Food Junkie – Mons Kallentoft

Ångest, snyggt förpackat mellan svarta pärmar och delikat mat. Kort språk. Avhugget. Snabbt. Brutalt och emellanåt vackert och beskrivande. Såserna som brusande, berusande älvar. Mat, sprit och ångest. Ångest. Livet, maten, döden.

Älskar språket i boken. Det rappa. Som pisksnärtar. Underbara maträtter som missbrukas. Hur kan han? Vad beror det på? Vad har gjort honom till den kicksökande, matångestresande lyxmissbrukande människa som han beskriver sig som?
Mons Kallentoft, framgångsrik författare, reser världen runt för att äta. På de bästa restaurangerna, träffa unika personer, äta farlig mat, god mat, dyr mat, inte-för-alla-mat. Men det finns inte så mycket lycka. Lyckan ter sig kort. Hinner han känna lyckan innan maten ställs fram och äts? Sedan borta. Dyrt. Kostar det bara pengar?

En dag tar det nästan slut. Han hamnar på akuten. Ska jag dö nu, frågar han sig? Han dör inte. Han slutar inte heller sin hetsjakt. Varför?
Boken är full av frågor. Det är ett missbruk. Missbruk drabbar både den drabbade och de som är medmissbrukare, familjer, vänner. Kan du döva din ångest? Kan du ta bort den?

Food Junkie, Mons Kallentoft, Bokförlaget Forum

Annonser

Mörk jord – Belinda Bauer

Steven, lilla pojke, på väg in i tonåren, försöker så desperat att få sin familj att älska varandra. Bara han hittar morbror Billys kropp som försvann för 18 år sedan. Förmodat mördad av den avskyvärde Avery.

En deckare, baksidetexten avslöjar en annorlunda vinkling av brottet. Redan där skär det till i magen. Det är barn som försvunnit och mördats. Det som gör det möjligt att läsa är att brotten är förlagda bakåt i tiden. Jag får en sorts distans.
Det är en pojke, en hed och en familj som är det egentliga fokuset. Det står klart när jag läst en bit in i boken. Morden blir till slut som en bihistoria, något parallellt, men inte fokus. Det som drabbar är hur en familj inte kan leva i nuet, älska sina barn som är i livet. Hur skuldkänslor och vanmakt förs vidare från mor till dotter, från mor till son.
Så lyckas Steven hitta den förmodade mördaren, fängslad och en brevväxling påbörjas.

(adlibris.comModernista förlag)

”Lille Toby Dunstan beskrevs i bildtexten som det yngsta av offren. En skrattande sexåring med utsående öron och fräknar till och med på ögonlocken. Steven log – Toby såg ut att vare en kul unge. Sedan mindes han – Toby var död.”

”På något sätt hade den lille pojke han en gång varit försvunnit någonstans, och ersatts av deta nya jag. Den nye Steven tittade inte på Dagens match eller köade i Blue Dolphin för att köpa småkakor för 50 pence.”