Mira och Irma – den andra kvinnan Sabine Gruber #boktips

Två kvinnor, en parallell berättelse som flätas samman. Ödet. Vägar som korsas. Mycket starka karaktärer som du inte vill släppa taget om. En höjdare. Mira och Irma – Den andra kvinnan av Sabine Gruber ska läsas.

Det är en lugn historia med många känslor när vi följer Mira och Irma. Två kvinnor i olika städer, Rom och Wien. Två olika människoöden. Något vanligt. De jobbar, träffar vänner, undrar över händelser i livet. Kan inte annat än att tycka om dem.

Irma är ensamstående och väntar på en njurtransplantation. Texten som beskriver hennes längtan efter vatten, en smältande isbit på tungan när törsten är som värst är så påtaglig att jag måste ta ett glas vatten. När hennes son börjar ställa frågor om vem hans pappa är måste hon ta ett beslut om att kontakta mannen som bara var ett äventyr.
Mira jobbar inom vården, många nattpass att dela ut medicin, prata med gamlingar, torka skit. Älskar hennes man henne fortfarande? Livet som bara går. Så träffar hon en man, en släkting till en av de äldre männen på vårdhemmet.

Det är något i språket och upplägget som är mycket fängslande. Kan inte sätt fingret på. Kanske det alldagliga. Det vi känner igen. Så nära.

Ett norrländskt trauma – brevväxling med en mördare

Det som slår mig, verkligen trummar hårt, är hur utsatta unga människor är. När uppväxten är fragil ska du vara populär, snygg, speciell. Inte ska du ha acne, vara oskuld och sitta hemma. I romanen med självbiografiska inslag får vi följa Veronica som börjar brevväxla med Åmselemördaren Valjakkala.

Tristessen ligger tät över det lilla samhället i Västerbotten i slutet av 80-talet. Vad kan man som tonåring göra mer än att röka, hänga vid kiosken och gå på fest? Victoria Larsson skriver med tydliga ord. Det är avskalat men ändå väldigt, väldigt tydligt. Det är detaljer som ger igenkännande leende och detaljer som kryper under skinnet. Formen kändes avgörande när jag läste boken.
Huvudkaraktären Veronica bär på en inre ilska, en vilsenhet. Ständiga utbrott hemma, bråk med familjen, problem i skolan. Genom uppmärksamheten som ”fan girl” till Valjakkala skapar hon sig en identitet.  Men brevväxlingen ser jag som en fond mot allt annat intressant att läsa i boken Ett norrländskt trauma.

 

Ett norrländskt trauma

Ett norrländskt trauma