Why be happy when you could be normal – Jeanette Winterson

“There is a lot that you can´t change when you are a kid. But you can pack for the journey…”
Efter att ha läst hela boken kommer dessa två meningar att få större betydelse. Livet är en resa. För vissa är det en tuffare resa än för andra.

Jag blir inte överväldigad av boken ”Why be happy when you could be normal” men den berör. Den bjuder även på roliga anekdoter. Eller händelser som med perspektiv av tiden kan blir lustiga. Det är en bild av ett 60-tal i England, långt från pastellfärgade kläder och leende familjer. Jeanette Winterson växer upp som adopterat barn i mycket religiös familj. Det mesta är förbjudet. Hennes adoptivmamma läser bibeln, tror att värden ska gå under och som i sitt sökande blir en tyrann.

Några meningar som fastnat från boken:
”When a woman alone is no longer of any interest to the opposite sex, she is only visible where she has som purpose.” (inget nytt under solen på en sidodär 50 år alltså)

“Parents? What for? Except to hurt you.” (kommer någon över en uppväxt som den som beskrivs i boken?)

”A solitary woman who longed for one person to know her. I think I do know her now, but it´s to late” (oerhört sorgligt)

Vad har hänt med läsandet efter sommaren?

Detta är en kvalificerad fråga när det kommer till mig. Vad har hänt med det läs-flow som infann sig alla dessa ljusa kvällar på verandan? När böckerna avlöste varandra och texterna flög genom luften till mig. Det är inte samma sak nu tillbaka i stan. Inte samma.

Det är som om bokhyllorna har vänts sig inåt. Inga långa bladarmar som drar efter mig. Jag har massor av ”vill-läsa-böcker”.  Eller så får jag invänta bokmässan. Garanterad bokinjektion. Den lagliga bokdopingen. Den livsuppehållande behandlingen. Snart. 31 dagar kvar

Anna och Mats bor inte här längre

Pang på. Rakt i nyllet. Så var det att läsa Anna och Mats bor inte här längre. Det känns så äkta att jag tror att jag är där. Glad att jag äntligen läste boken som jag haft hemma ett bra tag. Nu måste jag botanisera vidare hos Helena Von Zweigberk.

Att följa ett uppbrott, en skilsmässa, kvinnan och mannens respektive tankar och handlingar är både smärtsamt och nyttigt. Nyttigt för att det beskrivs så väl. Ena stunden vill jag hålla med den ena och andra stunden den andra. Men ok, jag är ändå lite mer på Annas sida. Men det är så mänskligt. Vi löser alla olika situationer på olika sätt. Här i boken kastas det över mig som läsare. Jag blir knockad. Det är också olikheterna som gör hela berättelsen så trovärdig, outhärdlig i vissa avsnitt. Hur lyckas egentligen män och kvinnor leva ihop? Smärta.

Jag kommer att läsa berättelsen om Anna och Mats baklänges. Börjar med skilsmässan och går Ur vulkanens mun där deras kris pyr under en semesterresa.

Sophies historia – Jojo Moyes

Det är ett oerhört driv i Sophies historia. Jag läser, det går snabbt, jag vill inte sluta läsa. Det är spännande avslut i varje kapitel. Efter att ha läst Livet efter dig av Jojo Moyes kan jag konstatera att hon vet vilka knappar hon ska trycka på.

Här är det två parallella berättelser om kvinnor som vardera har sina öden. En tavla binder dem samman. Det är Frankrike under första världskriget och det är ett modernt London. Det är humor i det svarta, det är mycket kärlek och kvalfylda val.
Jag fastnar mest för franska Sophie. Hon har en karaktär som tilltalar mig. Djärv, uppnosig men som även hon vacklar. Under ockupationen av Frankrike tar tyskarna över byar och städer. De kräver. De rekvirerar. De tar. Men ibland finns det något mänskligt och då uppstår en speciell kontakt. Något förbjudet.

I det nutida London får vi följa Liv som efter sin makes allt för tidiga död hankar sig fram. Jag vill liksom säga åt henne att ”ryck upp dig”. Hon går omkring i ett glashus byggt av hennes man. Som en fågel i en bur.
Efter en blöt och självömkande kväll träffar hon Paul och då börjar livsöden att korsa varandra.