Tom Rachman om hur vi lär oss det nya

Hade kunnat lyssna till diskussionen med Rachman länge. Boken Stora makters uppgång och fall köpte jag och ska läsa. Gillade De imperfekta mycket. Men diskussionen runt nya boken gick iväg på mycket intressanta vägar under seminariet på bokmässan.

Några top of the line-citat:
“Changing is evolving”
“Consistency of character is a disaster”
“The fast life will show the gap between the young you and the old you”

Det började med prat om vad en plats kan göra för människan, för kulturen. Rachman menar att kulturen är mycket mer skapandet av sig själv snarare än att tillhöra en plats. De flesta (större) förändringar sker ändå för en människa via kriser av olika slag.
Kanske speciellt i västvärlden där vi under lång tid mer förvaltat det vi sett som färdigt.
Det som händer runt om i världen lär oss nya saker. Om vi är öppna att ta emot det nya.
Att läsa är att lära sig nya saker. Att lägga undan sig själv en stund och gå in i fictionen.

Parallella berättelser som berör @bokmässan

Seminarierna på Bokmässan är som att öppna upp porten till all kunskap. Det är så mycket som ryms i litteraturen. Så mycket att få veta, att få berätta. I år fann jag de parallella berättelserna speciellt intressanta.

Seminariet Greken och Araben, med Theodor Kallifatides och Pooneh Rohi, får vi två berättelser på temat exil. Hur det är att slita upp sina rötter och börja om i ett annat land. Detta är berättat för att visa likheterna i att vara främmande men också olikheterna.
Greken – eller ”Med sina läppars svalka” av Kallifatides, följer Elenas flykt från Grekland, att börja om.  Att vara svensk fem dagar i veckan och grek två dagar på 50-talet.
Araben av Pooneh Rohi, ligger i nutid och visar på hur immigranten upplever sitt nya land. Att inte komma till nytta trots utbildning, bildning. Att förakta ett folk som kan prata om vädret när han själv har sett tortyr.
Ett oerhört starkt seminarie.

I skuggan av stjärnorna presenteras två kvinnoöden. Samtida kvinnor, Ida Bäckman född 1867 och Märta Söderberg född 1871. Den ena som framhäver sig själv, gifter sig inte och uppfattas som påträngande och besvärlig. Den andra som följer sitt borgliga liv, gifter sig för att sedan bli inlagd på mentalsjukhus. Två öden och två mycket hårda bedömningar av kvinnor.
Den umbärliga av Sigrid Combüchen
Hjalmar och Märta Söderberg – en äktenskapkatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin

Småstadblues – Kvinnliga öden och livsvillkor är även det parallella temat i Liv till varje pris, som följer hemmafrun Maj i Örnsköldsvik samt Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona, om att som ung bli gravid utanför äktenskapet. Ett öde som de båda kvinnorna delar men för Maj tar fadern sitt ansvar och de gifter sig. Dock blir hon fast i ett liv som inte alltid är så lätt.
Frågan är hur fria vi är idag, jämfört med kvinnorna under 30-40-50-talen? Vilka måsten har vi idag som kvinnor måste uppfylla. Vilka krav ställer vi på oss själva. Vi slipper baka sju sorters kakor. Vi har vänner att prata med i bästa fall när livet känns svårt. Men även idag ses problem mest som något som ”bör skötas snyggt”. I allra högsta grad i mindre städer! Kristina Sandberg och Anneli Jordahl har fångat bluesen.

Sommaren utan regn – Maggie O´Farrell

En bok helt i min smak. En berättelse som bygger och bygger, genom hela boken. Gemytlig med oväntade händelser. Familjen Riordan ser ut att vara en mönsterfamilj på ytan med tre vuxna barn, mor och far med irländskt påbrå. Livet rullar på. Men en dag går fadern ut för att köpa tidningen och kommer inte tillbaka.

Familjens relation sinsemellan, varje individs personporträtt är målande och intressant. Bakom varje lagt hårstrå och familjemiddagar gömmer sig historier och tankar som visar upp ett liv. Sommaren utan regn 1976 ger en hetta utan dess like. Detta väderfenomen förstärker in redan bra berättelse. Lovely!

