Kim Thúy – en unik upplevelse

Har läst Mãn och Vi av Kim Thúy och slås av att hennes avskalade böcker
kan innehålla så mycket. En sådant delikat språk att det får bladguld
att framstå som stenblock. Att hon sedan är en sprudlande människa full
av berättelser är bara mer av allt gott.

Tisdagen bjöd på Internationell författarscen på Kulturhuset där Kim Thúy
var huvudperson. Hon bjuder på sig själv, skrattar, berättar. Vi skrattar,
vi gråter, vi lyssnar hänförda av det hon berättar.
Hon blandar det smärtfyllda i att vara flykting, förvisad från sitt land,
från släkt och vänner, med glädjen i det nya.
Hon ger inblick i det allra hemskaste på ett så poetiskt sätt att
det kan liknas vid trans.

kt_bok

Kim Thúy – bild från Sekwa.se

Några (snabbt översatta) vackra ord som hon sade under kvällens gång:
”För en vietnames är orden Jag älskar dig översatta till mat.
Genom mat visar vi kärlek.”
– så kommer en anekdot om guavafrukt.

”Att tala om bra saker som människor gör skapar positivia tankar
och positiv inställning.”
– om integration och människors värde

”Kanada var färgen vit, det rena. Att komma från krigets Vietnam
blev en stor skillnad. Kriget var rött.”
– om hur Kim upplevde skillnaden mellan sina länder, det nya och det gamla.

Tunisian Girl av Lina Ben Mhenni

Det är en kort, koncentrerad och osentimental beskrivning av vad som skedde
under upproret i Tunisen 2010. Det är en bloggares berättelse hur de med
hjälp av olika sociala plattformar kunde gå emot regering och de officiella
medierna som förvanskade informationen till folket.
Läs den.
Tänk vad en person kan bidra med för att åstadkomma förändring.

tunisian_girl_img

Tunisian Girl

 

Tunisian Girl – Lina Ben Mhenni, Sekwa
Lina Ben Mhenni, född 1983, undervisar i engelska vid universitetet i Tunis. Hon tilldelades priset Bästa bloggare vid International Blog Awards som anordnades av den tyska radio- och tevekanalen Deutsche Well och nominerades till Nobels fredspris 2011.

Författaren i familjen en bok att längta till

Det händer något när jag läser Författaren i familjen (Sekwa). Jag har svårt att vänta på att komma till nästa sida. Blir lite stött. Blir knockad. Blir alldeles tagen av boken.

Det är ett korthugget och snabbt språk. Inte på något sätt fattigt. Det behövs inte många meningar för att nå fram om meningarna är rätt. Sedan blandas det snabba och rätt fram med stycken av omskrivningar. Dessa stycken rör sig framför mina ögon som en abstrakt teater. Jag måste SE, TÄNKA mig skeendet. Det är inte svårt eller högdraget. Bara en fantasifull avstickare här och där. Underbart. Formen och känslan är fantastique.

Handlingen; barn skriver dikt, alla blir förundrade. Han är författaren i familjen. Han ska bära dem fram. Han växer upp, skrivkramp, gifter sig med kvinna som vill att han ska vara författaren i familjen. Skrivkramp. Tar reklambyråjobb. Framgång, skilsmässa, återförening, dyra hus, skilsmässa, smutsiga kyffen. Och däremellan en underbar berättelse, dessa karaktärer som blir så verkliga, med värme, svek, kärlek. Måste bero på att det är franskt. Måste.

Allt jag önskar mig – en snabbläst pärla

Bara läs den! Det är mysfaktor, drömmar, tankar, svek, skratt.
Vad gör du om du vinner mer pengar i världen än du kan tänka dig? Vad händer med dina vänner, din kära? Allt jag önskar mig – Grégoire Delacourt, i en perfekt inramning av den franska landsbygden.

Det börjar som en ”vanlig”  mysbok men utvecklas snart till något mycket mer. Det är en vardag, det är en historia, det är en synnerligen trevlig sytillbehörsaffär. Det är relationerna mellan karaktärerna som driver på min läsning. Det är också dem jag saknar nu när jag läst ut boken.
Vill du veta mer om boken läs på Sekwas webb.

Kod400, monolog på franskt vis – blogg100

Ja! Det är just den här känslan som jag får av mina franska favoriter. Språket, innehållet, det är dofter och smaker. Det är det perfekta i det defekta. Det är den avskavda ytan. Känslan.

