Tidigare i veckan var jag på en frukostföreläsning om samtida svenskt måleri. Vi fick se bilder på tavlor av Monet och Cézanne bland annat. Dessa herrar ses som de första impressionisterna. Kring 1885-1887 kan vi hitta Tolstoj, Zola och Anne Charlotte Leffler på boklistorna (se boken om Leffler skriven av Monica Lauritzen).
Vi kliver vidare till expressionismen där Matisse lyfte fram färgens och formens egenvärde.
Det var få perspektiv och inget djup i hans målningar. I hans fotsteg kom våra svenska konstnärer Isaac Grünewald och (min favorit) Sigrid Hjertén. Sigrid ställde ut på Liljewalls 1917.
Detta år kommer bland andra Hjalmar Bergman ut med Mor i Sutre. (Har för länge, länge sedan läst Flickan i frack av Bergman. Minns tyvärr inget av den. Jag skyller på mitt permanentade hår på 80-talet…)
Av de svenska samtida konstnärerna som är sprungna ur dessa –ismer nämndes,
Astrid Sylwan, färgsprakande, lager på lager. Googla och ni ska finna!
Emma Hartman, gillar tavlorna med tydliga linjer i ett annars abstrakt måleri (bilden nedan från hennes hemsida)
Meta Isaeus-Berlin, exemplet vi fick se var som en blandning av dröm och verklighet
Emma Hartman