Den andra kvinnan – Therese Bohman

Vad vill Therese berätta? Det är en fråga som blir återkommande när jag läser boken. Huvudkaraktären drömmer om ett annat liv. Det är tristess. Hennes vänner tycks leva kvar i ungdomsvärlden med pojkvänner och plugg. Hon blir älskarinna åt en medelålders läkare. Den andra kvinnan.

Vi får följa en ung kvinna som arbetar på Norrköpings sjukhus i matsalen. Hon serverar maten till läkare, sjuksköterskor, de som står över henne hierarkiskt. Hon längtar bort från den lilla staden. Hon som vill bli författare. Sedan följer tankar (och handlingar) kring sexualitet, hur kvinnan bör vara, tankar om livet. Det blir en röra utan röd tråd. Förmodligen ligger presentationen mycket nära verkligheten. Jag känner inte många som tänker och följer ett spår genom livet. Tankarna såsom livet tenderar att spreta åt lite olika håll. Det är inte en huvudkaraktär att tycka om. Tvärtom. Hon är velig och lättpåverkad även om hon ska framställas som den som vågar vara annorlunda. Hon flyter med trots att hon har starka åsikter om hur det borde vara.
Boken har bra personporträtt, det är lätt att se dem framför sig. Det är det starkaste i boken. Rent av genialiskt. Men jag kommer inte att sakna dem.

Läs mer här

Maj och Kristina Sandberg föder ett barn

Ingången till att skriva om Maj i Att föda ett barn är Kristinas egen mormor. Det finns en del likheter som att bli gravid före giftermål. Vad finns det då för val? Gifta sig eller lämna bort barnet? Det går att läsa att Barnavårdsnämnden enligt lag från 1917 kunde ”förordna och entlediga tillsyn” av barn födda utom äktenskap.

Det var inte bättre förr. Som mensskydd har Maj en linneduk som viker ihop. Tänk hur otympligt och föga hygieniskt detta måste ha varit. Osäkerheten att som ensam i en stad bli gravid med en man hon knappt känner. Han tar sitt ansvar och hon kliver in i en främmande familj. En borglig familj med förpliktelser. Laga fina middagar, sköta hemmet, samtala med en svärmor som gör mer skäl för svär än mor. Det är klart hon längtar efter sin mammas stek med sås och pressgurka. Längta hem.
Som nygift mor förväntas hon lämna sitt arbete och sina vänner. Att leva med sin man och hans vänner. Att ta hand om sitt barn. Barnet som skriker, de andra dricker sherry. Barnet som kräver. Varför räcker inte viljan att älska och bli älskad.

Ta en promenad med Maj och Kristina Sandberg

I boken Att föda ett barn kan du följa med på promenad genom Örnsköldsvik, eller Övik som vi lokalbor säger (eller lokalbor i exil). Vill du se gamla bilder från Övik har museet en hel del att visa.

Maj jobbar på Kjellins konditori. Jag har inte hittat något om detta, men det skulle kunna vara en omskrivning för Stenmans konditori som då låg på stora torget. Idag huserar här Åhléns och Waynes. På 30- och 40-talen var caféerna välbesökta för att under 50-talen få konkurrens av tv-apparaten. Mer om detta kan du läsa här.
Staden beskrivs 1938 på detta sätt: ”Örnsköldsvik är en ovanligt trivsam stad och lagom stor, för att man ej ska tappa bort varandra i vimlet.” (Friluftsfrämjandets årsbok 1938)

När Maj för första gången träffar Tomas Berglund på konditoriet följer hon och hennes väninna med honom och en manlig vän en på biltur. De går mot Viktoriaesplanaden (blå linje på bilden nedan) där Tomas bor. I en lägenhet på tredje våningen i ett grönmålat hus, det står rosa pelargoner i fönstren i trapphuset. Maj har på sig en sommarklänning med bomullskofta. Här får vi även veta att Tomas som bor ensam efter sin skilsmässa ofta går till Stadshotellet och hämtar mat, strömingsflundra med pärstampa (vid siffermarkeringen på bilden nedan). Staden är även idag tämligen samlad kring torget och två affärsgator, Storgatan och Nygatan. Parallellt med Nygatan ett kvarter bort ligger Viktoriaesplanaden.

