

Humor i det svarta

Genom hela boken finns betraktelser med värme, humor och ironi. Det blir väldigt
roligt mitt i det allvar som hela tiden pågår. Det är rakt på, inga omskrivningar. Monas utbildning till mentalskötare bär med sig många existentiella frågor.

Fortsättningen kommer

Som tur är kommer det en fortsättning. Nästa del heter Under belägring och fortsätter
där del 1 lämnade Mona, ensam med ett barn.

Nästa del heter Under belägring

På drift, Marianne Lindberg De Geer, Brombergs Förlag

M Train – Patti Smith är en fantastisk berättare

M Train är ytterligare ett wow och definitivt en favorit. Patti Smith levererar berättelser fulla av värme och intressanta händelser. Jag vill bara läsa mer.

Allt från kaffet vid hörnbordet på (numera stängda) café Ino´s på Bedford streeet
i New York till resor runt värden och möten med människor blir en en fantastisk
resa som Patti Smith tar med mig på.

M Train av Patti Smith

Kaffe och livet
Som läsare får jag verkligen följa med. Det är udda platser, många, många kaféer
och många koppar kaffe, det är tankar kring livet, litteratur och vänner som
inte längre finns kvar. Runt allvaret finns ändå en lätthet i att hitta ”..en
perfekt kopp kaffe”. Texten är inte alls tung, den flyter lätt och är så
behaglig att jag inte vill lämna rummet i boken.

Mer än bara en bok
Det är en resedagbok.
Det är ett lexikon i litteratur.
Det är en minnespalett över ett händelserikt liv.
Så glad att hon fortsätter leva. Vill bara veta mer.

Läs även denna recension på gp.se

Se inlägget om boken Just kids här på bloggen.

Den gröna vägen – Anne Enright

Den gröna vägen är som en novellsamling som knyter samman berättelserna om
varje person i familjen Madigan. Det är en ”Altman Shortcuts” med Irland som knutpunkt. Varje romankaraktär förtjänar en alldeles egen roman tycker jag.

Fina romanfigurer 

Rosaleen Madigan har beslutat sig för att sälja huset. Detta meddelar hon alla
sina vuxna barn när de kommer hem för att fira jul.
När jag läser boken slås jag av hur vissa av romanfigurerna är enklare att tycka om,
medan vissa blir ”unlikable”. Sedan läser jag vidare och så svänger min uppfattning något, då och där ju mer jag ”lär känna” dem. Det är så mycket känslor som spelas upp hos var och en.

Den gröna vägen

Rollen du tar i familjen 

Det är den klassiska vinkel att några av barnen har lämnat barndomsstaden och det syskon som blev kvar tar på sig en offerroll. Att alltid vara där för den åldrande mamman. Att vara den som ordnar och fixar. Att inte kunna säga nej. De är alla är irrande själar som inte hittar sin plats.

Eftertanke

Jag skulle inte säga att den är lättläst, heller inte svår. Den gröna vägen innehåller mycket som kräver sin eftertanke. Älskar att läsa böcker med tema ”familjen, komma hem”.
Det kommer ett sorts avslut i boken för dem alla även om jag skulle vilja påstå att
det ändå är ett öppet slut.

Läs recension på SVD.

Så mycket böcker på G

Som alltid har jag så mycket böcker på G som jag vill läsa NU. Nu, nu, nu.
Vissa hinder på vägen såsom ”somnar-alltid-i-soffan-sattyget” eller ”måste-röja-i-källaren-surdegsjobb” eller ”dåliga-ursäkter-finns-det-många-av-skit” tenderar att breda ut sig.

Här är i alla fall mina bokstavsfyllda vänner:
Berättelse om ett äktenskap – Geir Gulliksen
M Train – Patti Smith
Den gröna vägen – Anne Enright
Saturnus tecken – Ulrika Kärnborg
Simma med de drunknade – Lars Mytting

Berättelse om ett äktenskap

 

Ni vet att jag gillar er!

Guld av Chris Cleave – oväntade relationer

Det är mycket om cykling i Guld. Velodromen känns efter att ha läst boken som vilken träningshall som helst. Men även om cyklingen är en stor del av boken så är det relationen mellan huvudkaraktärerna Kate, Zoe och Jack som är central.

