Då tänker jag på Sigrid – Elin Olofsson

”Det här är en berättelse om kärlek, svek och kalldrag..” skrev Elin när hon signerade boken jag just köpt. För mig är den mycket landsbygden och dess liv och människor och vad som händer över generationer.

Nutid och dåtid, gillar dåtidsberättelserna bäst. Sigrid, farmordern, modern, kvinnan som levde för gården Storgårda. Hennes söner, arvet, döden.  Vad som förväntas av dem i en bygd där storleken på gården ger en viss status. Bor du på gården eller på byn.
Barnbarnet Hanna, nutid, flyttat till Stockholm, jobbar på byrå, kär i en gift man. Hon återvänder hem för att reda ut sina känslor. Väl hemma får hon veta mer om sin släkt än hon tidigare vetat. Mötet med sin farmor Sigrid som ”förlorat sig”, dement och sitter på hem.
Hannas pappa som har ett ansträngt förhållande till sin mor.
”Bli aldrig en satkärring, Hanna min. Aldrig en sån som förstör andras drömmar.” (sid 85)

Det som tilltalar mig i berättelser som denna är anknytningen till det lilla samhället. Det berättas i Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”, i Therése Söderlinds ”Vägen mot Bålberget”. Det norrländska, karga. En långsam berättelse som tar tag i dig.
”Alla vill vi ju hem då och då, sa han, och för ett ögonblick undrade jag var han kom ifrån själv, vad som var hemma för honom.” (sid 207)

Läs mer om boken här >

Annonser

Kvinnan som gick till sängs i ett år – Sue Townsend

Humoristisk, en gnutta svart och tänkvärd.
”När de väl kom ut på kyrktrappan där fotografen ställt upp sitt stativ, var Eva inte det minsta kär i Brian längre, om hon nu någonsin varit det.” (sid 50)
Eva har fyllt 50, barnen flyttar hemifrån, hon får en livskris och går till sängs för att inte lämna den på ett år. Och härifrån bär det av…

Folk börjar vallfärda till hennes hus i tron om att hon är något helgon som ger goda råd från sin säng. Eller, det är vad alla människor vill tro. De vill tro att någon annan kan lösa deras problem.
Samtidigt uppdagas mannens otrohet som behandlas på ett mycket konstruktivt sätt.
Det intressanta ligger i hur varje individ använder sig av Evas kris. Hur alla tolkar och vänder och vrider på det så att det ändå passar in i just deras liv.
Det är ett fantastiskt flyt i boken. En bladvändare. Hela tiden balanserad mellan det komiska, det tragiska och det banala. Det är som en fulländad brittiskt tv-serie.

”Jag står inte ut, sa Eva”. ”Jag får betalt för att stå ut, sa syster Spears.” (sid 101)
”Du har inte den minsta avsikt att ta ditt liv, Barry, sa Brian Junior med monoton röst”.
”Det är nästan obligatoriskt nu för tiden, Barry. Du måste ut på nätet och ställa dig i kön med de andra bekräftelsehororna. ” (sid 218)

Ta nu en time out – inte nödvändigtvis i ett år, men i alla fall en dag eller två.

Mer om boken hos Printz Publishing >

Underdog – Torbjörn Flygt

Skarpa beskrivningar av 70- och 80-talet genom familjen Kraft. Ensamstående mamman Bodil som sliter på jobbet, storasyster Monica, duktig i skolan och siktar på att bli läkare, lillebror Johan som spelar fotboll som Cruijff.

Det är plugg, gympapåsar, tjuvröka och hångla. Eller sitta på rummet, ha få kompisar och plugga. Det är hårt arbete på fabriken och en dröm om något bättre. Då kan man nöja sig med nästan jättebra.

Det är som att sitta till bords med de klassiska mjölkpaketen på bordet. (Regionala skillnader kan förekomma, denna bok utspelar sig i Skåne.) Det är översittarkusinen som alltid slåss och det är pressad gurka till kycklingen när det är finmiddag.

Att läsa boken är som att färdas genom ögonblick av uppväxt (generationsfråga…). Hela tiden frågandes – ska vi gå under eller ska vi klara oss?

Mer om boken här >
Johan Cruijff

Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Vem kunde ana att 590 sidor helst skulle ha sträcklästs. Vägen mot bålbergetHöga Kusten – en historia med rötter i häxprocesserna på 1600-talet, blickar genom familjerna på 70- och 2000-talen. De parallella historierna binder samman en helhetsbild alldeles ypperligt. Dock hade jag gärna sett lite gallring av kapitel mot slutet.

Det är fina beskrivningar, ibland lite smutsiga, sådär som jag ibland tänker på 70-talet som. Och sen den lite mer glansiga ytan 2011. Vi följer familjen där Jacke är pappan, ensambarn utan känd far, ett inte helt glatt förhållande till frun Lillemor och deras dotter Veronica. Att tas med i det lilla samhället och följa relationer, vad som tänktes och vad som blev är som att återuppleva min egen uppväxt. Delvis. Där finns gemenskapen, det nära och kära, men även det dömande. Det pratas alltid på byn.
När Jacke börjar forska i vem hans okände far är börjar detaljer och kopplingar att dyka upp från 1600-talet.
Det är ett hårt liv för bönderna i Nylandstrakten under 1600-talet. Om skörden slår fel, om vintern blir kall, om du inte får friska barn, då kan det tänkas att du har med oknytt att göra. Då kan du bli dömd till döden, om du är en kvinna.
Efterforskningarna som Jacke gör för att hjälpa sin dotter i ett skolarbete blir början till hennes egna efterforskningar i vuxen ålder. En vuxen Veronica som lämnat hembygden. Men så fort hon återvänder till sin barndoms samhälle känns det som om tiden nästan stått stilla.

I Torsåker på Häxberget avrättades 1675 71 personer och brändes på bål. De flesta var kvinnor anklagade för att ha varit häxor. (källa Wikipedia)

Mer om boken kan du läsa här >

Little Bee – Chris Cleave

Gripande på många sätt. Upprörande på många andra. En bladvändare.

Little Bee, en nigeriansk flicka hamnar på en flyktingförläggning i England där hon sitter i två år. Under märkliga omständigheter släpps hon ut men då helt utan papper och kontaktpersoner.
Tillbaka i tiden finns ett möte mellan flickan och ett engelskt par som är mycket avgörande för handlingen framåt. Hon går för att söka upp dem.
Det är stereotypa karaktärer och lika många gånger som jag upprörs av en dumhet i deras beteenden så värms jag av den samma.
Humor, historia och vardagsliv varvas. Den snygga och tillrättalagda fonden i England smutsas ner av bilderna från Nigeria. Brutalt.

Om boken hos Brombergs >

Andra recensioner:
SvD
Bokmania