Steglitsan – 746 fullmatade sidor

Ja, det ska erkännas att antalet sidor är centralt i Steglitsan av Donna Tartt. Det är mycket information, många namn, ingående relationer med karaktärerna. Det är som att vara en del av kroppen, hjärnan och världen genom boken.

Baksidan blir så för mig att det kan bli för mycket. För mycket av ingående detaljer i drogrus, för långa och många dialoger såsom de låter mellan dig och mig. Inte bara kloka och kvicka kommentarer.
Men det är ett sug i boken, alla dessa detaljerna till trots, som gör att det är svårt att lägga undan den. Jag vill ju veta. Vad händer? Varför? Varför inte?  Det finns några partier i boken som jag kunnat vara utan. Det finns partier i boken som etsar sig fast. Någonstans i den långa stora berättelsen finns ett barn som tappat fotfästet.

Vid det här laget känner nog de flesta till vad Steglitsan handlar om, men här en kort introduktion.
Trettonårige Theo överlever en olycka som tar hans mammas liv. Pappan är frånvarande och till att börja med hamnar han hos en vän och dennes familj. Men så dyker pappan upp med sin nya flickvän och Theo rycks upp. Nytt liv, nya vänner och början på ett stökigt liv. Han försöker finna sig själv, meningen. Allt som kan påminna om mamman blir centralt. Något som följer honom genom livet.

Vaclav & Lena #blogg100

Som en saga där den förtrollade skogen är utbytt mot kvarteren runt Brooklyn. Inga söta fåglar som kvittrar.  Vaclav och Lena tar mig med på en känsloresa.

Det är en bok med många berättelser i. Vaclav och Lena möts som barn och får den där speciella kontakten. Det är berättelsen om ryska immigranter.  Det är en berättelse om vänskap och önskan om tillhörighet. Den är mjuk och följsam i sitt berättande, hårda händelser till trots. Mycket bra.

Boken ger tre dominerande vinklar.  Om barnen, tonårstiden och bakgrunden till Lenas liv. Jag fastnar mest för barnaåren. Här är det levande och gripande. Karaktärerna kommer fram och är väldigt nära mig som läsare. Hur kan jag hjälpa dem? De är barn. Vill ta hand om. Tänker på hur barn kan gå in i en egen verklighet när livet är tufft.

Belöning för väl utfört arbete #blogg100

Läste att tisdagar tydligen är veckans mest effektiva arbetsdag. Jo, jag har hunnit med en hel del idag. Då måste jag ju belöna mig med b.la Vaclav och Lena från Printz publishing och Johan Greens Förr eller senare så exploderar jag. Den senare för att jag ska delta på Breakfast book club och diskutera denna bok. Bra tisdag!

Tillbakablick i bokhyllan #blogg100

Det är fullt i bokhyllan. Här finns både olästa och lästa böcker. Några favoriter som inte ska lämna bokhyllan utan är här för att stanna är dessa godbitar. Värda att läsa igen någon dag.

Just kids – Patti Smith, har aldrig varit i New York, men det här är väl så mycket NY det kan bli?
Busters Öron – Maria Ernestam, oväntade vändningar och en överraskande bok.
Den röda soffan – Michèle Lesbre, charmig en aning hjärtslitande och en hel del Paris.

Boktips

Boktips

Minnen från Bokmässan 2013…4 dagar senare…

Vad tyckte jag om september månad innan jag träffade bokmässan? Kan inte ens tänka tanken längre. Nu är det höjdpunkten som planeras ett år i förväg. Det är händelsen som bär mig så jag klarar mig fram till jul. En annan favorit.

Bokmässan, fullt av böcker och människor som gillar böcker. En gigantisk sandlåda med nya fina leksaker varje år. Det är med uppspelt sinne och höga förväntningar jag kliver in. Hittills, alltid infriat. Tack Bokmässan!

