Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Fortsättningen efter Jag for ner till bror bygger vidare på historien om Jaana och Bror. Det är samma korthuggna språk som tar dig in till det innersta. Det råa. Det skinnlösa. Nu har modren dött och ska begravas i sin hemby. Vi for upp med mor.

Vi for upp med mor

Arvet

Tvillingarna Jana och Bror åker till moderns hemby Kukkojärvi där människorna
antingen lever strikt religiöst eller lever utanför gemenskapen. De ärver ett pörte (litet hus) där det redan bor två som är utanför gemenskapen och tänker inte flytta på sig. Jaana får även kontakt med sin kusin och med samma anda som i första boken blir det komplicerade relationer. Men arvet från modern är så mycket mer än huset och släkten. Nu får Jaana och Bror mer av historien berättade. Hur hamnade modern hos fadern? Vad bar hon med sig? Hur påverkar arvet dem?

Glesbygdens prosa

Karin Smirnoff har skrivit något som i alla fall jag inte läst förut. Språket är en stor del av
berättelsen. Jag vill nog ändå säga att berättelsen skulle stå sig utan den språkliga stilen. Det finns inget påklistrat vackert i dessa två böcker. Men vad är vackert? Det finns inga bortförklaringar. Det bara är. Som eljest.

……

 

 

Spoiler!
Nej, jag gillar inte helt slutet även om det inte var helt oväntat. Vem är berättaren om berättaren inte finns?