Why be happy when you could be normal – Jeanette Winterson

“There is a lot that you can´t change when you are a kid. But you can pack for the journey…”
Efter att ha läst hela boken kommer dessa två meningar att få större betydelse. Livet är en resa. För vissa är det en tuffare resa än för andra.

Jag blir inte överväldigad av boken ”Why be happy when you could be normal” men den berör. Den bjuder även på roliga anekdoter. Eller händelser som med perspektiv av tiden kan blir lustiga. Det är en bild av ett 60-tal i England, långt från pastellfärgade kläder och leende familjer. Jeanette Winterson växer upp som adopterat barn i mycket religiös familj. Det mesta är förbjudet. Hennes adoptivmamma läser bibeln, tror att värden ska gå under och som i sitt sökande blir en tyrann.

Några meningar som fastnat från boken:
”When a woman alone is no longer of any interest to the opposite sex, she is only visible where she has som purpose.” (inget nytt under solen på en sidodär 50 år alltså)

“Parents? What for? Except to hurt you.” (kommer någon över en uppväxt som den som beskrivs i boken?)

”A solitary woman who longed for one person to know her. I think I do know her now, but it´s to late” (oerhört sorgligt)

Annonser

Då tänker jag på Sigrid – Elin Olofsson

”Det här är en berättelse om kärlek, svek och kalldrag..” skrev Elin när hon signerade boken jag just köpt. För mig är den mycket landsbygden och dess liv och människor och vad som händer över generationer.

Nutid och dåtid, gillar dåtidsberättelserna bäst. Sigrid, farmordern, modern, kvinnan som levde för gården Storgårda. Hennes söner, arvet, döden.  Vad som förväntas av dem i en bygd där storleken på gården ger en viss status. Bor du på gården eller på byn.
Barnbarnet Hanna, nutid, flyttat till Stockholm, jobbar på byrå, kär i en gift man. Hon återvänder hem för att reda ut sina känslor. Väl hemma får hon veta mer om sin släkt än hon tidigare vetat. Mötet med sin farmor Sigrid som ”förlorat sig”, dement och sitter på hem.
Hannas pappa som har ett ansträngt förhållande till sin mor.
”Bli aldrig en satkärring, Hanna min. Aldrig en sån som förstör andras drömmar.” (sid 85)

Det som tilltalar mig i berättelser som denna är anknytningen till det lilla samhället. Det berättas i Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”, i Therése Söderlinds ”Vägen mot Bålberget”. Det norrländska, karga. En långsam berättelse som tar tag i dig.
”Alla vill vi ju hem då och då, sa han, och för ett ögonblick undrade jag var han kom ifrån själv, vad som var hemma för honom.” (sid 207)

Läs mer om boken här >

Underdog – Torbjörn Flygt

Skarpa beskrivningar av 70- och 80-talet genom familjen Kraft. Ensamstående mamman Bodil som sliter på jobbet, storasyster Monica, duktig i skolan och siktar på att bli läkare, lillebror Johan som spelar fotboll som Cruijff.

Det är plugg, gympapåsar, tjuvröka och hångla. Eller sitta på rummet, ha få kompisar och plugga. Det är hårt arbete på fabriken och en dröm om något bättre. Då kan man nöja sig med nästan jättebra.

Det är som att sitta till bords med de klassiska mjölkpaketen på bordet. (Regionala skillnader kan förekomma, denna bok utspelar sig i Skåne.) Det är översittarkusinen som alltid slåss och det är pressad gurka till kycklingen när det är finmiddag.

Att läsa boken är som att färdas genom ögonblick av uppväxt (generationsfråga…). Hela tiden frågandes – ska vi gå under eller ska vi klara oss?

Mer om boken här >
Johan Cruijff

Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Vem kunde ana att 590 sidor helst skulle ha sträcklästs. Vägen mot bålbergetHöga Kusten – en historia med rötter i häxprocesserna på 1600-talet, blickar genom familjerna på 70- och 2000-talen. De parallella historierna binder samman en helhetsbild alldeles ypperligt. Dock hade jag gärna sett lite gallring av kapitel mot slutet.

Det är fina beskrivningar, ibland lite smutsiga, sådär som jag ibland tänker på 70-talet som. Och sen den lite mer glansiga ytan 2011. Vi följer familjen där Jacke är pappan, ensambarn utan känd far, ett inte helt glatt förhållande till frun Lillemor och deras dotter Veronica. Att tas med i det lilla samhället och följa relationer, vad som tänktes och vad som blev är som att återuppleva min egen uppväxt. Delvis. Där finns gemenskapen, det nära och kära, men även det dömande. Det pratas alltid på byn.
När Jacke börjar forska i vem hans okände far är börjar detaljer och kopplingar att dyka upp från 1600-talet.
Det är ett hårt liv för bönderna i Nylandstrakten under 1600-talet. Om skörden slår fel, om vintern blir kall, om du inte får friska barn, då kan det tänkas att du har med oknytt att göra. Då kan du bli dömd till döden, om du är en kvinna.
Efterforskningarna som Jacke gör för att hjälpa sin dotter i ett skolarbete blir början till hennes egna efterforskningar i vuxen ålder. En vuxen Veronica som lämnat hembygden. Men så fort hon återvänder till sin barndoms samhälle känns det som om tiden nästan stått stilla.

I Torsåker på Häxberget avrättades 1675 71 personer och brändes på bål. De flesta var kvinnor anklagade för att ha varit häxor. (källa Wikipedia)

Mer om boken kan du läsa här >