Ja! Det är just den här känslan som jag får av mina franska favoriter. Språket, innehållet, det är dofter och smaker. Det är det perfekta i det defekta. Det är den avskavda ytan. Känslan.
Kod 400 av Sofie Divry bjuder på en underbar liten berättelse. En medelålders bibliotekarie på ett landsortsbibliotek tar oss med på en resa inramat av livet och hennes tankar. Hon berättar så mycket mer än orden säger.
”En morgon finner bibliotekarien en läsare som blivit inlåst över natten i bibliotekets källare. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest.” Sekwa
CatOnHat - books´n´stuff 