Det här med Bokmässan

Det här med Bokmässan (27-30/9) som jag INTE ska gå på alls i år. Det måste sägas,  det är inte enkelt att titta på men nu är det så. Några spaningar har jag inför i alla fall.

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante

Seminarierna jag missar

Hade gärna deltagit på följande seminarier, bara ett axplock:

Självupplevt och fiktivt om livets stora frågor
Att skriva om döden och hylla livet
Klass, moderskap och trauman
Khemiri och Stridsberg om tio händelserika litteraturår
Kvinnorna historien glömde
Factfulness – förstå världen!

Böckerna jag inte får ta på

Alltså böckerna finns ju kvar. Men det är en extra känsla där på plats.

Pappaklausulen – Jonas Hassen Khemiri
Ett hjärtslag från döden – Maggie O´Farrell
Skuggan av en dotter – Elena Ferrante

Och så lite mat jag inte får smaka

Fermentera 2.0
Nyfiken grönare

Ferrante-feber – avslutande delar 3 och 4

Nu har jag läst ut alla delarna i Ferrantes Neapel-serie om Elena och Lila. Skulle vilja, skulle behöva fördjupa mig i dessa böcker i en bokcirkel för att ta in allt. Mycket läsvärt. Det blir en relation av läsningen.

Del 4: Det förlorade barnet

Vem är god, vem är ond?

Ser så många kommentarer om karaktärerna. Vem gillas, gillas inte. Eller ligger fiktionen så nära sanningen att människans dåliga sidor kommer fram mer tydligt i bokserien? Böckerna är späckade av händelser som driver karaktärerna till olika handlingar. Mord, självutplåning, kärlek, död, försoning. Klassresa, tillhörighet, hembygd. En tanke jag drabbas av är dock hur generationer påverkar varandra och vad platsen gör med människorna. Här i ligger Ferrantes styrka.

Vänskapens gift

Vänskapen mellan Elena och Lila är något jag ifrågasätter under mina timmar
av läsning. Snälla ge mig förklaringar till vad som svetsar dem samman?! Visst när sig Elenas skrivande på vad Lina kan driva fram inom henne. Men deras lojalitet och brist på lojalitet är ett av de mest spännande inslagen. Och mest skrämmande.

Kärleken och karriären

Som om det vore den omöjliga elixiren att blanda så blir mixen av karriär och kärlek
som en motsats. Även om jag tänker in tidsåldern så förblir det en lång uppförsbacke
av olika slag. För både Elena och Lina. Det är som det ena tar ut det andra.
Elena som både närs och tärs av sina relationer både till männen och vännen Lina. Och Lina som för mig blir bilden av tiden, platsen och händelserna. Hon blir summan av allt. Men nej, jag tycker inte om karaktären.

Expertpanelen

Mer prat om Elena och Lina hittar du om du går in på Norstedts facebook-sida.

Expertpanelen om Neapelböckerna. Se video på Norstedts facebook-sida.

Recensioner

Den som stannar den som går  del 3

Det förlorade barnet del 4

Hennes nya namn – Elena Ferrante

Vet inte vad jag ska säga. Ferrante berör, upprör, och rör till det. Rör till det i fråga om vad jag ska tycka och tänka. Jag blir så arg på Lila. Jag blir så arg på Elena.

Livet går vidare

Bok nummer två Hennes nya namn tar vid där Min fantastiska väninna slutade.
Nu har Lila gift sig med Stefano och äktenskapet är inte bra. Elena kämpar på med
sina studier och sin obesvarade kärlek till Nino. Samtidigt låter hon
sin nuvarande pojkvän hållas.
Vi möter alla övriga i staden där livet rullar på med alla oskrivna
regler som berör vänskap, makt och kärlek. Och – inte minst vad som förväntas
av kvinnorna.

Hennes nya namn.

Vänskap och kärlek

Frågor som dyker upp är Vad är vänskap? Vad är ett kärlek?
Om vi slår upp ordet ”Kärlek” får vi svaret ..är en fråga om empati och
omsorg, att vilja bry oss om någon annan.”
Varken Lila eller Elena känner kärlek till sina pojkvänner om vi läser ovan mening.

Relationerna berör

I fråga om vänskapen ”..en social relation i vilken de båda parterna
känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt..” blir
jag tveksam till om det är vänskap de faktiskt hyser för varandra.
De har en gemenskap i fråga om intresset för att lära sig, läsa, komma
vidare. De har en gemenskap i att vilja förändra sina liv, ta sig ur
tidens kvinnofälla. De ömsom stöttar och ömsom hindrar och söndrar
varandra. Varför vänder de sin frustration mot varandra istället för
att hjälpa varandra vidare? (Frågar mitt 2017-års-hyffsat-jämnställda-vuxna-kvinno-jag”.)

Tveklöst en romanserie som berör.

Min fantastiska väninna – Elena Ferrante

Som många andra har jag under julhelgen läst Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Att redan nu veta att det finns flera delar ute att köpa/låna känns betryggande. Efter att ha lästa första delen (av fyra) måste jag bara få läsa mer.

Varm och personlig stil

Det är mycket text, många personer och ibland långa utläggningar kring landskapet men jag skulle vilja säga att tack vare den varma och personliga stilen blir det mer som ett samtal med bokens berättare Elena Greco. Att få följa med Elena och vännen Lila blir en resa. Resa genom uppväxt, genom samhälle och vänskap. Komplikationer mellan vänner, mellan älskande, mellan kvinnligt och manligt. Det är rivalitet och det är val som formar hur framtiden ska bli.
När jag gillar böcker sådär lite extra så får jag alltid känslan av en film. Det blir så tydliga bilder  som spelas upp och känslor som påverkar. Så är det med Min fantastiska väninna. Del 2 ligger redan hemma och väntar. Ser fram emot den.

Min fantastiska väninna (bokomslag)

 

Recensioner:
SVD
Aftonbladet