Kalmars jägarinnor i ett dis av cigarettrök

Som att återuppleva tonåren. Tristessen, känslorna, viljan och längtan efter något annat. Kalmars Jägarinnor är alla tonårstjejer (på landsbygden). Igenkänningen ligger i språket, det påhittade, det som binder samman gruppen. Sedan har väl alla till mans varit mer eller mindre vilda i sina upptåg.

Det är ett sammansvetsat gäng. Är de samman? Eller är de samman för att de inte är samman med någon/något annat? Handbollstjejerna i boken är en grupp som håller samman. En annan grupp. Det är kanske den mest komplicerade delen i livet som beskrivs.  Inte barn, inte vuxen. Vad ska du tillhöra, vad ska du göra? Längta bort. Hitta din plats.
Jag tycker att recensionen i Svd beskriver det mycket bra. Det som håller samman, det som är egoistiskt. Det som ger mig en klump i magen är att gruppen är så stark men att individen inte riktigt får plats utanför den fastställda ramen och din plats i gänget.
Stor behållning i det språkliga i boken. Uttrycken och rytmen. Som ett vakum innan det exploderar.

Kalmars jägarinnor/Tove Folkesson

Annonser

One thought on “Kalmars jägarinnor i ett dis av cigarettrök

  1. Ping: Sund Tove Folkesson | CatOnHat – books´n´stuff

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s