Viviane Élisabeth Fauville – Julia Deck

Vad det än är så är det så bra att jag inte helt säkert kan säga vad som hände. Viviane Élisabeth Fauville är som en suggestiv saga med svarta undertoner, humor utan flabb, ett mord, men det är inte så centralt, och flera intressanta karaktärer.

Hennes man har lämnat henne och deras nyfödda barn för en annan kvinna. Hon känner sig pressad över den unga vackra kvinnan som vikarierar under föräldraledigheten (håll koll på henne), hon dödar sin psykoanalytiker. Helt klart en motorväg rakt in i vansinnet. Men det här är bara ytan av allt som denna fantastiska roman rymmer.

Det är som att vandra i en lummig park, solen skiner, buskar och träd bildar labyrinter. Vilken väg är den rätta? Hur ska jag komma ut? Vad är verkligt och vad pågår i Vivianes inre?
Bladvändare – ja.
Spänning – ja.
Humor – ja.
Känner sympati med huvudkaraktären – ja, ja, ja.
Om alla författare kunde fylla 154 sidor med så mycket som Julia Deck lyckats med, skulle jag hinna läsa dubbelt så många böcker. Och blir tredubbelt uppfylld av den skrivna magin.

Kodnamn Verity – Elizabeth Wein

Jag börjar med att säga att jag gillade boken mycket. Från perspektivet andra världskriget, vänskap, spänning och formatet, hur berättelsen är uppbyggd. Bara titeln rymmer en berättelse – Kodnamn Verity.

Vi följer Maddie och Queenie, som om kriget inte hänt, förmodligen aldrig blivit vänner. Deras unika kunskaper som växer fram och tar form genom ett krig. Alltid fascinerande att läsa om vad människor kan åstadkomma under nöd.  Genom hela boken ges glimtar av kriget som fond, i fokus kvinnornas vänskap. Det är både humor och hemskheter. Det är ju krig. Och just detta att kriget fungerar mer som en fond är en av de detaljer som jag tycker om. Andra världskriget är känt på så många sätt att ingående detaljer inte behövs. Jag fyller i dem själv.
Även nazisterna var fäder, kulturälskare, lärare. Kriget gjorde dem till bödlar. Det är en intressant fråga som alltid kommer att följa med. Var det bara kriget som gjorde dem till detta?

Boken är uppdelad i två delar, mellan kvinnorna och deras perspektiv på berättelsen. Jag tycker att det är lättläst, följsamt även om det lurar villospår här och där. En av karaktärerna är defakto spion.
Att tänka sig kriget, det lider brist på mat, du lever i en rädsla att du eller nära och kära ska sprängas i bitar. Här kan en beskrivning av att äta ett perfekt kokat ägg vara det ljuvligaste du någonsin läst.

Läs mer på Gilla böcker

 

Insändare angående kladdkaka med mintsmak

I en tweed 5 oktober påstod jag att ”civiliserade butiker” ej har After Eight att köpa. Nu måste vi gå till botten med detta, eller i alla fall säga något om After Eight.

Visste ni att After Eight lanserades redan 1962? Inte jag. För mig är detta soffobordschokladens Rolls Royce från 80-talet. Det var den självklara chokladbiten att lägga över ett halverat burkpäron i ugnen för att sedan servera till big pack vaniljglass.
Vad hände sedan? Skulle ni idag, som jag gjorde julen 1988, ta med en ask After Eight till en granne och önska god jul (min kompis mamma fick en ask)? Troligen inte. Nej bort till skämshörnan tillsammans med Aladdinasken på bensinmacken.  Som om sista-minuten-presenter skulle vara sämre presenter.

Numera har jag endast lyckats hitta After Eight i butiker utanför stadskärnor av karaktären pallvaror och lågpris. Och jag menar inte att dessa butiker är ociviliserade. Tvärtom. Det civiliserade vore 2013 att alla butiker lyfter upp After Eight på ”most-wanted-hyllan”.
Hur ska vi annars kunna baka mintkladdis enligt recept från Världens bästa kladdkakor?

Med vänliga hälsningar
Kladdan Von Pretto

(eftersom jag är ett pretto – se testet i kladdkakeboken – så köpte jag lite fin mintchoklad istället för After Eight)

Best of Bokmässan 2013 – Lördagsgodis

Lördag 8.30
Breakfast Book Club
Bokprat med författaren Mikael Fant som skrivit boken Vattnet i mars. Läs den.
Flera parallella historier som skulle kunna stå för sig själva som noveller. Oväntade vändningar, många människor, mycket mänskligt. Och Norrland.