Kod 400 av Sofie Divry bjuder på en underbar liten berättelse. En medelålders bibliotekarie på ett landsortsbibliotek tar oss med på en resa inramat av livet och hennes tankar. Hon berättar så mycket mer än orden säger.

”En morgon finner bibliotekarien en läsare som blivit inlåst över natten i bibliotekets källare. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest.” Sekwa

Dagboken om min kropp #blogg100

Dagboken om min kropp #blogg100

Att läsa en dagbok där kroppens funktioner och utveckling är i fokus har sina komiska sidor. En hel del äckliga sidor också. Den börjar starkt med den lille pojkens vedermödor kring kroppen.

Daniel Pennac ska vara en stor författare i Frankrike. Tyvärr funkar inte Dagboken om min kropp för mig. Jag fastnar i att han ständigt återkommer till sin ”ädla” kroppsdel och vad han med denna gör med kvinnor, eller kvinnor gör med honom. Eller så är det så enkelt att jag inte fattat det än. Detta är vad som rörs sig i huvudet på män. Det är inte svärmor du ska bli bästa vän med, det är inte ens mannen du ska ska bli bästa vän med. Det är hans snopp du ska bli vän med, då löser sig allt.

Ja, jag är oerhört bortskämd med pärlor som Justine Lévy och Kim Thuy.

Ytterligare en fransk pärla #blogg100

Det här är ingen fransk bagatell. Det är en giljotin som skär genom känslor och tankar. Det är både fina snitt och hårda slag. Detta är för mig en typsik Sekwa-bok i ton, språk och i berättelsens utformning. På gränsen mellan verklighet och magi. Både hårt och mjukt. Suverän!

Sal 2 av Julie Bonnie handlar om Béatrice som lämnar sitt liv som nakendansös och ett liv på vägarna med ett resande teatersällskap för att leva som ”en vanlig” männsika. Hon tar jobb som vårdbiträde på en förlossningsavdelningen. Hennes tankar och betraktelser varvas med berättelser och glimtar från hennes eget liv. Det är en tänkvärd bok som lyfter kvinnan som väsen på en skarpsynt sätt.

Mãn – en magisk bok

Tradition, mat, kärlek med magiska kryddor inlindat i ett vackert penselmålat språk. Det ryms många känslor i det återhållsamma. Det är som gå genom silkespappersblommor, det frasar lätt, och sedan bakom ett os av eld, passion, dofter.

Mãn av Kim Thuy (Sekwa), kan bara rekommendera att läsa den. Det är en upplevelse att läsa. Inte bara en bok. Det slår mig hur stark traditionen är i det asiatiska. Har nyligen även läs ”Vi kom över havet”. Funderar över egna traditioner. Vad är vi knutna till? Vad har vi för heder i det vi gör? Står vi fast vid det vi lovat? Dags att leta fram Ru ur bokhyllan av Kim Thuy.

”Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne.(Sekwa)

Fyra böcker och en julvecka

Så mycket tid tänkte jag och lade upp en plan för min läsning under julen. Så många dagar tänkte jag och laddade upp ett helt batteri av godsaker. Jag ligger lite efter. Men en glittrande stjärna har jag läst ut – Och snön smälter på Hester Street (Printz Publishing). Underbar bok!

Gräddfudgen var gräddig och god, väldigt söt, en låda har vi smaskat i oss, en till ligger i frysen. Saffransscones fick stryka på foten.  Likaså mandelmusslan, hittade inga formar. Saffransrulltårta med mascarponefyllning var en hit. Men vi har bara orkat med en bit var. Läsningen har haltat. Så fort jag satt min ändalykt i en fåtölj har någon i familjen fått trängande behov av att prata med just mig. Angenäma problem.
Lillungen har upptäckt varm choklad. ”Om man är kall måste man bli varm.” Sedan läser vi små spökhistorier tillsammans.

Men så idag påbörjar jag Bär den som en krona. Ser mycket fram emot den. Böcker ackompanjeras mycket väl av marsipan, årets hemrullade är dock redan slut.
Norrland, inköpt under årets Sigtuna Litteraturfestival väntar. Har kommit halvvägs i Mãn av Kim Thuy (Sekwa) och gillar den mycket. Annorlunda grepp i texten.
Sen var det ju allt annat jag tänkt mig. Men om det nu spiller över till 2014 gör det inget. Att läsa är inget som ska stängas in i år, det bör var ett ständigt flöde, såsom älvar, såsom blodet i kroppen.