Mina boktips aka inköpta böcker i år:
Bär den som en krona – Sanna Tahvanainen
Världens bästa kladdkakor – Anette Rosvall, Emma Hamberg
Det bästa från Magnolia Bakery, New York – Anette Rosvall
Skitenkelt – Mikael Friberg
En nypa salt – Maria Goodin
Kodnamn Verity – Elisabeth Wein
En, jag – David Levithan
Brodera på linne – Monica Hallén
…och några pockets
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Madame Bovary – Gustave Flaubert (lika mycket för det snygga omslaget som för innehållet)
Haren med bärnstensögon – Edmund De Waal
…och två barnböcker
Natten då Sigge föddes
Prinsessor går på zoo

Dessa VILLE jag ha men fick sansa mig:
Kanada – Richard Ford
Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien – Mohsin Hamid
Än klappar hjärtan – Helena Von Zweigbergk
16 rader – Petter Alexis Askergren
Gone girl – Gillian Flynn
Dålig karma – David Safier
Augustiresan – Anna Fredriksson
Blekingeg 32 – Lena Einhorn
Guld – Chris Cleave

Återkommer med berättelser om de seminarier som jag gick på.

Mingel bland superhjältar och husmorsor

Alltså, först och främst TACK till Printz Publishing. Älskar mingel. Lite gott vin, lite prat här, lite prat där. Sommarvärmen välde in över oss, musiken dunkade, glasen klirrade.  Det var som en utlandssemester i miniatyr. En dag som gårdagen tar jag med mig och lägger till som förberedande inför boksommaren. Laddad med nya läsupplevelser. Blev mycket glad då inbjudan låg i min inbox.

Idag, efter festen, dagen efter, fötterna trötta efter högklackat. Fin ska man vara när man går på mingel bland superhjältar och husmorsor.

Det bästa av allt/Ronna Jaffe

”Sex & the City på 50-talet!” skriver man på adlibris.com. Eller tv-serien Mad Men tänker jag. En tidsepok som är fascinerande att läsa om, att drömma sig bort i, att ompaketera och presentera i nutid. Jag dras in i historien, bra driv, karaktärerna växer fram. Hela New York växer fram på sidorna.
Allt är oerhört snyggt presenterat. Jag menar snyggt som att titta på berättelsen i ett perfekt skyltfönster.  Känslan i  sjabbiga lägenheter som ändå blir till slott. Barerna, kontoret, restaurangerna. Dessa beskrivningar av kläder, material, hur de satt på kroppen, färger, hur vördsamt de köptes in.
”Och dessutom hade hon en slät, svart jerseyklänning som hon hade sett i en av modetidningarna hon fått.” Jag vill ha.
Eller ”Vid ett bageri på Sixth Avenue stannade hon för att köpa glaserade honungsbullar åt modern. Av en impuls köpte hon också några kakor i form av djur till lillan.” Jag vill ha!
”I garderoben hittade hon en röd klänning som hon gillade men hade glömt att hon ägde. Det var en träffa-folk-klänning avsedd för fester.” Den vill jag också ha!

Snart kommer reflektionerna: Män och kvinnor, helt olika, villkor, eller inga villkor alls.
På firmafesten blir en äldre manlig chef en aning överförfriskad och kryper in under ett bord för att studera en kvinnlig anställds ben.
”Under bordet hördes ett dovt grymtande och sedan några otydliga ord. Så kröp mr Shalimar nu rödare i ansiktet än nyss efter ansträngningen, baklänges ut igen och tog sig på fötter.  Du har underbara ben tillkänna gav han.”
Och hur mycket whiskey kan en ”oskuldsfull” ung kvinna på 19-20 år hälla i sig under en lunch eller middag med sin seniore, äldre (läs 40-någonting) manlige chef?

Varför vill inte kvinnor inte hålla kvar vid någonting så fort de fått en man på kroken? Allvarligt, ville tjejer på 50-talet inget hellre än att gifta sig? 
Ofattbart för mig som lever nu 2012 (inte direkt 19-20 år, men ändå).  Jag har hört historierna min mamma berättat om när hon var ung och jobbade på 50-60-talet. Hon ville vidare, lära sig mer, få mer ansvar. Ofta fick hon en klapp på huvudet; ”Inte ska väl lilla frun arbeta så”.
LILLA FRUN!

Tillbaka till ”Det bästa av allt”, underbar bok att läsa, men… Den tappar mig i slutkapitlen som jag upplever som ”nu måste vi avsluta det här”. Och då menar jag avsluta, pang, slut, bort. Det här var för mig en ”stark 4” under hela lästiden fram till sista kapitlen som inte höll måttet.
Läs den! Men av mig får den;

Betyg: 3/5
 
”Det bästa av allt är en modern klassiker som skapade sensation när den gavs ut 1958. Aldrig tidigare hade någon skrivit så öppenhjärtigt om unga kvinnors verkliga drömmar, behov och längtan.” adlibris.com
 
 
bild från adlibris.com