Lördag 10.30
Hemslöjdens förlag, monterprogram
Intervju med Monica Hallén, Brodera på linne
Hade jag varit i skolålder idag, hade jag valt hantverk. Just saying.

Lördag 11.00, scenprogram
Ulf Elfving möter Petter Alexis Askergren och samtalar om boken 16 rader.
Mjukt och hårt, allvar och skratt. En ny bild för mig av Petter.

Best of Bokmässan 2013 – Nya underbara kvinnor

Fredag 16.00, seminarie
Nya underbara kvinnor
Johanna Koljonen samtalar med Johanna Holmström, Sanna Tahvanainen, Sara Jungersten

”Kvinnor är aldrig bara en människa hon är alltid även en kropp.”
Tre kvinnor från östra grannlandet. Vad är de? Finlandssvenskar, finländare? Sanna T påstår att hon är ”marinerad i Sverige”.
– Jag säger till och med fredagsmys.
Johanna Koljonen inleder med tillhörigheten.

Alla tre har de skrivit romaner med kvinnor i fokus. På olika sätt.
Johanna Holmströms Asfaltsänglar om kulturenkrockar. En modern yta med gamla värderingar kvar. Frigörelse och att slitas mellan identiteter.

Sara Jungerstens Lika delar liv och luft, om osäkerhet, kropp och moderskap. Rädslan att få barn och tappa sin identitet.

Sanna Tahvanainen Bär den som en krona, skildrar drottning Victoria av England på ett annat sätt än de vanliga historiska romanerna. Att födas till en position gör att hon inte behöver skönhet som kvalifikation. Men även hur hon fnissar utanför maken Alberts dörr.

Tre olika kvinnors berättelser om tre olika kvinnors öden.
Jag köpte Bär den som en krona. Sanna Tahvanainen skulle jag vilja bjuda hem på middag, tror att det skulle bli både intressant och roligt.

Best of Bokmässan 2013 – 438 dagar

Fredag 15.00, seminarie
438 dagar – Johan och Martin berättar

Johan Persson och Martin Schibbye reste till Afrikas horn för att rapportera om hur jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Istället blev de skjutna och fängslade.

Här sitter de hela och rena, i alla fall utanpå, och skrattar, berättar roliga anekdoter. En följetång i tidningarna när det begavs sig. Nu är det här, nära och jag skulle kunna ta på dem. Hur överlever man i fängelset i 438 dagar. Måste läsa boken. En ny upptäckt som jag inte hade innan jag gick på seminariet.

Best of Bokmässan 2013 – Världens bästa kladdkakor

Fredag 14.10, scenprogram
Världens bästa kladdkakor, Kockteatern
Emma Hamberg, Anette Rosvall

Kladdkakor, kladdkakor, kladdkakor. Möjligtvis världens bästa husmorsor på scenen. Helt klart Världens bästa kladdkakor. Den här hösten kommer att gå i kladdkakans tecken. Ett kärt återseende med nya kläder (smaker).
Mums. Tur att jag hade sneakers så jag kände mig sportig samtidigt om jag lustade efter kalorier. Because I´m worth it!

Best of Bokmässan 2013 – Disikerar kärlek i vår samtid

Fredag 13.00, seminarie
Disikerar kärlek i vår samtid
Björn Lindell samtalar med Lena Andersson, Philip Teir Björn Larsson

Så mycket skratt och klokheter på samma gång. Höjdpunkten i år.
Och vi börjar med att bekräfta att ”Äktenskap är inte samma som kärlek” (Teir)
Med utgångspunkt i kärlek, kärleksromanen och synen på kärlekt vänder de och vrider på det mesta. Sa jag att det var både roligt och klokt?

Kärleksromanerna, kärleken beskrivs oftast när den befinner sig i kris, bristen på kärlek beskrivs. Vi får exempel efter exempel på vad vi INTE ska göra, om vi vill ha vår kärlek kvar.
”Vi har läst om kärlek i ett par tusen år, har vi blivit bättre på att älska? Nej.” säger Björn Larsson.
Han säger även ”Val görs med känslor, förnuftet kan hjälpa oss att se vad vi valt.”
Här hänger Lena Andersson på och säger att ”den fria viljan kan välja att undvika, men inte att välja.”
Alltså, vi väljer partners med känslor, förnuftet kan sedan se om det var rätt eller fel så att säga. Vi kan inte välja rätt, för känslan väljer inte så, men vi kan välja att inte välja.

