Landsbygd vs storstad och hur du pratar om böcker

Studieförbundet Vuxenskolan bjöd igår in till en inspirationsträff – Sju tips till dig och din bokcirkel. Vi fick även se och höra Gertrud Hellbrand som skrivit Veterinären och som hon fick Landsbygdens författarstipendium för. Priset ska ”tilldelas en person som i sitt författarskap speglar nutidens landsbygd, med inriktning på författare i början av sin karriär.”

I Hellbrands bok återvänder karaktären Kristin hem till sin barndomstrakt efter att ha bott i Stockholm i många år. Det uppstår en konflikt. En känslomässig konflikt och något som jag tror att många som bott på landbygden och flyttat kan känna. Jag gör det. Att vara ett med sin hembygd, men att även vara alienerad från den. Att alltid vilja försvara sin bygd, den man en gång lämnat för att skapa något annat. Att få återskapa sig själv på okänd mark. Mycket, mycket intressant. Boken står hemma i bokhyllan och nu måste, måste jag läsa den.

Tipsen då, för att bokcirkla. Det är det goda samtalet som är det bästa tipset. Att få återuppleva en läst bok genom andras tankar. Formen hur samtalet går till är egalt. Här några konkreta tips:

  • Träffas i grupp 3- 12 personer
  • Träffas på en och samma plats eller
  • Gå med i en virtuell grupp på nätet eller Facebook
  • Välj ut några frågeställningar (Vilka intryck fick du? Hur beskrevs karaktärerna?) som ni ska diskutera kring boken ni läst
  • Lyssna och dela med dig

”Den som läser går aldrig ensam till sängs”

Små solfåglar långt borta

Lättsamt och flytande språk. Detaljrika beskrivningar för såväl karaktärer som mat och omgivningar.

Om hur livet förändras i ett kast. Det som varit försvinner och något annat sker. Två barn som växer upp och väljer lite olika vägar att ta sig igenom svårigheter.
Genom flickan Blessings ögon får vi följa familjens svårigheter men även närheten och kärleken.
Många hemskheter. Många frågor för mig som inte är insatt i konflikten i Nigeria. Mycket läsvärd.
Små solfåglar långt borta – Christie Watson.

Sarah Waters – release för Hyresgästen

Vilken kväll, vilket ställe! Champagnebål i vackra tekoppar, röd sammet och mörka rum. Vi fick höra Helena Dahlgren intervjua Sarah Waters på Melt bar i Stockholm. En perfekt matchning av lokal, intervjuare och författare.

”Sarah Waters är tillbaka med en mästerlig roman om passion, svartsjuka och brott i tjugotalets London. Hyresgästerna är en bladvändare av en världsförfattare i sitt absoluta esse.”
Tack till Natur och kultur.

I parallella universum kan vi läsa hur mycket som helst

För att återknyta till rubriken hänvisar jag till programmet igår kväll på Vetenskapens värld, SVT. Ett antal forskar påstår att det finns oändligt antal universum. Där vi finns i lite andra versioner av oss själva. Eller rent av som oss själva fast där. Inte här. Hur som helst. Ser ni möjligheterna att läsa hur många böcker som helst, parallellt?!

Här är några godsaker som lockar just nu:
M Train, nytt från Patti Smith. Utkommer 6/10 i USA.
Kvinnan på tåget, Paula Hawkins. Snackisen på Twitter just nu.
Öppnas i händelse av min död, Liane Moriarty.
Novellix ger oss Astrid Lindgren i novellformat.
Den vita staden, Karolina Ramqvist är tillbaka. Måste. Läsa.

För att nämna några..

Just nu läser jag Den onödige mannen och Små solfåglar långt borta. I mina egna parallella universum, väskan och hemmet.

Ett norrländskt trauma – brevväxling med en mördare

Det som slår mig, verkligen trummar hårt, är hur utsatta unga människor är. När uppväxten är fragil ska du vara populär, snygg, speciell. Inte ska du ha acne, vara oskuld och sitta hemma. I romanen med självbiografiska inslag får vi följa Veronica som börjar brevväxla med Åmselemördaren Valjakkala.

Tristessen ligger tät över det lilla samhället i Västerbotten i slutet av 80-talet. Vad kan man som tonåring göra mer än att röka, hänga vid kiosken och gå på fest? Victoria Larsson skriver med tydliga ord. Det är avskalat men ändå väldigt, väldigt tydligt. Det är detaljer som ger igenkännande leende och detaljer som kryper under skinnet. Formen kändes avgörande när jag läste boken.
Huvudkaraktären Veronica bär på en inre ilska, en vilsenhet. Ständiga utbrott hemma, bråk med familjen, problem i skolan. Genom uppmärksamheten som ”fan girl” till Valjakkala skapar hon sig en identitet.  Men brevväxlingen ser jag som en fond mot allt annat intressant att läsa i boken Ett norrländskt trauma.

 

Ett norrländskt trauma

Ett norrländskt trauma

En nypa salt – feelgood från Printz Publishing

Det är en skön känsla att läsa dessa små godbitar som ger skratt och eftertänksamhet. De luras en aning med en ofta lättsam inramning och inslag av humor. Men så kommer det något under ytan som skakar tillvaron. Så även med En nypa salt.

Vi följer Meg som växt upp med sin ensamstående mamma. En ganska ovanlig uppväxt med krabbkakor som bits och spagetti som växer i blomlådor. Om man ska tro hennes mamma. Nu kommer Meg hem för att ta hand om sin mamma som blivit allvarligt sjuk och nya sanningar kommer fram.
Ett extra plus är all mat som både lagas och diskuteras i boken. En spin-off skulle ha varit en samling med recept i slutet av boken. Om jag fått önska.