Jag var helt lyrisk över hans förra, De imperfekta. Efter att ha lyssnat på Rachman på Bokmässan beslöt jag mig för att köpa nya boken, Stora makters uppgång och fall. Det skulle bli mer läsning med 512 sidor. Efter en lite trög start så tar sig boken.
Det är en långsam berättelse, många karaktärer och platser att ta till sig. Den centrala figuren Tooly får vi följa växelvis genom barndom och då hon som vuxen dragit sig undan världen för att driva ett antikvariat på landsbygden i Wales. Ganska snart visar det sig att hennes uppväxt varit både tuff och rörig. Det finns många fina inslag i relationerna men det som slår mig när jag läser är människans egoism. Den fria människan blir väldigt egoistisk.
Det är som sagt 512 sidor, inget som jag kan reflektera över på några rader.
Läsvärd, ja. Top 10, nej.
Rachman är en god berättare, han hittar vinklar och vrår som få kan.