Förtvivlade människor – Paula Fox

Precis den här typen av böcker och berättelse jag gillar. Relationer människor emellan, livet, det dagliga som rullar på, diskussionerna som uppstår eller för den delen uteblir. Alltid aktuellt. För tänk vad lite som förändrats hos människan på fyrtio år trots allt.

Som en reflektion till bokens ämne, var jag idag på ett seminarie om digital innovation. ”Först förändras tekniken, sedan över tid ändras affärsverksamheten” – det vill säga människorna. Det är väl därför ämnet och diskussionerna känns så aktuella, trots att boken skrevs på 70-talet.
Tillbaka till boken. Sophie och Otto Bentwood är välbärgad medelklass, inga barn, de hör ihop men glider isär. Ömsom samman, ömsom frånstötande mot varandra. Utanför sker förändringar i samhället som skrämmer. En dag matar Sophie en vildkatt ute på gården som först är kelig men som plötsligt biter henne i handen. Bettet, såret som svullnar upp blir bilden av deras äktenskap. Och om jag läser in det som kommer senare (utan att berätta) är katten på något vis det barn som inte finns.
De är, eller gör sig till förtvivlade människor, långt ifrån dagens, i mitt tycke, odrägliga uppdateringar på facebook med käcka ordspråk och perfekta bilder.
Fundera på vad Sophie skulle ha skrivit på facebook en tidig morgon, med en whiskey i hand…

Recension i SVD

Annonser