Nu i höst ska jag läsa Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek.
Sen får vi se vad jag lär mig av den.
Slutorden på seminariet ”Kärleken tar bort meningslösheten”.

Best of Bokmässan 2013 – När romanen lärde sig att se

Fredag 12.00, seminarie
När romanen lärde sig att se
Daniel Sandström samtalar med Jan Gradvall, Sara Danius, Anders Bodegård

En brytpunkt, realismen, tidens tecken i litteraturen. Flaubert, 1877 i en novell beskrivs rummet och inventarierna rakt upp och ned. Som de står där. Föremålen beskrivs utifrån sin form och färg. Språket  och meningsbyggnader tar sig nya former. En ny tid. Litteraturen ville förklara det nya samhället med alla dessa nya detaljer.

Gradvall ger en mycket tydlig förklaring, Seinfeld, tv-serien, det är formen och inte innehållet som är det viktiga. Precis såsom realismen. Så här är verkligheten, inte vad den borde vara.
Och en blå tvål i novellen Ett enkelt hjärta av Flaubert, är första gången i litteraturhistorien som ett sådant föremål nämns. Bara en sådan sak.

Ur detta klev jag ut på golvet och köpte mig Madame Bovary av Flaubert. Måste ju se vad romanen lärde sig se.

Best of Bokmässan 2013 – Berättartraditionen lever vidare

Fredag 10.00, seminarie
Berättartraditionen lever vidare
Åsa Beckman samtalar med Therése Söderlind och Kerstin Ekman

Alla har de kopplingar till Ångermanland, har bott i, eller kommer från Ångermanland. Ångermanland – det nya svarta. Dessa författare har förlagt sina berättelser till denna bit av Sverige. Den oberättade trakten. Jag lyssnar.

Berättartraditionen, den långsamma och genomarbetade berättelsen är här igen. I Söderlinds Vägen mot Bålberget, i Ekmans Rövarna i Skuleskogen. Jag lyssnar.
Båda författarna känner en samhörighet med landskapet. Söderlind för att hon är född där, Ekman för att hon bott där.
Men vad är det ångermanländska. Hur berättar man det?
I Vägen mot Bålberget skildras häxprocesserna, tidens tro, kvinnor dog, män dömde.
Ekman drar paralleller till Nazityskland. Det finns en känsla av att skapa upprättelse från de efterkommande generationerna.

När det kommer till berättandet säger Ekman att kvinnorna oftast är bärare av minnen, de som återberättar. Att var femte kvinna under häxprocesserna dog måste ha påverkat minnen och berättelser från den tiden. I DNA kan vi hitta spår av hur människan levde, vad de åt, vad de dog av. Men det är berättelserna som gör dem till människor. Jag lyssnar.

Det blev ett tillägg på inköpslistan med Norrlands svårmod av Söderlind.

Minnen från Bokmässan 2013…4 dagar senare…

Vad tyckte jag om september månad innan jag träffade bokmässan? Kan inte ens tänka tanken längre. Nu är det höjdpunkten som planeras ett år i förväg. Det är händelsen som bär mig så jag klarar mig fram till jul. En annan favorit.

Bokmässan, fullt av böcker och människor som gillar böcker. En gigantisk sandlåda med nya fina leksaker varje år. Det är med uppspelt sinne och höga förväntningar jag kliver in. Hittills, alltid infriat. Tack Bokmässan!

Mina boktips aka inköpta böcker i år:
Bär den som en krona – Sanna Tahvanainen
Världens bästa kladdkakor – Anette Rosvall, Emma Hamberg
Det bästa från Magnolia Bakery, New York – Anette Rosvall
Skitenkelt – Mikael Friberg
En nypa salt – Maria Goodin
Kodnamn Verity – Elisabeth Wein
En, jag – David Levithan
Brodera på linne – Monica Hallén
…och några pockets
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Madame Bovary – Gustave Flaubert (lika mycket för det snygga omslaget som för innehållet)
Haren med bärnstensögon – Edmund De Waal
…och två barnböcker
Natten då Sigge föddes
Prinsessor går på zoo

Dessa VILLE jag ha men fick sansa mig:
Kanada – Richard Ford
Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien – Mohsin Hamid
Än klappar hjärtan – Helena Von Zweigbergk
16 rader – Petter Alexis Askergren
Gone girl – Gillian Flynn
Dålig karma – David Safier
Augustiresan – Anna Fredriksson
Blekingeg 32 – Lena Einhorn
Guld – Chris Cleave

Återkommer med berättelser om de seminarier som jag gick på.