Den härliga och fria landsbygden..eller?

Många av mina favoritböcker utspelas på landsbygd eller i alla fall mindre
städer och samhällen långt från Stockholm. Det ligger ett skimmer av frihet
samtidigt som intriger och gammal oförrätt lurar runt hörnet. Men hur står
det egentligen till med vår landsbygd idag?

Följer nyheterna om nedläggning av BB i Sollefteå, minskade jobbtillfällen
i Sundsvall (hela regionen Västernorrland). Drömmen om ett lugnare och friare liv
utanför storstäderna ter sig allt mer omöjligt. Samhällsservicen försvinner från
mindre orter. Trendexperter talar om att landsbygden kommer dö ut och
allt som är något att satsa på kommer att skapa nya stora superstäder.

norrlands_svarmod

Norrlands svårmod

Detta är långt från mina favoritböckers fina beskrivningar av närhet till natur, familj och ett lugnare liv. I dessa böcker inte nödvändigtvis ett lyckligare liv dock.
Trilogin om Maj – Kristina Sandberg
Gånglåt – Elin Olofsson
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Landsbygd i nyheterna
DN – Första bilförlossningen sedan BB-stängningen i Sollefteå
DI – Försäkringsjätte flyttar från Sundsvall
TV4 Nyheterna – Obalans på arbetsmarknaden
Aftonbladet – Landsbygden dör om ingen agerar
Allehanda – Kulturredaktören som brinner för landsbygden

Jag fäller en tår för Sverige.

Norrlands svårmod

Therése Söderlind kan berätta. Hon fångar människor och skeenden på ett naturligt sätt. Norrlands svårmod kapslar in sinnesstämning och väsen på ett både kärleksfullt och brutalt sätt.

Vi får parallella berättelser på en flickas uppväxt och en ung kvinnas försök till att leva. Det förflutna är en familjetragedi med ouppklarade frågor. Anna, som flickan/kvinnan heter finner jag sannerligen motbjudande. Hennes öde till trots.
Den karaktär som jag känner med är hennes mellanbror Mattias. Han som hamnar i kläm. Den som inte är äldst. Inte är yngst.
Den som inte försvann.

Tragedin består i att den äldsta brodern försvinner efter ett hetsigt bråk med fadern. Det är jakttider, det är heder och  hemligheter.

Det hade inte gjort något om boken kortats ned. Essensen skulle ändå vara klar och stark.

Best of Bokmässan 2013 – Berättartraditionen lever vidare

Fredag 10.00, seminarie
Berättartraditionen lever vidare
Åsa Beckman samtalar med Therése Söderlind och Kerstin Ekman

Alla har de kopplingar till Ångermanland, har bott i, eller kommer från Ångermanland. Ångermanland – det nya svarta. Dessa författare har förlagt sina berättelser till denna bit av Sverige. Den oberättade trakten. Jag lyssnar.

Berättartraditionen, den långsamma och genomarbetade berättelsen är här igen. I Söderlinds Vägen mot Bålberget, i Ekmans Rövarna i Skuleskogen. Jag lyssnar.
Båda författarna känner en samhörighet med landskapet. Söderlind för att hon är född där, Ekman för att hon bott där.
Men vad är det ångermanländska. Hur berättar man det?
I Vägen mot Bålberget skildras häxprocesserna, tidens tro, kvinnor dog, män dömde.
Ekman drar paralleller till Nazityskland. Det finns en känsla av att skapa upprättelse från de efterkommande generationerna.

När det kommer till berättandet säger Ekman att kvinnorna oftast är bärare av minnen, de som återberättar. Att var femte kvinna under häxprocesserna dog måste ha påverkat minnen och berättelser från den tiden. I DNA kan vi hitta spår av hur människan levde, vad de åt, vad de dog av. Men det är berättelserna som gör dem till människor. Jag lyssnar.

Det blev ett tillägg på inköpslistan med Norrlands svårmod av Söderlind.