Sandmannen @marabouparken – videokonst och text

I Den universella bokcirkeln fick vi på sista träffen undersöka hur en text kan tolkas genom videokonst. Att få möjligheten att tolka texter genom olika konstnärliga uttryck har varit mycket inspirerande och givande. Jag hoppas att detta initiativ kommer att fortsätta.

Vi läste E.T.A Hoffmans Sandmannen och tittade på Stan Douglas videoinstallation som tolkar ett stycke ur boken. När vi sedan pratar om verket ser vi många intressanta symboler och tolkningar.
Skiljelinjen som går i filmen (delar upp bildsekvenserna) gör att upplevelsen blir flerdimensionell. Vad är dröm, vad är verklighet? En förvrängd värld genom bildspråket. Som en 1800-tals Matrix där Neo blir Nathanael. I filmstycket läser de tre karaktärerna från boken, Nathanael, Klara och Lothar, ur brevväxlingen. Repeteringen av dessa texter blir nästan hypnotiska när filmen snurrar 360 grader.
Vi blir guidade i videokonst av Felice Hapetzeder som själv är konstnär.

der_sandmann_deviantart

Der Sandmann (bild lånad från DeviantArt)

Senare under kvällen väljer vi i gruppen ut ett stycke som vi läser upp i en inspelning. Det blir mitt favoritstycke där Nathanael träffar Coppola som i hans ögon är en reinkarnation av Coppelius aka Sandmannen.  Av Coppola köper Nathanael en liten kikare och när han ser ut genom fönstret får han syn på den undersköna Olimpia för första gången. Detta kommer att resultera i många intressanta vändningar innan avgrunden nalkas och döden kommer. (börjar på sidan 37 i boken..)

Annonser

Sandmannen – en aktuell novell 200 år senare

En brevnovell med oväntat högt driv och många tidsöverskridande markörer. Sandmannen av E.T.A Hoffman bjuder på mycket i litet format. Vad är sanning, vad är dröm? Vad är det som skrämmer oss och vad gör det med våra tankar och handlingar?

Berättelsen förs framåt genom de brev som skickas mellan tre vänner som är uppväxta tillsammans, Nathanael, Klara och Lothar. Det är Nathanaels minnen av den hemske Coppelius som han som barn förväxlar med Sandmannen. Nathanael pratar om sin skräckupplevelse där Sandmannen förbannar hans framtida blick och dödar hans far.
Det är i alla fall vad han själv tror.
Sandmannen är en varelse som vuxna hotar sina barn med när de inte vill sova. Han kastar sand i barnens ögon tills ögonen blöder och ramlar ur sina hålor, sedan matar Sandmannen sina egna barn med dessa ögon. Nathanaels skräck driver honom till vansinne och vanföreställningar.

Sandmannen_ETA_Hoffman

Novellen Sandmannen av E.T.A Hoffman

Det är mycket som ryms i denna korta novell om endast 59 sidor. Det är ett högt tempo som ökar och ökar. Det är en novell som håller än idag (publicerades första gången 1816) där människors minnen av en och samma händelse kan skilja sig. En tunn skiljelinje mellan normalt och abnormt, skräck och verklighet. Det är hur vi människor speglar oss själva i andra, i skeenden och ser vad vi vill se.

The battle of the rucksack – vad bär du dina böcker i?

Det kan liknas vid ett ”dance battle” i hur människorna (i södra Stockholm säger min spaning) rör sig med DE NYA HETA RYGGSÄCKARNA. Det vill säga, det är nu det har exploderat. VEM har valt rätt? Vilken ryggsäck kan utses att vara den nya heta –
It-ryggsäcken?!

Självklart tänker jag mig att alla bär böcker med stil i sina fina ryggsäckar. Står själv och velar över modell. För mig är valet av märke klart. Det är ryggan vars tillverkning låg nästgårds i Själevad.
Låt mig presentera:

Fjällräven – klassikern i ny tappning

fjallraven_rygga

Fjällräven ryggsäck

 

Sandqvist – ett svenskt arv

sandqvist_rygga

Sandqvist ryggsäck

Förtvivlade människor – Paula Fox

Precis den här typen av böcker och berättelse jag gillar. Relationer människor emellan, livet, det dagliga som rullar på, diskussionerna som uppstår eller för den delen uteblir. Alltid aktuellt. För tänk vad lite som förändrats hos människan på fyrtio år trots allt.

Som en reflektion till bokens ämne, var jag idag på ett seminarie om digital innovation. ”Först förändras tekniken, sedan över tid ändras affärsverksamheten” – det vill säga människorna. Det är väl därför ämnet och diskussionerna känns så aktuella, trots att boken skrevs på 70-talet.
Tillbaka till boken. Sophie och Otto Bentwood är välbärgad medelklass, inga barn, de hör ihop men glider isär. Ömsom samman, ömsom frånstötande mot varandra. Utanför sker förändringar i samhället som skrämmer. En dag matar Sophie en vildkatt ute på gården som först är kelig men som plötsligt biter henne i handen. Bettet, såret som svullnar upp blir bilden av deras äktenskap. Och om jag läser in det som kommer senare (utan att berätta) är katten på något vis det barn som inte finns.
De är, eller gör sig till förtvivlade människor, långt ifrån dagens, i mitt tycke, odrägliga uppdateringar på facebook med käcka ordspråk och perfekta bilder.
Fundera på vad Sophie skulle ha skrivit på facebook en tidig morgon, med en whiskey i hand…

Recension i SVD