Bilturen går ut till Gullvik som redan då var ett sommartillhåll. Idag är det både sommarstugor, året om boende och camping här ute med ett fint havsbad och sandstrand. Vi ett senare tillfälle tar de båten från Köpmanholmen ut till Ulvön för att dansa. Båten till Ulvön går fortfarande från Köpmanholmen idag.
Själv hyr Maj ett rum på Bergsgatan, på den övre delen av staden (röd linje på bilden nedan). Här läser vi att hon går uppför ”den branta backen” för att ta sig hem. Jag tolkar detta som Lasarettsgatan. Huset där hon bor har kallfarstu och furutrapp, kyrkklockorna hörs.

Örnsköldsviks centrum

Fika med Maj och Kristina Sandberg

En av höstens släpp som jag verkligen ser fram emot är den sista delen (Liv till varje pris) av tre om Maj i Kristina Sandbergs romaner. Men innan dess ska jag suga på karamellen och gå in lite mer i de två tidigare böckerna. Idag avdelning fikabröd.

I boken Att föda ett barn jobbar Maj på Kjellins konditori i Örnsköldsvik när hon träffar Tomas. Här serveras bland annat trekanter med brödfat, ägg och anjovis på skräddarbröd, sockerdricka, napoleonbakelse. Här finns även karlspadergifflar med mandelmassa och äppelsylt som Maj tar med sig när hon åker hem till Östersund.

Skräddarbröd
Skrädda är ett gammalt ord för att sikta. Skräddakakor var ursprungligen gjorda på siktat rågmjöl.
50 g jäst
50 g smör (kan bytas ut mot ½ dl rapsolja)
4 dl mjölk
1 dl filmjölk
1 tsk salt
2 dl ljus sirap
1 1/2 msk anis och fänkål (finstötta)
ca 10 dl rågsikt
ca 4 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunken.
Smält smöret och häll på mjölken och filmjölken och värm till 37 grader.
Häll degvätskan över jästen och rör om tills den löst sig.
Rör ner salt, sirap, kryddor och hälften av rågsikten.
Arbeta degen.
Tillsätt resten av rågsikten i omgångar och arbeta sist in vetemjölet.
Låt jäsa i 30 min.
Ta upp degen på bakbordet och arbeta den smidig.
Dela degen i femdelar.
Kavla ut dem till runda kakor.
Ta ut ett litet hål i mitten av varje kaka.
Nagga med gaffel.
Lägg på smord plåt.
Låt jäsa i 30 min.
Grädda i 225 grader i ca 10 min.
(recept hämtat från bloggen brödattbaka)

Annat gott som bakades på 30-talet:
Karlspadergifflar med mandelmassa – se recept här
Andra småkakor som var populär på den tiden var jitterbug, de möra goda kakorna med marängsmet mellan och kruskakor, möra kakor med socker och kanel på kanten

Bokpepp – Bokmässan på pekavstånd

Nio dagar kvar!!! NIO… det är en hand plus fyra fingrar. Det gör att jag kan PEKA mot Göteborg och bokmässan med det tionde fingret. Det härliga pirret för ”snart ska jag åka” till vetskapen om känslan när jag är där. Planeringen av seminarier i stort sett klar. Nio dagar!

Torsdag är Sigrid Combüchen given.
Fredag har jag b.la planerat Hundra år av äktenskap, Journalist eller författare och Stig Lindberg (med flera).
Lördag  Småstadsblues med Kristina Sandberg och Anneli Jordahl. Osäker om jag hinner med Micael Dahlén. Bokade tokigt tidigt tåg hem på lördagen…

Håller kvar sommaren utan regn

Det har varit en fantastisk sommar. Och nu en fin höst, med klart väder, sol. Helger då jag kan sitta på verandan och läsa. Skulle kunna menar jag. Har hittills tvättar krukor och utemöbler.
Passande att börja läsa Sommaren utan regn av Maggie O´Farell

Redan under de första sidorna kan jag känna hur värmen ligger som ett lock över berättelsens karaktärer. Inte helt olikt den sommar vi upplevt i Sverige. Så mycket sol och bad var det länge sedan jag konsumerade. En av alla uppsidor med att läsa är att en bok, en berättelse kan hålla kvar vid känslor och upplevelser samtidigt som de ger mig nya. Ska försöka stanna här en stund. Lite svårt när jag inom kort kommer att vara ”där”, det vill säga bokmässan. Men det pratar vi om en annan dag.

