Aftonland – Therese Bohman

Hon skriver så det kliar i skinnet av obehag. Hennes karaktärer är inte speciellt
”likable”. Samtidigt så är det välskrivet, enkelt och rakt. Kanske träffar
Therese Bohman känsliga punkter? Kanske ligger hennes böcker för nära verkligheten?

Aftonland

Den senaste, Aftonland, handlar om Karolina som bryter upp ur ett förhållande och
börjar en slags vilsen resa. Resa mot förändring eller avgrund, det är frågan? Hon betraktar
livet men deltar inte helt fullt ut. Hon jobbar och rör sig i kulturella kretsar, hamnar ofta i lätt obehagliga eller ”fel” situationer.
Eller söker hon sig omedvetet dit? Dras hon mot fåfänga, självupptagna män?
Vill hon känna livet genom någon sorts pinsam bestraffning mot sig själv?
Eller är det som Bohman själv säger i ett montersamtal under Bokmässan att ”..Känslan att vara en observatör av livet ger en styrka att göra saker..”
Göra saker för att tillhöra, även om du inte vill göra dessa saker?!
(I boken ligga med män, hamna på fel fester, missa viktiga detaljer i jobbet…)

I den tidigare boken jag läst ”Den andra kvinnan” är temat liknande. Det är spelet och
makten mellan män och kvinnor och hur den används. Inte ”likable” men med dragningskraft för sluka böckerna och vilja veta mer. Det finns något kittlande med Therese Bohmans berättelser.

 

Hausfrau – Jill Alexander Essbaum

Det är en intressant intrig i Hausfrau. Hemmafru med tre barn är uttråkad, skaffar sig älskare, bra dialog. Men. Det blir för mycket ingående (om än trovärdiga)
beskrivningar av köttsliga lustar för mig. Blir tveksam. Läser vidare.
Vänta, håll ut!

En Madame Bovary för 2000-talet om äktenskap, sex, otrohet och moral.
Så beskrivs boken. Att karaktären Anna behöver dämpa sin inre tomhet.
Men. Så börjar det hända saker. Bortom alla otrohetsaffärer dyker en
starkare ton fram. Nu vänder boken för mig. Nu blir Anna mer än en
en liderlig kvinna som tar ut sina lustar när andan faller på.
En oväntad vändning.
Sluta läsa efter bilden – SPOILERVARNING!!

Hausfrau – svaga och starka verb

Jag drabbas av att Annas ena son förolyckas allt medan hon ligger till sängs
med en av sina män i annan stad. Jag drabbas av hur hon börjar se sitt
sammanhang. Hur svaga hennes länkar är. Hur alla älskare, enstaka vänner
och psykolog plötsligt inte finns där när hon behöver det som mest.
Jag drabbas av ett ofrånkomligt slut. På allt.

Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri

Vem är du, när andra beskriver dig? Blir du hel eller fragmenterad? Vad är sanning? Det är så många frågor som väcks i Hassen Khemiris bok Allt jag inte minns. När jag kom till gårdags bokfrukost hos Breakfast Book Club, var jag positivt inställd till boken, men inget wow. Nu kryper frågorna omkring i min hjärna.

Samuel är tjugo-någonting, jobbar på migrationsverket, hänger med vänner i Stockholmsuteliv och funderar mycket över kärleken. Vad är kärlek? Han möter Laide som i trettionårsåldern och de har ett inte helt okomplicerat förhållande. Så dör Samuel i en bilolycka. Boken handlar sedan om vännernas berättelser om Samuel. Från olika synvinklar, känslor och upplevelser. Vem var Samuel?
Inte en toppenkille som är allas bästa vän. Men vem är det? Mänsklig med fel och brister, ja.
Kanske blir vännernas beskrivning av Samuel mer ett porträtt av dem själva.

Läs boken och se till att diskutera den i grupp.

Allt jag inte minns

Se det fantastiska samtalet från bokmässan 2015 med Hassen Khemiri

Om boken: Ett antal öden krockar i rasande fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?  (bokus.com)

Fyren mellan haven – Läs den!

Det finns så många dilemman i Fyren mellan haven, så många bottnar, så många öden. Allt är förpackat i en mycket välskriven berättelse som gör mig helt tagen. Men se här går dock tankarna isär under diskussionen hos Breakfast Book Club.

