Inget allvarligt – Justine Lévy

Hon är tillbaka. Eller, först nu får vi i Sverige en översättning av hennes första bok, Inget allvarligt, Justine Lévy. Här får vi en käftsmäll levererat med ett dåligt besked samtidigt som det servras champagne på ett kalas. Många känslor. Mycket bra. Läs!

Egentligen borde jag inte gilla hennes böcker alls. Hon är svag, lite mjäkig ibland och tar inte tag i sitt liv. Men det hon skriver sätter sig i magtrakten och stannar sedan där. Det är så avklätt och ärligt. Det är helt utan skydd och även den vackraste Parisvåning känns tung och dyster. På ett alldeles underbart sätt. Hade det varit en film hade den hetat ”the beginning”. Det som hände innan allt annat hände.

Det är som att dricka vin och kedjeröka i en vecka, både berusande och osmakligt. Det är att vara med när strålkastarljusen släcks och skuggorna kommer fram. Hennes kärlek lämnar henne för sin fars unga älskarinna. Hur hanterar man det? Att se det framför sina ögon, att det förnekas och sedan slår det tillbaka.
Justine Lévy är en av mina favoriter inte bara hos Sekwa förlag, utan på hela bokhimlen!

Läs några valda rader från boken så förstår ni nog vad jag menar…
”Så är det att vara vuxen. Att vara vuxen är att vara utbytbar.”

”Jag tänkte bara på mig själv, på hur ont jag aldrig fick, precis som när jag lämnade mamma.”

”Det svåra med allt det här är själva rehabiliteringen. Att behöva lära sig att älska, skratta, känna och gå ut genom dörren på nytt, att lära sig allt på nytt, som om jag blivit skadad i en brand, eller drabbats av förlamning, precis som han i Hitchcockfilmen som lider av minnesförlust och som måste återskapa sitt minne.”

Inget allvarligt, Justine Lévy, Sekwa Förlag

Annonser

Mannen som vände insidan ut – Fred Vargas

Det bästa med de böcker av franskspråkiga författare som jag läst är att det alltid är roliga karaktärer. Inte roliga, haha, utan roliga/intressanta. Så även i denna deckare av Fred Vargas.
Men, deckardelen är det minst intressanta i boken.

Jo, det mördas en kvinna i boken men mest får. Får man tro byborna i Mercantour är det en varulv som springer löst. Möjligen tar den skepnaden av en av de udda byborna, Massart. Jakten tar de upp själva då polisen inte riktigt köper det där med en varulv. Och det är deras resa tillsammans som är underhållande, deras samtal, genom bergiga landskap.
Men, det går lite för långsamt för min del. Först när kommissarie Adamansberg kliver in ordentligt i boken blir det lite fart på det hela. Att kommissarien har haft ett förhållande med en av byborna, Camille, ger såklart en extra piff till det hela.

Jag skulle inte vilja säga att det är en deckare för de som generellt bara gillar deckare. Det är dock underhållande, ingen action och föga spännande.
Men, karaktärerna träffar jag gärna igen, i en annan bok.

Mannen som vände insidan ut – Fred Vargas (Sekwa)

 

Nu ska vi tjocka oss – tegelstensutmaningen

Har blivit tegelstenstaggad av enochannanbok.
Här ska de fem tjockaste böckerna i bokhyllan, som jag har läst, presenteras. Utöver detta två som jag inte har läst.
Början av 2013 har bestått av böcker jag har men inte läst! Borde vara en enkel match..

Men titta vad jag hitta(de):
Frihet – Jonathan Franzen, 651 sidor
Kunzelmann & Kunzelmann –  Carl-Johan Vallgren, 534 sidor
Den hemliga historien – Donna Tartt, 703 sidor (pocket)
Paradisets barn – Marinanne Fredriksson, 643 sidor
Sörja för de sina – Kristina Sandberg, 499 sidor

Och två olästa, mina sommarplaner:
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind, 590 sidor
Förlåtelsen – Hanne-Vibeke Holst, 531 sidor

Nu ska utmaningen skickas vidare till fem personer…
Som ett sandkorn 
Feelgoodbibliotekarien
Nobelprisprojektet
Bokmaud 
Boozenbooks
… och alla finns på twitter…

Stål – Silvia Avallone

Realism, nedärvda beteenden, tristess, förnedrande kvinnosyn, det jag förväntat mig av Italien. Går att koppla till vilken industriort i Sverige som helst. Kanske inte lika mycket knark, vad vet jag. Den slår till i mellangärdet och lämnar egentligen aldrig området.

Två unga flickor, deras syn på livet, eller kanske den syn de får med det liv de lever och ärvt. Två så barnsliga flickor som så gärna vill leva vuxenlivet. Det som i boken mer eller mindre tar slut vid sjutton, arton år. Då är du som kvinna förbrukad.

Det är missbruk på alla nivåer. Relationer, sexualitet, vänskap – allt missbrukas med en rejäl dos knark eller tristess. Livet sker på en och samma plats som det alltid gör. Det står stilla. Bortom viken ligger det glänsande Elba. Som en ouppnåelig skatt.
Jag får lust att ropa högt: ta en buss, åk, gör något. Men det är som om Stål inte bara titeln på boken. Det är även materialet som deras handfängsel är gjorda av.


Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell. (adlibris.com)

Mörka platser – Gillian Flynn

En klassik plot som tar så många vändningar innan det är klart att du inte vet vad du ska tro. En trevande, lite typiskt filmstart, där karaktärer presenteras. Sympati eller avsky. Vi ska känna något. Kanske är det ibland ett problem när baksidetexterna avslöjar för stora delar.

Personligen gillar jag att bli kastad direkt i lejonets håla. Pang! Och sedan tillbakablickar. Men jag måste erkänna att det som händer efter sidan 132 inte är att förakta. Den som väntar på något gott får något riktigt otäckt.  Vi kommer till mörka platser
Det är just karaktärerna och samhället som de lever i som blir huvudrollsinnehavarna. Vad sker med alla dessa människor, deras val, deras valmöjligheter eller ej? Är de förövare eller offer? Intressant fråga.

Libby Day, 7 år när hennes mamma och två systrar slaktas och hon och äldre brodern är enda överlevande. Han döms för morden. Tjugofem år senare tar en ny historia sin början. Libby har kommit i kontakt med en ”mordklubb” som privatspanar i fallet. Hon behöver pengar, de erbjuder henne pengar  i utbyte mot personliga berättelser, ägodelar och kanske att ta tillbaka vittnesmålet.

” Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.” (adlibris.com)