Utmanande beteende, relationsproblem (inom äktenskap med en man), registreras så sent som på 1950-talet som psykiskt avvikelse. Liksom oro, inbundenhet, nonchalans, avsaknad av känslor för man och barn. Vad som anses normativt för kvinnor är mycket, mycket snävt skuret.
Jag har läst Den sårade divan av Karin Johannisson. Det är många känslor som åker runt i mitt huvud, förfäran, ilska, uppgivenhet. Att männen styr över rätt och fel är i sig något som upprör, att kvinnorna på så vidriga sätt behandlas gör att det ibland blir svårt att läsa vidare. Men läsa ska vi alla! Precis som i boken Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof är det personer i kvinnornas närmsta omgivning som är pådrivande i att få dem tvångsintagna för sina utlevande personligheter. Eller kanske enbart för att hon snyter sig för ofta, eller att en man vill skilja sig, eller att du som kvinna är hysterisk. Kvinnan stängs in i snäva roller där ingen person kan få plats. Är hon dessutom sexuellt bevandrad är diagnosen stämplad i pannan. Och alla dessa benämningar som fortfarande lever kvar idag kopplat till kvinnor; vamp, hysteri, nymfomani.
Metoder och behandlingar som beskrivs är mer tagna från en skräcknovell. Det stora antalet patienter på få doktorer (män), de tas ifrån personliga tillhörigheter, fotograferas och senare filmas för ”vetenskapen”, inte ofta utan kläder. Det är tester av nya mediciner, isolering, varma bad i upp till fjorton timmar per dag och lobotomi, ofta med dödlig utgång. Många av kvinnornas berättelser kommer sig dessutom av att hennes man och doktor tillrättalagt skeenden efter kvinnans död. Andras bedömningar blir kvinnans levnadsberättelse. Dubbelt dömd, i livet och efter livet.
I Den sårade divan står även dåtidens kända kvinnor i fokus. Det är Agnes Von Krusenstierna, Nelly Sachs och Sigrid Hjertén, författarinnorna och konstnären. De har en särställning på de dårhus där de hamnar men likafullt är de offer för tidens normer. Och kanske finns det ett utrymme för dem som inlåsta där de kan leva ut, utanför samhället, där de redan är ”galna”. Vad är då deras personlighet och vad är sjukdom? När normen säger att det som är du är en sjukdom.
Ur boken:
”Alternativa sätt att vara kvinna har alltid inneburit risk. För i samma ögonblick som hon överskrider den normativa kvinnligheten står alltid någon där (det kan vara hon själv) och ropar: Hon måste vara galen!”