Fyren mellan haven utspelar sig under 20-talet i en liten australiensk stad. En båtfärd ut i havet ligger fyren Janus där Tom och Isabell bygger upp sitt liv. Isabell är en levnadsglad ung flicka. Tom är ärrad av första världskriget. Deras olikheter i personligheten kommer för mig att spela stor roll. Vem känner jag med? Hur har deras uppväxt och erfarenheter påverkat dem?
Att längta efter barn. Det kan jag skriva under på. Vad kan det få för konsekvenser?
Vi går igenom barnlöshet, moderskap, kärlek, rätt och fel. Vad som är rätt vid en tidpunkt kan komma att vara mycket fel vid en annan.
”Det är det som kallas för mod. Att leva med konsekvenserna av våra misstag.” säger en av karaktärerna i boken.  Eller är det att rätta till misstagen?

För att inte avslöja för mycket av handlingen stannar jag här. Säger bara LÄS! Det är fina miljöbeskrivningar, fantastiska detaljer (skorpionerna), levande karaktärer.
Andra synpunkter och tankar under morgonens diskussion; tråkig, för många planteringar av vad som ska komma senare, mycket träffande för mig som adopterad, känslosam, barnet tog fokus från berättelsen. Smaken är som baken.

”Det barnlösa paret Tom och Isabel Sherbourne tar anställning som fyrvaktare på en ensligt belägen ö nästan en dagsresa från den australiensiska kusten. 
En morgon spolas en båt upp på stranden, där fyrvaktarparet finner ett levande spädbarn. De beslutar de sig för att behålla flickan. Först när de återvänder till fastlandet inser paret vidden av sitt beslut.” (bokus.com)

 

Vi – David Nicholls

Det är så träffsäkert, roligt och smärtsamt. Vi, romanen om ett äktenskap av David Nicholls är en favorit som jag kommer att bära med mig länge. Läs den! Läs, läs!

Det är både relationen mellan två makar som beskrivs samt relationen mellan förälder och barn. Hög igenkänningsfaktor på det mesta. I boken börjar vi med krisen, kvinnan vill skiljas, sonen ska iväg på studier. Kvar står en ensam man. Douglas, huvudkaraktären och berättaren.  Då passar väl en lång Europasemester tillsamman väldigt bra. Eller? Det är svårt att inte gilla Douglas. Desto svårare är det att tycka om Connie, hans fru.

Nu uppstår en av alla de intressanta frågeställningarna som boken ger upphov till. Ska jag gilla eller inte gilla någon. ”It takes two to tango.”
Douglas, den lite mer introverte, Connie är levnadsglad, konstnärlig. Sonen är mer av en ”mammas pojke”. Det som är tydligt i boken, när jag observerar Douglas och Connie, är inte lika tydligt i det liv som de lever. Olikheterna. Olikheter som kan vara både ett stöd för den ena och motor för den andre. Det är också i olikheterna som friktionen uppstår. Det som i början var attraktion blir till slut en friktion.

Återkommer med några underbara citat och meningar från boken. Det finns massor!

John Green och den där boken #blogg100

Den är rolig. Boken om hur ungdomar som drabbats och dör av cancer, är rolig. Vet inte om det är just detta ”roliga” som gör att jag inte får rätt känsla. Förr eller senare så exploderar jag av Johan Green. 

Den är underhållande. Jag läser vidare.
Den är sorglig och känns verklighetsnära på många sätt. Den engagerar på grund av ämnet. Död. Cancer. Karaktärerna blir lite väl vältaliga, gillar poesi och litteratur. Lite ”to much”.
Döden och hur vi hanterar den har jag läst i olika böcker såsom Livet efter dig (J.Moyes) eller som tonåring då jag läste Lennart dog ung (D.Fredriksson). Livet efter dig grep tag i mig mer.
Förr eller senare så exploderar jag (eng. titel The fault in our stars) ska vinkla unga människors sätt att hantera sjukdom och död. De upplever kärlek. Men unga människor ska inte dö. De ska leva och bli gamla.
Tiden får avgöra om den hänger kvar inom mig.

Liknelseboken, inte likt något annat #blogg100

Det börjar som ett delirium, splittrade tankar som forsar fram. Det är navelskådning, ett inre som vänds ut. Fragmenterade minnen som försöker minnas det som saknas. Nio sidor i en anteckningsbok.

”Faderns notesblock med de utrivna sidorna, de som bränts och var borta. Och som plötsligt dyker upp efter alla år. Öppnar sig nu historiens spricka? Är det verkligen detta som ska infogas i minnestalet? Och bli den kärleksroman han aldrig trott sig kunna skriva?”

