Sandmannen @marabouparken – videokonst och text

I Den universella bokcirkeln fick vi på sista träffen undersöka hur en text kan tolkas genom videokonst. Att få möjligheten att tolka texter genom olika konstnärliga uttryck har varit mycket inspirerande och givande. Jag hoppas att detta initiativ kommer att fortsätta.

Vi läste E.T.A Hoffmans Sandmannen och tittade på Stan Douglas videoinstallation som tolkar ett stycke ur boken. När vi sedan pratar om verket ser vi många intressanta symboler och tolkningar.
Skiljelinjen som går i filmen (delar upp bildsekvenserna) gör att upplevelsen blir flerdimensionell. Vad är dröm, vad är verklighet? En förvrängd värld genom bildspråket. Som en 1800-tals Matrix där Neo blir Nathanael. I filmstycket läser de tre karaktärerna från boken, Nathanael, Klara och Lothar, ur brevväxlingen. Repeteringen av dessa texter blir nästan hypnotiska när filmen snurrar 360 grader.
Vi blir guidade i videokonst av Felice Hapetzeder som själv är konstnär.

der_sandmann_deviantart

Der Sandmann (bild lånad från DeviantArt)

Senare under kvällen väljer vi i gruppen ut ett stycke som vi läser upp i en inspelning. Det blir mitt favoritstycke där Nathanael träffar Coppola som i hans ögon är en reinkarnation av Coppelius aka Sandmannen.  Av Coppola köper Nathanael en liten kikare och när han ser ut genom fönstret får han syn på den undersköna Olimpia för första gången. Detta kommer att resultera i många intressanta vändningar innan avgrunden nalkas och döden kommer. (börjar på sidan 37 i boken..)

Annonser

Sandmannen – en aktuell novell 200 år senare

En brevnovell med oväntat högt driv och många tidsöverskridande markörer. Sandmannen av E.T.A Hoffman bjuder på mycket i litet format. Vad är sanning, vad är dröm? Vad är det som skrämmer oss och vad gör det med våra tankar och handlingar?

Berättelsen förs framåt genom de brev som skickas mellan tre vänner som är uppväxta tillsammans, Nathanael, Klara och Lothar. Det är Nathanaels minnen av den hemske Coppelius som han som barn förväxlar med Sandmannen. Nathanael pratar om sin skräckupplevelse där Sandmannen förbannar hans framtida blick och dödar hans far.
Det är i alla fall vad han själv tror.
Sandmannen är en varelse som vuxna hotar sina barn med när de inte vill sova. Han kastar sand i barnens ögon tills ögonen blöder och ramlar ur sina hålor, sedan matar Sandmannen sina egna barn med dessa ögon. Nathanaels skräck driver honom till vansinne och vanföreställningar.

Sandmannen_ETA_Hoffman

Novellen Sandmannen av E.T.A Hoffman

Det är mycket som ryms i denna korta novell om endast 59 sidor. Det är ett högt tempo som ökar och ökar. Det är en novell som håller än idag (publicerades första gången 1816) där människors minnen av en och samma händelse kan skilja sig. En tunn skiljelinje mellan normalt och abnormt, skräck och verklighet. Det är hur vi människor speglar oss själva i andra, i skeenden och ser vad vi vill se.

Bokcirkeln om Montecore – en unik tiger

Gårdagens bokcirkel är överens, vi gillar alla Montecore. Språket, berättelsen,
karaktärerna. Även om det lyftes frågor om huruvida vissa delar var 
förlöjligande genom karaktären Kadirs sätt att tala.

Personligen älskar jag (speciellt)början av boken. De finurliga meningarna av ord och nyanser från andra språk. ”Kadir din fars mest antike vän” blir bäraren av värme
och mänsklig närvaro. Det finns så mycket hopp och önskningar.
Sakta kommer dock verkligheten närmare.Klimatet hårdnar, drömmar släcks.
Ilska och ifrågasättande uppstår.
Länge genom läsningen tänker jag att titeln är Montecore – en svensk tiger.
Funderar på om det är en svensk som tiger inför det som pågår eller hur en
svensk är som en tiger?
Hela berättelsen är för mig ett flöde genom händelser, genom gestaltning och
genom det språkliga. Wow.

montecore_e-bok

Montecore av Jonas Hassen Khemiri

Montecore sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i
Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar.
Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen
Montecore – en unik tiger – Jonas Hassen Khemiri

 

PS! Läs gärna Tunisian Girl av Lina Ben Mhenni (mer om det här på bloggen)

Äntligen mer av Kristina Sandberg

Inget nytt, men en nyutgåva av Ta i tu från 2003 och ett frukostseminarium i veckan som gick. Kastar mig över boken och börjar läsa. Samma omedelbara grepp som jag tycker så mycket om från trilogin om Maj. Det där vardagliga och täta, det nära och kända som både smeker och piskar.

K_Sandberg_ta_i_tu

Ta i tu av Kristina Sandberg

I Ta i tu får vi följa Maria under en kort period av hennes liv. Sjuttiotalet är fond och kvinnans roll är som mor, yrkesarbetande och vad rollen bör och inte bör vara är i fokus.
Vi får lyssna till samtalen mellan Maria och maken Anders. Hennes behov att utöka sitt utrymme. Kanske genom att gå ner i arbetstid och studera på halvtid. Vad säger Anders om det? Hushållskassan minskar. Vad ska hon med konststudier till?

Vad ”får” kvinnor göra utan att dömas? Kan kvinnor göra något utan att dömas? Att som kvinna våga ta steget mot något annat men att slitas mellan sin kvinnoroll som mor och maka och då gå sönder. I tu. Depression.

Kristina Sandberg berättar att hon tänkt sig att gestalta historien genom att låta de olika karaktärerna berätta ur sina synvinklar. Men Marias röst blev starkast. Det blev Maria som talade till Kristina.

Nu ska jag läsa Ta i tu och ta in texten.
Sedan finns några fler olästa Sandberg som tur är i väntan på nyheter.
Som den här; I köket hos Maj.