Kim Thúy – en unik upplevelse

Har läst Mãn och Vi av Kim Thúy och slås av att hennes avskalade böcker
kan innehålla så mycket. En sådant delikat språk att det får bladguld
att framstå som stenblock. Att hon sedan är en sprudlande människa full
av berättelser är bara mer av allt gott.

Tisdagen bjöd på Internationell författarscen på Kulturhuset där Kim Thúy
var huvudperson. Hon bjuder på sig själv, skrattar, berättar. Vi skrattar,
vi gråter, vi lyssnar hänförda av det hon berättar.
Hon blandar det smärtfyllda i att vara flykting, förvisad från sitt land,
från släkt och vänner, med glädjen i det nya.
Hon ger inblick i det allra hemskaste på ett så poetiskt sätt att
det kan liknas vid trans.

kt_bok

Kim Thúy – bild från Sekwa.se

Några (snabbt översatta) vackra ord som hon sade under kvällens gång:
”För en vietnames är orden Jag älskar dig översatta till mat.
Genom mat visar vi kärlek.”
– så kommer en anekdot om guavafrukt.

”Att tala om bra saker som människor gör skapar positivia tankar
och positiv inställning.”
– om integration och människors värde

”Kanada var färgen vit, det rena. Att komma från krigets Vietnam
blev en stor skillnad. Kriget var rött.”
– om hur Kim upplevde skillnaden mellan sina länder, det nya och det gamla.

Annonser

David Nicholls briljanta ord – Vi

Läste nyligen ut senaste boken av David Nicholls, Vi. För tala i klartext: mycket bra, underhållande och tänkvärd. Förutom själva berättelsen om Douglas och Connie, ett äktenskap, ett liv, relationen mellan man och kvinna, men även mellan far och son, finns här många delar som kan njutas allena. Här är några av mina favoriter kring Douglas och Connie.

Hur Douglas lär sig att lämna en fest med Connie:
”En frank sorti; inget tack för ikväll inget åh vad trevligt det var. Bara gå därifrån, cool och outgrundlig. Jag undrade om jag skulle klara av det.”

På väg på det som skulle bli den perfekta familjesemestern:
”Jag älskar min son och hoppas att det framgår klart och tydligt, men just då hade jag lust att dunka hans huvud mot tågfönstret.”

På bröllop med Connies okonventionella vänner:
”Jag hade aldrig tidigare sett så många kantiga människor i en industrilokal, alla var under trettio – inga muntra mostrar i hatt här inte…”

Olikheter dem emellan:
”Connie kan prata i telefon i timmar, jag är kortfattad och rakt på sak. Connie skär upp grillad kyckling som en kirurg, jag gör fantastiska grytor.”

Om det moderna förhållandet:
”Humor ses som oerhört viktigt i moderna förhållanden. Vi tror att allt ska bli bra om vi kan få varandra att skratta, vilket betyder att ett lyckat äktenskap är samma sak som femtio års ståuppande.”

Livet som fortgår:
”Vi blev tjockare och tappade formen på sätt om skulle tett sig orimliga, till och med komiska, för våra yngre jag….”

Att bli äldre, att få barn, flytta ut från staden:
”När jag kom hem på kvällen kändes staden stressad och aggressiv, jag kände hur mitt grepp kring portföljens handtag hårdnade när jag kom upp ur tunnelbanan, alltid med nyckelknippan redo i andra handen. …. Och visst, det var här all konst och alla teatrar fanns, men när hade Connie senast gått och sett en föreställning?”

Vi – David Nicholls

Det är så träffsäkert, roligt och smärtsamt. Vi, romanen om ett äktenskap av David Nicholls är en favorit som jag kommer att bära med mig länge. Läs den! Läs, läs!

Det är både relationen mellan två makar som beskrivs samt relationen mellan förälder och barn. Hög igenkänningsfaktor på det mesta. I boken börjar vi med krisen, kvinnan vill skiljas, sonen ska iväg på studier. Kvar står en ensam man. Douglas, huvudkaraktären och berättaren.  Då passar väl en lång Europasemester tillsamman väldigt bra. Eller? Det är svårt att inte gilla Douglas. Desto svårare är det att tycka om Connie, hans fru.

Nu uppstår en av alla de intressanta frågeställningarna som boken ger upphov till. Ska jag gilla eller inte gilla någon. ”It takes two to tango.”
Douglas, den lite mer introverte, Connie är levnadsglad, konstnärlig. Sonen är mer av en ”mammas pojke”. Det som är tydligt i boken, när jag observerar Douglas och Connie, är inte lika tydligt i det liv som de lever. Olikheterna. Olikheter som kan vara både ett stöd för den ena och motor för den andre. Det är också i olikheterna som friktionen uppstår. Det som i början var attraktion blir till slut en friktion.

Återkommer med några underbara citat och meningar från boken. Det finns massor!