Four books 2013

4 books 2013

Adorable @sekwa – Och sen Paulette

Efter att ha läst Och sen Paulette (Sekwa) är det nästan att jag vill bo i ett kollektiv. Nästan. Gemytligt, förtjusande, varmt, vänligt och kärleksfullt.

Det finns alltid en speciell ton i Sekwas böcker. Oavsett om det inramas av Justine Levys inre kaos eller som i Och sen Paulette (Barbara Constantine) eller för den delen Nathalie – en delikat historia (Foenkinos) med värme och hjärta.

Den 70-årige Ferdinand, änkling, börjar erbjuda traktens ensamma och behövande, av olika slag, att dela hushåll med honom. Den ena efter den andre flyttar in. Alla med sina speciella kunskaper. En kan odla grönsaker, en kan laga cyklar, en tredje läser till sjuksköterska och kan vara till hjälp att sköta de gamla.
Runt Ferdinand lär vi känna hans son med trassligt äktenskap, de bedårande barnbarnen Lu-glyttarna, stadens torg där han med fördel tar sig ett glas uselt vitt vin.
Det blir lite av en saga. Eller kanske något att drömma om.

Viviane Élisabeth Fauville – Julia Deck

Vad det än är så är det så bra att jag inte helt säkert kan säga vad som hände. Viviane Élisabeth Fauville är som en suggestiv saga med svarta undertoner, humor utan flabb, ett mord, men det är inte så centralt, och flera intressanta karaktärer.

Hennes man har lämnat henne och deras nyfödda barn för en annan kvinna. Hon känner sig pressad över den unga vackra kvinnan som vikarierar under föräldraledigheten (håll koll på henne), hon dödar sin psykoanalytiker. Helt klart en motorväg rakt in i vansinnet. Men det här är bara ytan av allt som denna fantastiska roman rymmer.

Det är som att vandra i en lummig park, solen skiner, buskar och träd bildar labyrinter. Vilken väg är den rätta? Hur ska jag komma ut? Vad är verkligt och vad pågår i Vivianes inre?
Bladvändare – ja.
Spänning – ja.
Humor – ja.
Känner sympati med huvudkaraktären – ja, ja, ja.
Om alla författare kunde fylla 154 sidor med så mycket som Julia Deck lyckats med, skulle jag hinna läsa dubbelt så många böcker. Och blir tredubbelt uppfylld av den skrivna magin.

Bokmässan – dag 3 lördag

Böcker, mingel, hemslöjd, tåg.
Att åka hem är alltid bitterljuvt. En del av mig är trött och slut, längtar hem till sömn. En annan del av mig vill stanna till det sista bladet i den sista boken på Bokmässan fladdrat ner i en påse hos en lycklig köpare. Vän. Vän av böcker.

Därför gör jag en ”Aris” och återberättar Bokmässan 2012 baklänges. På så sätt slutar jag där jag vill vara. Men vi börjar där det slutar.
På väg hem, tåget susar genom glödande höstbilder. Borde inte läsa alla tweeds. Kan inte låta bli.
Medan jag sitter på tåget missar jag följande:
Cupcakes från Magnolia Bakery och Anette Rosvall, hos trevliga Printz Publishing
Bloggvännerna Enochannanbok och Spectatia rapporterar om både Margot (Brombergs) och ljugarbänken*. Hade velat se. Hade velat sitta där.
Johanna Koljonen säger på twitter att det finns en ”zombie-August-tisha”. Vill ha!
I huvudet på en mönsterkonstruktör. Hur går det till att skapa ett mönster, med Lotta Kühlhorn.
Men ahhhh. Vill se!
Vill köpa.
Men det var visst något om en ganska sträng inköpslista jag lovat mig själv innan jag åkte. (se den slutgiltiga inköpslistan här)

Vad jag hann med denna sista dag innan jag åkte hem var i alla fall DIY Hemslöjden. Känn på den här listan av medverkande: Otto von Busch, Fil dr. designer och forskare vid Parsons The New School for Design i New York, Maria Diedrichs, nyhetsredaktör för zickerman.se, Niclas Flinck, länshemslöjdskonsulent, Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet. Hade gärna velat se Åsas porslinsmålning som hon pratade om. Carin Hjulström helt fantastiskt som moderator.

*ljugarbänken, oansenlig träbänk funnen i gång C där vi kunde vila våra benBokmässan 2012