Alla dessa listor om bokåret och annat

Det är nu det är dags att lista allt som gillats under det gångna året.
Här kommer några listor till att titta på.

Böcker:
Best fiction enligt Goodreads
1. Go set a Watchman – Harper Lee
2. After you – Jojo Moyes
3. The royal we – Heather Cocks
Se övriga nominerade här

Mina egna bästa (lästa) tips 2015
(om jag inte ändrar mig och lägger till fem nya eftersom jag gillar det mesta jag läser…)
1. Förtvivlade människor – Paula Fox
2. Fyren mellan haven – M L Stedman
3. Mira och Irma, den andra kvinnan – Sabine Gruber
4. Springa med åror – Cilla Naumann
5. Presidentens hatt – Antoine Laurain

paula_fox

Förtvivlade människor – Paula Fox

Film:
Mest populära filmer släppta 2015 (imdb.com)
1. Star Wars: The Force Awakens
2. The Ridiculous 6
3. The Revenant
(36. Insidan ut – min favorit)
Se hela listan här

Vin:
Bästa vinerna under 100 kr enligt Mitt kök
1. Soleado Verdejo Organic 2014 (6043) Spanien, 69 kronor
2. Collevite Verdicchio 2014 (2421) Italien, 89 kronor
3. Marqués de Cáceres Rosado 2014 (2755) Spanien, 79 kronor

Snart är det dags för 2016. Ses!

 

Annonser

Mor ror, mor orm, baka liten kaka

I boken Springa med åror läser jag om flera olika moderskap. I Kristina Sandbergs romansvit om Maj kommer moderskapet oplanerat till en början. Det är en kamp mellan den egna viljan och vad samhället förväntar sig. Eller vad modern tror att samhället väntar sig. Att sedan Monika och Maj båda börjar på M och får en son som heter Lasse gör det hela än mer intressant. Är det en tillfällighet?

I senast lästa Springa med åror har Monika mist sin egen mor som barn. Den frånvarande modern upplever jag som pusselbiten som saknas. Det finns ett hål i Monikas relation till sin egen son Lasse. Precis som Maj (Kristina Sandberg) upplevs Monika undfallande och att hon inte tar tag i sitt liv och sin egen vilja.  Det finns flera likheter även om deras berättelser utspelas under olika tidsepoker. Har inget hänt, tänker jag? Hur ska en god mor vara? En god mor ska baka liten kaka och kunna ro utan åror. Kapabel.

BILD

Liv till varje pris och Springa med åror

För Maj rullar livet vidare och både hon och pappan till barnet, Tomas, håller fast vid varandra. Det är det bästa att göra. En ensamstående mor har inte många möjligheter. De lever sitt familjeliv och ytterligare ett barn kommer, Anita får lillebror Lasse. Maj brottas med sin relation till både barnen och mannen. För Monika blir det ingen familj med mamma, pappa, barn. Pappan till barnet försvinner ut ur deras liv. Kvar är Monika och önskan om en nära relation till sin son. Men Lasse är inte som andra barn. Svårigheten att hantera ett barn som är annorlunda nuddas vid. Det är mer en känsla som tassar runt.
Att bli mor, kroppen förändras, värderingar, känslorna ligger utanpå huden. Det oundvikliga är dock att barnet kommer att frigöra sig för eller senare. Kvar står då en mor med sin hud och kanske en kaka en ugn.

Springa med åror x2 – Cilla Naumann

Efter att ha läst Bära barnet hem och träffat Cilla på Bokmässan blev Springa med åror ett självklart val. Två flickor blir vänner när den ena familjen kommer som sommargäster. Åren går och vänskapen består, inte. Med subtila gestaltningar och fint språk målas en berättelse fram.

Det är fantastiska porträtt av personer och miljö. Det är flickan från landsbygden, den moderlösa och flickan från staden från fina familjen. Monika lär Johanna simma. Monika får Johanna att få bruna ben, springa barfota och cykla på stora vägen. Monika har en frihet. På landet. Johanna som är sladdbarnet i storstadsfamiljen får uppleva något nytt när de köper en bit av marken, det gamla stallet och gör om det till sommarboende. Med franska dörrar och cocktailpartyn. Klasskillnader. Den arbetanden bonden Ivan, Monikas pappa, sommargästen och doktorn som sköter sin mottagning via telefon på distans, Johannas pappa.  Skillnader. Det är smutsigt och luktar på gården, gödselstanken kryper in under skinnet. Rena kläder på söndag. Men all skit stinker, tänker jag, när avloppet fylls i stallet och en brun sörja fyller golvet hos doktorns.

springa_med_åror_cilla_naumann

Springa med åror – Cilla Naumann

 

