Det här med Bokmässan

Det här med Bokmässan (27-30/9) som jag INTE ska gå på alls i år. Det måste sägas,  det är inte enkelt att titta på men nu är det så. Några spaningar har jag inför i alla fall.

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante

Seminarierna jag missar

Hade gärna deltagit på följande seminarier, bara ett axplock:

Självupplevt och fiktivt om livets stora frågor
Att skriva om döden och hylla livet
Klass, moderskap och trauman
Khemiri och Stridsberg om tio händelserika litteraturår
Kvinnorna historien glömde
Factfulness – förstå världen!

Böckerna jag inte får ta på

Alltså böckerna finns ju kvar. Men det är en extra känsla där på plats.

Pappaklausulen – Jonas Hassen Khemiri
Ett hjärtslag från döden – Maggie O´Farrell
Skuggan av en dotter – Elena Ferrante

Och så lite mat jag inte får smaka

Fermentera 2.0
Nyfiken grönare

Bokcirkeln om Montecore – en unik tiger

Gårdagens bokcirkel är överens, vi gillar alla Montecore. Språket, berättelsen,
karaktärerna. Även om det lyftes frågor om huruvida vissa delar var 
förlöjligande genom karaktären Kadirs sätt att tala.

Personligen älskar jag (speciellt)början av boken. De finurliga meningarna av ord och nyanser från andra språk. ”Kadir din fars mest antike vän” blir bäraren av värme
och mänsklig närvaro. Det finns så mycket hopp och önskningar.
Sakta kommer dock verkligheten närmare.Klimatet hårdnar, drömmar släcks.
Ilska och ifrågasättande uppstår.
Länge genom läsningen tänker jag att titeln är Montecore – en svensk tiger.
Funderar på om det är en svensk som tiger inför det som pågår eller hur en
svensk är som en tiger?
Hela berättelsen är för mig ett flöde genom händelser, genom gestaltning och
genom det språkliga. Wow.

Montecore av Jonas Hassen Khemiri

Montecore sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i
Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar.
Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen
Montecore – en unik tiger – Jonas Hassen Khemiri

 

PS! Läs gärna Tunisian Girl av Lina Ben Mhenni (mer om det här på bloggen)

Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri

Vem är du, när andra beskriver dig? Blir du hel eller fragmenterad? Vad är sanning? Det är så många frågor som väcks i Hassen Khemiris bok Allt jag inte minns. När jag kom till gårdags bokfrukost hos Breakfast Book Club, var jag positivt inställd till boken, men inget wow. Nu kryper frågorna omkring i min hjärna.

Samuel är tjugo-någonting, jobbar på migrationsverket, hänger med vänner i Stockholmsuteliv och funderar mycket över kärleken. Vad är kärlek? Han möter Laide som i trettionårsåldern och de har ett inte helt okomplicerat förhållande. Så dör Samuel i en bilolycka. Boken handlar sedan om vännernas berättelser om Samuel. Från olika synvinklar, känslor och upplevelser. Vem var Samuel?
Inte en toppenkille som är allas bästa vän. Men vem är det? Mänsklig med fel och brister, ja.
Kanske blir vännernas beskrivning av Samuel mer ett porträtt av dem själva.

Läs boken och se till att diskutera den i grupp.

Allt jag inte minns

Se det fantastiska samtalet från bokmässan 2015 med Hassen Khemiri

Om boken: Ett antal öden krockar i rasande fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?  (bokus.com)

Min bokmässa 2015 – Frihet, sanning och galenskap

Kanske fanns en röd tråd innan jag fann den. Men med en blandning av seminarier och samtal blir min röda tråd på årets mässa människans frihet, sanning och galenskap. Tänker såhär…

På seminariet ”Vad får frihet kosta” med Aris Fioretos och Norman Manea diskuteras om total frihet är den största friheten? Eller finns det frihet i att staten bestämmer åt dig till viss grad? I demokratiska stater vill säga. Mycket intressant.
Manea ”Total freedom is not freedom, frames are needed.”

Under 1900-talet är det män som bestämmer vad sanningen för galenskap är. I seminariet ”Hur ser den kvinnliga galenskapen ut?” står dåtidens främsta kvinnliga konstnärer är i fokus. Är galenskapen en fälla men inlåsning en frihet för att utöva sitt konstnärskap? Under ordnade former kan kvinnorna få ro att arbeta. Utåtagerande kvinnor, sexuellt experimenterande kvinnor blir inlåsta men får ro att arbeta. Nelly Sachs fick till slut Nobelpriset i litteratur 1960, efter att ha suttit på Beckomberga.
Ta inte detta som ett tips till arbetsro och belöning dock.

Vad är då sanning? Enligt Jonas Hassen Khemiri är finns ingen riktig sanning, då sanningen endast blir fragment från olika människors uppfattning om vad sanningen är. I seminariet ”Priset att leva tillsammans” kring hans nya roman ”Allt jag inte minns” växer bilden av Samuel fram via vännernas minnen. Som människa förändras sanningar. När människan blir förälder uppstår en ny sanning. Livet består av kärlek, pengar och politik, säger Hassen Khemiri. Föränderligt över tid.

Friheten inskränks även när vi är barn. Som barn, speciellt små barn, är maktlöshet en sorts minskad frihet. Jag tycker att det är så fint och tydligt av bilderboksförfattaren Pija Lindbaum att säga att barnets ilska är ett uttryck för maktlöshet. Maktlöshet över ett avbrutet besök i sandlådan eller en cykel som måste ställas upp. Att någon annan bestämmer. ”Arga flickor i bilderboken”.
Eller bara att få visa ilskan. Flickan ska vara tyst och snäll. Maktlöshet. Som kvinnorna på Beckomberga. Utan makt och frihet, någon annans sanning bestämmer över deras levnadsöden.