Kärleken, som den beskrivs, ligger på ett kvistfritt furugolv. Kvinnan som han möter och ta farväl av. Denna beskrivning och inslagen av norrländska dialektala ord är den stora behållningen. Det här är inte min bok. Inte din. Den är enbart PO Enquists. Liknelseboken.

(PS! Hittar inget på nätet om att de finns kvistfria furugolv.)

Mãn – en magisk bok

Tradition, mat, kärlek med magiska kryddor inlindat i ett vackert penselmålat språk. Det ryms många känslor i det återhållsamma. Det är som gå genom silkespappersblommor, det frasar lätt, och sedan bakom ett os av eld, passion, dofter.

Mãn av Kim Thuy (Sekwa), kan bara rekommendera att läsa den. Det är en upplevelse att läsa. Inte bara en bok. Det slår mig hur stark traditionen är i det asiatiska. Har nyligen även läs ”Vi kom över havet”. Funderar över egna traditioner. Vad är vi knutna till? Vad har vi för heder i det vi gör? Står vi fast vid det vi lovat? Dags att leta fram Ru ur bokhyllan av Kim Thuy.

”Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne.(Sekwa)

Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek – Lena Andersson

Fråga: Hur bra är den här boken?
Saknade den när den var slut, men glad att den var kort. Skulle vilja dela ut en smocka var till både Ester och Hugo av olika skäl.

Många igenkännande detaljer i deras förhållande. Eller icke-förhållande. Den övertolkande kvinnan och mannen som inte ser vilka signaler en övertolkande kvinna kan ta emot. Kan förnuftet regera över kärleken? Kan väninnekören med sina råd och till viss del objektiva tyckande någonsin göra sig hörd? Tveksamt.
Språket och den återhållsamma stilen var en av detaljerna som jag fastnade för. Skulle nog vara jobbigt i en längre bok men passade den korta romanen väl.

Svar: Mycket bra, om författaren hade uppsåt att skriva boken så bra. Om uppsåtet däremot inte var att skriva boken så bra, så uppstår en situation där ett omvänt uppsåt i detta fall kan innebär stöld av min uppfattning.
Förvirrande.

”Egenmäktigt förfarande och andra tillgreppsbrott:Om man utan lov tar något, så tänker nog de flesta att detta agerande utgör någon form av stöld. För att en gärning skall räknas som stöld måste emellertid bland annat även det så kallade tillägnelseuppsåtet vara uppfyllt. Detta innebär ungefär att gärningsmannen måste avse att mer varaktigt behålla eller på annat sätt tillgodogöra sig den stulna egendomen. Det finns dock vissa andra situationer som också i viss mån innebär att gärningsmannen olovligen tar eller på annat sätt använder någon annans egendom eller andra slags tillgångar, men som inte kan anses utgöra stöld bland annat eftersom tillägnelseuppsåt saknas (eller i vart fall inte kan bevisas).lag24.se”

Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek – Lena Andersson

Best of Bokmässan 2013 – Disikerar kärlek i vår samtid

Fredag 13.00, seminarie
Disikerar kärlek i vår samtid
Björn Lindell samtalar med Lena Andersson, Philip Teir Björn Larsson

Så mycket skratt och klokheter på samma gång. Höjdpunkten i år.
Och vi börjar med att bekräfta att ”Äktenskap är inte samma som kärlek” (Teir)
Med utgångspunkt i kärlek, kärleksromanen och synen på kärlekt vänder de och vrider på det mesta. Sa jag att det var både roligt och klokt?

Kärleksromanerna, kärleken beskrivs oftast när den befinner sig i kris, bristen på kärlek beskrivs. Vi får exempel efter exempel på vad vi INTE ska göra, om vi vill ha vår kärlek kvar.
”Vi har läst om kärlek i ett par tusen år, har vi blivit bättre på att älska? Nej.” säger Björn Larsson.
Han säger även ”Val görs med känslor, förnuftet kan hjälpa oss att se vad vi valt.”
Här hänger Lena Andersson på och säger att ”den fria viljan kan välja att undvika, men inte att välja.”
Alltså, vi väljer partners med känslor, förnuftet kan sedan se om det var rätt eller fel så att säga. Vi kan inte välja rätt, för känslan väljer inte så, men vi kan välja att inte välja.

Nu i höst ska jag läsa Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek.
Sen får vi se vad jag lär mig av den.
Slutorden på seminariet ”Kärleken tar bort meningslösheten”.