Familjen i litteraturen

Några tankar efter sommarens lästa böcker där familjen var högst närvarande. Och vems familj skulle inte vara ett ämne för en bok undrar jag? Individer knutna av arvsmassa som förväntas vara ett team. Mycket intressant.

I Sophies val fördöms en av huvudpersonerna av sin bror då han tror att hon har otillbörlig relation till ockupationsmakten. Har hon det? Är det befogat? Måste familjen alltid sluta upp kring sina medlemmar? Eller är det så att alla människor, familj eller inte, behöver vara förstående i större grad? Att förstå är en sak att förlåta en annan. Svårt.

Norrlands svårmod. Som så många romaner/filmer om Norrland (som är en stor del av Sverige och inte en ort) är det sinnesstämningen som är central. Här är familjen, relationen till orten mycket viktig. Jag kan intyga att det är så. Lokalpatriotismen lever och frodas. Och, jag kan även intyga att mentaliteten är annorlunda. Om det är så även i samhällen söderut vet jag inte. Men familjen håller ihop. Byn håller ihop annars rasar allt samman. Men här finns även avund och misstänksamhet.

När Jeanette Winterson skriver om sin uppväxt och familj är det en dysfunktionell bild av familjen som växer fram. Modern är inte som andra. Det måste vara det största sveket i vårt samhälle. En kvinna som inte är moderlig. Citatet “Parents? What for? Except to hurt you.” är ett slag i magen.

Familjen. Vilket laddat ord det är.

Märta och Hjalmar Söderberg – gift

Sällan har en berättelse lockat så till läsning. I Johan Cullbergs och Björn Sahlins bok om äktenskapet mellan Märta och Hjalmar Söderberg får vi följa deras liv mot en katastrof. Han är författaren och en ”grill-Janne” (dåtidens snobb och dandy). Hon är överklassflickan som blir en ”hysterika”, en sinnessjukdom som ansågs vara en kvinnlig störning. I lördags fick vi en förstklassig introduktion hos Natur och Kultur till boken Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof.

Det är en skildring av ett äktenskap i början av 1800-talet. Kvinnor är inte myndiga utan står under sina äkta mäns förmynderi. Här möts den fina flickan som har gått i flickskola och författaren med de gula skinnhandskarna. Hon förför honom. Han är känslig. Kaos.
De har båda älskare på sidan om men snart står det klart att Hjalmar inte vill tillbaka till sin fru. Vänner och bekanta intygar hennes sinnessjukdom, barnen tas ifrån henne och hon tas in för vård, b.la på Långbro sjukhus.
Här skulle nog vilken människa som helst förlora vettet, när barnen tas ifrån. Det slår mig att vara kvinna under 1800-talet skiljer sig i vissa fall inte mycket från idag. En kvinna kan inte bete sig hur som helst utan att få en ”dom” över sig. Sinnessjuk eller sköka, bitch eller inte en god mor.
Återkommer när jag läst boken. Det går ilningar genom kroppen.

Bokpepp

Det är mycket böcker så här på hösten med roliga event, bokmässa och kanske några nya inköp. Väntar så innerligt efter Liv till varje pris av Kristina Sandberg och precis köpt Den andra kvinnan av Therese Bohman.

På lördag ska jag och enochannanbok till Natur och Kultur för att lyssna till Johan Cullberg och Björn Sahlin och nya boken om Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof.
Som om inte detta är nog har Bokmässan (21 dagar kvar idag) ett seminarie som heter Hundra år av äktenskap där äktenskapsfrågorna belyses i den moderna skönlitteraturen. Pepp är bara förordet.