Det är relationen som jag bär med mig efter att ha läst ut boken, med många frågor. Ser fram emot att diskutera boken med min bokklubb senare.  Kate, Zoe och Jack anmäler sig som tonåringar till cykelträning. Tränaren  Tom ser tidigt att dessa tre har något utöver det vanliga, han ser även hur de redan då bildar en triangel av händelser. Det som retar mig är de ibland stereotypa beskrivningarna. Till exempel Zoe som ska vara komplexed blir väldigt platt. Kate beskrivs med mer känsla och omsorg. Jack faller till viss del och även om han har en mycket stor del i relationen förblir han i bakgrunden. Tom deras tränare är ”likable” och hans karaktär blir fast punkt att återvända till.

Guld av Chris Cleave

 

Det händer mycket mellan de tre, både som grupp och enskilt. Många gånger frågar jag mig hur jag skulle gjort om jag hamnat i deras situation. Där i ligger det intressanta att diskutera. Hur kan Kate vara så uppoffrande? Hur finner hon styrka i att fortsätta träna samtidigt som dottern är svårt sjuk i leukemi? Hur mycket klarar ett litet sjukt barn av? Uppfinningrikedomen i att lägga en spya i legobygget var extraordinärt. Kan vi tycka synd om och till och med gillla Zoe när vi får veta mer om hennes bakgrund?

Jag gillade verkligen Chris Cleaves bok Litte Bee. Guld når inte riktigt upp till de höjderna men är klart läsvärd.

Little Bee – Chris Cleave

Gripande på många sätt. Upprörande på många andra. En bladvändare.

Little Bee, en nigeriansk flicka hamnar på en flyktingförläggning i England där hon sitter i två år. Under märkliga omständigheter släpps hon ut men då helt utan papper och kontaktpersoner.
Tillbaka i tiden finns ett möte mellan flickan och ett engelskt par som är mycket avgörande för handlingen framåt. Hon går för att söka upp dem.
Det är stereotypa karaktärer och lika många gånger som jag upprörs av en dumhet i deras beteenden så värms jag av den samma.
Humor, historia och vardagsliv varvas. Den snygga och tillrättalagda fonden i England smutsas ner av bilderna från Nigeria. Brutalt.

Om boken hos Brombergs >

Andra recensioner:
SvD
Bokmania

Bokmässan – dag 3 lördag

Böcker, mingel, hemslöjd, tåg.
Att åka hem är alltid bitterljuvt. En del av mig är trött och slut, längtar hem till sömn. En annan del av mig vill stanna till det sista bladet i den sista boken på Bokmässan fladdrat ner i en påse hos en lycklig köpare. Vän. Vän av böcker.

Därför gör jag en ”Aris” och återberättar Bokmässan 2012 baklänges. På så sätt slutar jag där jag vill vara. Men vi börjar där det slutar.
På väg hem, tåget susar genom glödande höstbilder. Borde inte läsa alla tweeds. Kan inte låta bli.
Medan jag sitter på tåget missar jag följande:
Cupcakes från Magnolia Bakery och Anette Rosvall, hos trevliga Printz Publishing
Bloggvännerna Enochannanbok och Spectatia rapporterar om både Margot (Brombergs) och ljugarbänken*. Hade velat se. Hade velat sitta där.
Johanna Koljonen säger på twitter att det finns en ”zombie-August-tisha”. Vill ha!
I huvudet på en mönsterkonstruktör. Hur går det till att skapa ett mönster, med Lotta Kühlhorn.
Men ahhhh. Vill se!
Vill köpa.
Men det var visst något om en ganska sträng inköpslista jag lovat mig själv innan jag åkte. (se den slutgiltiga inköpslistan här)

Vad jag hann med denna sista dag innan jag åkte hem var i alla fall DIY Hemslöjden. Känn på den här listan av medverkande: Otto von Busch, Fil dr. designer och forskare vid Parsons The New School for Design i New York, Maria Diedrichs, nyhetsredaktör för zickerman.se, Niclas Flinck, länshemslöjdskonsulent, Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet. Hade gärna velat se Åsas porslinsmålning som hon pratade om. Carin Hjulström helt fantastiskt som moderator.

*ljugarbänken, oansenlig träbänk funnen i gång C där vi kunde vila våra ben