Vänskapen mellan flickorna blir intensiv och fysisk. Vänskapen trotsar förmaningarna från doktorn för att Johanna ska ”få” leka med Monika. Tillåtas. Underlåtas. Orosmoln stiger upp. Johanna får en sommarfling med en av pojkarna på orten. En av de som köpt av de tomter som Ivan styckat av från gården. De som bygger de fina strandnära husen. Det blir vändningen i tonåren som resulterar att de glider isär. Livet går vidare för Johanna. Monika är kvar på gården. När Monika får barn kommer alla tankar på barndomen och mamman fram.  Mor ror, mor orm. Barnet, Lasse, är inte som alla andra. Han är tyst, inbunden, svår att få kontakt med. Men så kommer tiden då Johanna tar över sommarstället och bor där med sin familj. De forna vännerna börjar en ny försiktig dans med artighet som grannar. Deras barn börjar leka. Johannas barn tillåts leka med Lasse. Nu kommer en krypande känsla om vad framtiden ska ge. Det går inte att sluta läsa.

X2 är både det faktum att jag fick läsa och diskutera boken Springa med åror tillsammans med nya bokklubben som jag startat med mammorna i min dotters klass.  Dessutom finns berättelsen beskriven i boken 62 dagar, där vi följer karaktärerna ur ett annat perspektiv. Det är Tom, Johannas yngste son som är berättaren (ej läst).

Några ord som sades under kvällen:
Stort vemod
Längtan till landet beskrivs i de fina miljöbeskrivningarna
Förändringarna som kommer upplevs starkt genom avstyckningarna av gården
Det är en sådan ojämlik vänkap
Eller är det Monika som är starkare?
Irritation över Monika som inte tar tag i sitt liv (kopplingar till Maj i Kristina Sandbergs böcker)
Väldigt fin relation som beskrivs mellan Monika och hennes pappa Ivan

Höjdpunkt på Bokmässan – Författarträff Cilla Naumann

Tillsammans med Breakfast Book Club fick vi träffa författaren Cilla Naumann och diskutera boken Bära barnet hem. Det blev en mycket stark, fin och känslomässig träff om adoption, livet, moderskap.

Boken är en berättelse som varvas med Cillas egen berättelse hämtade från de dagböcker hon skrivet och en fiktiv berättelse om hemhjälpen Ana som tar hand om andras barn. Det blir en resa genom klassamhället, kärlek och omsorg, Längtan efter barn. Att bära detta barn hem i sina armar, som någon annan lämnat ifrån sig. Att värna om någon annans barn genom kärlek.

Efter denna fina morgon på bokmässan vet vi att det skulle ta 25 år för boken att bli till. Dessa anteckningar som skulle vara till barnet. Dessa anteckningar som snart började gestalta Ana som varit barnhemsbarn. Svårigheten och dilemmat att hantera berättelsen, att inte göra andras upplevelser till sanningar. Med fiktionen får berättelsen liv utan att ta orden från någon annan.

Bära barnet hem – Cilla Naumann

Det är en försiktig berättelse som bär med sig många känslor. Lyckan över att hämta sitt adopterade barn. Jaget som hämtar. Det finns någon som lämnat. Den känslan är svår.

I Bära barnet hem följer vi Cilla Naumanns berättelse från sitt eget perspektiv många år senare när sonen hittat sin biologiska mor och vill träffa henne. ”Det ryms inte i språket” säger hon. Att jag, mamman, ska träffa min sons mamma. Detta blandas med berättelsen om Ana, föräldralös, uppväxt på barnhem hos nunnor. Hennes familj blir de som hon jobbar hos, hemhjälpen, barnsköterskan.
Ska jag fundera på om det varit bättre om hon blivit adopterad?

Mycket sparsmakat, kan jag tycka, får vi ta del av adoptivmammans tankar och upplevelser. Det finns en del skarpa spetsar som skär till. Lasermannens härjningar mot mörkhåriga. Glåpord om nationell tillhörighet. Utanpå alla övriga orosmoment som följer föräldraskap.
Kort och koncist.

På kanten av sommaren – höstplanering

Det är ”sista” sommardagen. Har för mig att augusti räknas in i sommaren. Imorgon går vi in i hösten. Hoppas på en lång härlig höst med sol och bjärta höstlöv. Dags att kamma sig och planera läsningen.

Pågående läsning Steglitsan går bra, om än många sidor att klara av.
Lånade just hem två Maria Lang av svågern. Ursnygga omslag, De röda kattorna och En främmande man. En av dem skulle ju passa att läsa ganska snart. Annars hamnar de i ”högen”.

Maria Lang

Maria Lang

I September är det internationell författarscen på kulturhuset, Julie Otsuka. Borde läsa ytterligare en bok av henne. Har läst ”Vi kom över havet” tidigare.

Sedan kommer juvelen i kronan, septembers höjdpunkt, Bokmässan. Breakfast Book club har bokfrukost under bokmässan för Bära barnet hem, Cilla Naumann. Måste läsa.